Tillbaka

11 500 ord i tjänstebilstidningen – men inte ordet biodrivmedel

Svenska Dagbladet gav den 25 mars, på Våffeldagen, ut en bilaga om tjänstebilar, skriven av tidningens motorredaktion. Bilagan är på 32 sidor, med ett 15-tal annonser från bilföretag och en lång rad artiklar. Jag uppskattar att den innehåller 10 000 av redaktionen producerade ord och cirka 1 500 ord i annonser. Jag har lusläst alla dessa ord och letat efter ordet ”biodrivmedel” eller ordet ”biobränsle”, men jag har inte kunnat  hitta det.

Det skrivs en del i bilagan om miljöbilar och supermiljöbilar, en hel del om laddhybrider och elbilar och en hel artikel om för- och nackdelar med vätgasbilar kontra elbilar. Men biodrivmedlen existerar inte, vare sig i de redaktionella texterna eller i annonserna!

Detta trots att Sverige är ledande i Europa när det gäller att utveckla marknaden för biodrivmedel. Vi ligger långt före alla andra medlemsländer i EU. Enligt EU:s officiella statistikmyndighet Eurostat hade Sverige redan 2013 en andel på 16,7 procent förnybart i transportsektorn. Det var med Förnybartdirektivets räknemetod, som inbegriper dubbelräkning av drivmedel från avfall och restprodukter. Men även utan dubbelräkning har Sverige nått det 10-procentsmål som gäller för 2020.

Trafiken måste ställas om, för klimatets skulle och för att Europa ska bli mindre beroende av importerade bränslen. Det senare är inte minst viktigt i skuggan av Ukrainakrisen. Och för att klara omställningen snabbt och effektivt krävs det biodrivmedel.

Men svenska bil- och trafikjournalister (som märkligt nog benämns motorjournalister, som om de i första hand skrev om motorerna) är numera totalt ointresserade av biodrivmedel. De har helt enkelt slutat skriva om dem.

SvD:s tjänstebilstidning handlar mest om stora bilar som drar en hel del bränsle. Den allra viktigaste frågan är om inköpspriset hamnar under den prisgräns som finns i systemet med förmånsbilar – 7,5 basbelopp som idag motsvarar 333 750 kronor. Fyrhjulsdrift skrivs det mycket om. Elvärmd ratt är också viktigt. Men miljö och klimat är märkligt frånvarande.

De bilar som använder bränslen tankar genomgående traditionella fossila drivmedel, diesel och bensin. Det gäller också hybriderna. Ingenstans erbjuds längre en flexifuelvariant som kan köras på E85. Att man inte skriver om den bespottade etanolen är kanske inte förvånande. Den har motorjournalisterna sedan länge dumpat. Men vart har den tidigare så omhuldade biogasen tagit vägen? Har de också förpassats till skuggan?

Det skrivs en del om hybrider. Men borde inte hybriderna köras med biodrivmedel istället för bensin och diesel? – då skulle ju klimatutsläppen bli försumbara.

En artikel handlar om kampen mellan elbilar och bränslecellsbilar med vätgas. Den är intressant, inte minst därför att den visar hur osannolik lösningen med vätgas och bränslecell är inom rimlig framtid. Ändå ägnar sig både bilbranschen och motorjournalisterna idag mycket åt just den typen av framtidsdrömmar. Istället för att visa bilköparna på de miljövänliga fungerande alternativ som faktiskt finns här och nu.

Marknaden för flexifuelbilar som kan gå på E85 kollapsade sedan den borgerliga regeringen och dåvarande miljöminister Andreas Carlgren tog bort det reducerade förmånsvärdet för dessa bilar. Idag säljs det mycket få sådana bilar.

Det jag läser mig till i Svenska Dagbladets tjänstebilsbilaga är att systemet med tjänstebilar med förmånsvärden och reducerade förmånsvärden för vissa miljöbilar är helt avgörande för utvecklingen på bilmarknaden i Sverige. Av de 302 000 bilar som såldes 2014 gick bara 46 procent till privatpersoner medan 54 procent såldes till företag. En växande andel är leasingbilar. Systemet är extremt förmånligt för dem som kan använda dessa företagsbilar. Så förmånligt att till och med den mest kände experten på systemet, konsulten Ronny Svensson, tycker att det är dags att avveckla systemet helt. Det är helt enkelt orättvist gentemot alla de som står utanför och faktiskt får betala mycket mer för sina bilar, både i inköp och drift.

Om man ska behålla systemet måste man maximalt utnyttja möjligheten att styra mot bättre miljöprestanda, och se till att de nya förmånsbilarna går på förnybara drivmedel, eller förnybar el, och inte på fossila drivmedel. Det nuvarande systemet är inte hållbart, i dubbel bemärkelse.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer