Styrmedel
Staten bör begränsa sin roll till att med hjälp av generella skatter och avgifter styra bort från miljö- och hälsofarlig användning av energi, material och produkter.
Det skapar de ramvillkor inom vilka företag och enskilda människor kan verka, och ta fram de lösningar, de råvaror och den teknik som på ett konkurrenskraftigt sätt löser våra behov av mat, energi och produkter utan negativa miljökonsekvenser. På så sätt använder man dynamiken i marknadsekonomin, och vi uppnår klimat- och miljömålen till lägsta kostnad.
Staten bör endast ge fyra typer av stöd:
- Forskning och utveckling
- Stöd till demonstration och test av oprövad teknik
- Stöd till initial marknadsutveckling
- Stöd till utbildning och information
Negativa konsekvenser av specifika stöd:
- Med specifika stöd missgynnar staten alla lösningar som man från statens sida inte känner till. Stöden får en konserverande effekt.
- Med specifika stöd hindrar staten utveckling av de mest konkurrenskraftiga produkterna, då företagen inte vågar investera i lösningar de tror på därför att staten kan ändra förutsättningarna på marknaden med stöd.
- Stöden stör marknaden, med snedvridning av konkurrensen och bidragsberoende. Företagen anpassar sig efter stöden istället för att göra det som är bäst.
- Det uppstår ”stop-and-go-effekter”, som stör marknaden. Aktiviteten blir het under stödperioden, men stoppas upp både före och efter, och företagen blir passiva i avvaktan eventuellt nytt stöd.
Vid sidan av de ekonomiska styrmedlen har staten och kommunerna andra administrativa och juridiska styrmedel som hjälper oss att nå uppsatta mål, som miljölagstiftning, tillståndsgivning, planlagstiftning, stöd till naturvård mm.