Koldioxidskatt

Koldioxidskatten driver marknaden för bioenergi! En viktig förklaring till att Sverige är världsledande inom bioenergi är den svenska koldioxidskatten. Den infördes 1991 och innebär att Sverige idag har världens särklassigt högsta pris på koldioxidutsläpp.

Att sätta pris på utsläppen genom en koldioxidskatt, eller genom handel med utsläppsrätter, är det enklaste och det ekonomiskt optimala sättet att minska klimatpåverkan av koldioxid, den särklassigt viktigaste växthusgasen. Svebio verkar för att fler länder ska följa Sveriges exempel och införa koldioxidskatt.

Så fungerar koldioxidskatten

Koldioxidskatten tas ut på alla fossila bränslen i förhållande till deras utsläpp av koldioxid vid förbränningen. Utsläppet beror på kolinnehållet och skatten är mycket lätt att beräkna. Skatten är högst på kol, därefter på olja och något lägre på naturgas. Skatten tas ut av de företag som tillhandahåller bränslen på marknaden. Den administrativa kostnaden är mycket låg, eftersom det är ett fåtal och i allmänhet stora företag som importerar fossila bränslen. Kostnaden förs vidare till konsumenterna genom påslag på priset.

Ett exempel:

  • På en kubikmeter lätt eldningsolja är koldioxidskatten 3 204 kronor per kubikmeter.
  • Dessutom är eldningsoljan belagd med energiskatt på 2 355 kronor, dvs totalt 5 559 kronor per kubikmeter.
  • Utöver koldioxid- och energiskatterna läggs moms på det totala priset efter skatt.
  • Den höga skatten innebär att priset på eldningsolja är omkring dubbelt så högt som det skulle vara utan skatt.

Historik

När koldioxidskatten infördes 1991 var den 25 öre/kg koldioxid för alla användare, men bara efter ett år ändrades skatten så att industrin bara behövde betala en fjärdedel av vad hushåll och servicenäringar betalade, 8 öre/kg respektive 32 öre/kg koldioxid. Den låga skatten för industrin innebar att det inte fanns något starkt motiv för att minska användningen av fossila bränslen. För uppvärmningen av bostäder och lokaler blev den högre koldioxidskatten däremot en stark drivkraft. Det gav värmebolag och enskilda hushåll ett starkt motiv för att byta bränsle, från eldningsolja till biobränslen som flis och pellets eller till fjärrvärme. Under de följande åren höjdes koldioxidskatten steg för steg, och den ligger idag kring 115 öre/kg koldioxid. Under åren 2000 – 2004 genomfördes en grön skatteväxling som innebar att man höjde koldioxidskatten kraftigt samtidigt som en del andra skatter, inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, sänktes.

Koldioxidskatten och utsläppshandeln

2005 startades EU:s handel med utsläppsrätter (EU-ETS), som omfattar främst tung industrier och kraftverk. För företag som är med i EU-ETS har koldioxidskatten avskaffats.

Under de senaste åren har koldioxidskatten höjts kraftigt för industrier som inte är med i EU-ETS, och från 2018 kommer dessa företag att ha lika hög koldioxidskatt som hushållen och serviceföretagen. Avsikten är att alla verksamheter som inte har utsläppsrätter ska betala full koldioxidskatt. Fortfarande 2018 kommer det att finnas vissa reduktioner av skatten, exempelvis inom jordbruket och gruvindustrin.

En följd av att Sverige har en mycket hög koldioxidskatt och av att priset på utsläppsrätter inom EU-ETS har varit lågt är att det idag kostar 20 gånger mer att släppa ut koldioxid från en värmepanna eller ett småföretag än att släppa ut koldioxid från ett stort kraftverk, ett stålverk eller en cementfabrik.

Koldioxidskatt i transportsektorn

Koldioxidskatt tas även ut på fossila transportbränslen som bensin och diesel, tillsammans med energiskatt. Biodrivmedel är i princip skattebefriade, men Sverige har tvingats ta ut en del av energiskatten på dessa bränslen. Orsaken är en regel i EU:s statsstödsregler som säger att man inte får ”överkompensera”. Skattebefrielsen betraktas som ett statsstöd. Sverige tvingas därför beskatta etanol och biodiesel när dessa är billigare än sin fossila motsvarighet.

För att kunna genomföra en omställning i transportsektorn måste Sverige införa ett system med kvotering av biodrivmedel istället för det hittillsvarande systemet med beskattning av fossila drivmedel och skattebefrielse för biodrivmedel.

Varför inte koldioxidskatt på bioenergi?

Förbränning av biobränslen ger också utsläpp av koldioxid, men de är en del av den naturliga kolcykeln. Träd och energigrödor binder koldioxid, som sedan frigörs vid förbränning. När träd avverkas planteras nya träd som tar upp koldioxid. Utsläppen från förbränning av biobränslen räknas därför i klimatrapporteringen som noll, man behöver inga utsläppsrätter för dessa utsläpp, och biobränslen beläggs inte heller med koldioxidskatt.

En global rörelse för koldioxidskatter

Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) bedriver sedan några år en internationell kampanj för att övertyga världens regeringar om att införa pris på koldioxidutsläppen, endera genom koldioxidskatter eller genom utsläppshandel. Världsbanken ger varje år ut en rapport om vilka länder som infört sådan ”carbon pricing” och prisnivån på koldioxidskatter och utsläppsrätter i olika delar av världen. Varje år tillkommer nya länder.

Det finns också en rad politiska initiativ, t ex Global Carbon Pricing Coalition, där Sverige ingår, men också grupper av företagsledare och andra som verkar för carbon pricing tillsammans med avskaffande av subventioner till fossila bränslen.

Pris på koldioxidutsläpp i EU

EU var först i världen med att införa ett system för handel med utsläppsrätter, 2005. Tyvärr har priset på dessa utsläppsrätter inte hamnat på den nivå som man från början räknade med, kring 25 – 30 euro/ton, ungefär samma nivå som den svenska koldioxidskatten när den infördes 1991. Idag kostar utsläppsrätterna bara omkring 5 euro (cirka 5 öre/kg koldioxid, att jämföra med den svenska koldioxidskatten på 115 öre/kg). En utsläppsrätt krävs för utsläpp av ett ton koldioxid.

För några år sedan fanns förslag om att införa en gemensam lägsta koldioxidskatt i EU genom ett nytt energiskattedirektiv. Förslaget stoppades, och idag finns ingen levande diskussion i EU om koldioxidskatt. När EU nu formulerar sin energi- och klimatpolitik finns inte koldioxidskatten med i diskussionen. Istället arbetar EU och de flesta medlemsländer med olika typer av regleringar och subventioner.

Värmeproduktion står för 50 procent av all energianvändning i EU och 75 procent av värmen kommer från fossila bränslen, varav 90 procent är importerade till EU. Det finns mycket starka motiv för att införa koldioxidskatt i alla EU:s medlemsländer, både för klimatet och för ökad självförsörjning med energi.

Exempel på effekten av den svenska koldioxidskatten

Bostadsuppvärmning

Utsläppen av växthusgaser från uppvärmningen av bostäder och lokaler har minskat från 9 483 000 ton koldioxid 1990 till 1 317 000 ton koldioxid 2015, en minskning med 86,1 procent. Användningen av eldningsolja för uppvärmning av bostäder och lokaler har under samma tid minskat från 30,9 TWh 1990 till 1,2 TWh 2015, en nedgång med hela 96,1 procent! Oljepannorna har nästan försvunnit i den svenska bebyggelsen.

OBS! De här siffrorna gäller den direkta användningen av bränslen för uppvärmning. Många av pannorna har ersatts med fjärrvärme, och fjärrvärmeverken har minskat användningen av fossila bränslen och ökat användningen av biobränslen, torv och avfall (se nedan).

Bränslebytet i uppvärmningen är i första hand en följd av koldioxidskatten, men också av andra åtgärder, som direkta stöd för att byta ut oljepannor.

Bränslebyte i fjärrvärmen

Fjärrvärmen står idag för mer än hälften av all uppvärmning i Sverige. Över 90 procent av flerfamiljshusen och omkring 80 procent av lokaler (butiker, kontor mm) får sin värme genom fjärrvärme. Nästan vart femte enfamiljshus har också fjärrvärme.

Vid den första oljekrisen 1973 stod oljan för 95 procent av bränslet för fjärrvärme. 1991, när koldioxidskatten infördes, stod oljan för drygt tio procent av fjärrvärmen, men samtidigt hade användningen av kol och naturgas ökat. Därefter har biobränslen fått allt större andel, samtidigt som fjärrvärmen byggts ut kraftigt. Idag är omkring 75 procent av bränslet i värmeverken biobränslen, torv och avfall, huvudsakligen trädbränslen och biobaserat avfall.

Det finns idag drygt 500 värmeverk (över 2 GWh värmeleverans) som använde biobränslen i Sverige, och 90 av dessa producerar också el: biokraft.

Svenska växthus

Tulpaner

Foto: Rebecka Ramstedt

Användningen av fossila bränslen i svenska växthus minskade med 83 procent mellan 2002 och 2014, enligt statistik från Jordbruksverket. Användningen av biobränslen femdubblades samtidigt. Huvudsakligen används flis, men även pellets, bark och andra biobränslen. Sveriges största tomatodling använder spillvärme från en massaindustri.

Växthusnäringen hade tidigare omfattande undantag från koldioxid- och energibeskattning, men dessa undantag har steg för steg minskats.

Idag kan man utgå från att produkter från svenska växthus producerats med mycket låg klimatpåverkan.

(länk: jordbruksverkets växthusstatistik)

Byte av bränsle i industrier

Den kraftiga höjningen av koldioxidskatten för företag som inte har utsläppsrätter gör det mycket lönsamt att byta ut olje- och gasolpannor mot biobränslen eller fjärrvärme. Tidningen Bioenergi har under några år publicerat kartor som visar vilka företag som använder mycket fossila bränslen och som är berörda av skattehöjningen.

Det görs nu investeringar i många av de berörda företagen. Det finns många olika tekniska lösningar liksom olika bränslen, som flis, pellets, bioolja och biogas. En del företag kan utnyttja egna restprodukter. Här är några exempel:

  • Flera av de ledande bryggeriföretagen har gjort eller planerar att kraftigt minska eller sluta använda fossila bränslen. Det gäller t ex Spendrups, Åbro och Kopparbergs bryggerier.
  • Många mejerier och slakterier har konverterat från olja och gasol till biobränslen som pellets och flis, eller fjärrvärme.
  • De ledande tillverkarna av asfalt, Peab och Skanska, har program för att byta ut fossila bränslen i beredningen av asfalt. Här använder man både bioolja och pellets.
  • Också i verkstadsindustrin, den kemiska industrin och gruvindustrin finns företag som satsat på bioenergilösningar, exempelvis Volvo i Braås, Liljeholmens stearinfabrik och Zinkgruvan.

Genom skattehöjningen kan man räkna med att de fossila bränslena kommer att i stort sett försvinna i de berörda branscherna på samma sätt som de försvunnit i bostadsuppvärmningen.

Sektorer som inte har full koldioxidskatt

Tyvärr har koldioxidbeskattningen inte full effekt i dessa sektorer:

  • Den tunga industrin och elproduktionen, på grund av det låga utsläppspriset i EU:s system för handel med utsläppsrätter, ETS.
  • Transportsektorn, eftersom Sverige inte tillåts tillämpa beskattningen fullt ut på grund av EU:s statsstödsregler.
  • Jordbruket, främst på grund av konkurrensvillkoren inom EU:s gemensamma jordbruksmarknad.

 

 

Vi använder oss av cookies. Läs mer