Hur tänker dom på högkvarteret när det gäller drivmedelsberedskap?

Foto: Axel Öberg / Försvarsmakten.

Här kommer ytterligare en blogg om remissbehandlingen av regeringens förslag om reduktionsplikten, som ju kommer att öka koldioxidutsläppen med 5 miljoner ton nästa år jämfört med i år och öka importen av bensin och diesel med minst en och en halv miljon ton om året.

Högkvarteret passar, liksom Försvarets materielverk och Fortifikationsverket. Den enda försvarsinstans som framför måttliga invändningar är FOI – Totalförsvarets forskningsinstitut – efter att först ha skrivit att man inte har några invändningar mot förslaget.

Försvaret och Fortifikationsverket undviker synpunkter

Först Försvarmaktens svar, undertecknat av högkvarterets chefsjurist Carin Bratt. Det lyder så här:

”Försvarsmaktens användning av bensin, diesel och flygfotogen är undantagen från reduktionsplikt enligt lag (2017:1201) om reduktion av växthusgasutsläpp från vissa fossila drivmedel. Försvarsmakten berörs således inte av den föreslagna ändringen av reduktionsplikten för bensin och diesel. Försvarsmakten har därför inga synpunkter på förslaget.”

Det är hela texten i yttrandet.

Vår militärledning tycker alltså inte att den behöver befatta sig med förslagets alla övriga konsekvenser, som det ökade beroendet av import av fossila bränslen, försörjningsberedskapen för bränslen, klimateffekter osv. Man avstår från att ha synpunkter på frågan eftersom de egna fordonen inte omfattas av reduktionsplikt, vilket i sig är ett märkligt undantag. Varför ska vi fortsätta köra pansarvagnar på fossil diesel när det finns diesel med HVO-inblandning eller ren HVO eller RME som fungerar lika bra? Och borde vi inte så snart som möjligt låta våra stridsflygplan tanka inhemskt bioflygbränsle?

Fortifikationsverkets yttrande är ännu kortare:

” Fortifikationsverket har inga synpunkter på promemorian”, lyder hela yttrandet undertecknat av generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Fortifikationsverket är en stor fastighets- och markägare. Verket har hand om alla försvarsbyggnader (dessbättre inte outsourcade) och på sin hemsida skriver man en hel del om olika miljö- och klimatåtgärder. Rimligen har man mycket transportbehov, men i det här fallet tycks inte klimatfrågan vara relevant.

FMV varnar för minskad produktion av fossilfria bränslen

Så till Försvarets materielverk. Man använder samma argument som Högkvarteret för att inte ha några synpunkter på regeringens konkreta förslag – man behöver ju inte köpa reduktionspliktigt bränsle och ”de ändringar som föreslås i den aktuella remissen får därmed ingen direkt påverkan på den materiel som FMV anskaffar för Sveriges försvar”.

Men yttrandet från FMV går dock längre än så. Man skriver:

”En sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel kommer troligtvis att hämma förutsättningarna för att skala upp den inhemska produktionen av fossilfria drivmedel och därmed begränsa tillgången på större volymer av högkvalitativa fossilfria drivmedel som är anpassade till ett nordiskt klimat och som säljs till konkurrenskraftiga priser.” Det kan i sin tur begränsa eller försena användning av fossilfria drivmedel i försvarsmaterielen. ”Försvarsfordonen behöver långsiktiga, trygga och stabila drivmedelsförsörjningslösningar”, skriver FMV.

Det är aspekter som rimligen också Högkvarteret och Fortifikationsverket borde ha lyft fram. Förklaringen till FMV:s bredare ansats kan vara att det formulerats av verkets miljöchef Robert Westlund, inte av dess jurister.

FOI: Viktigt att analysera konsekvenserna för drivmedelsberedskapen

Slutligen FOI:s yttrande. Det är den enda försvarsinstansen som tar upp beredskapsaspekten:

”FOI vill dock påpeka vikten av att analysera vilka konsekvenser en ändrad politisk inriktning för drivmedelsförsörjningen har för arbetet med att bygga upp en drivmedelsberedskap, inom ramen för den återupptagna totalförsvarsplaneringen.”

FOI anknyter till Bioekonomiutredningen som i sitt betänkande ”Förnybart i tanken” (SOU 2023:15) lyfte fram försörjningstryggheten med ökad inhemsk produktion av biodrivmedel.

Alla fyra yttrandena från försvaret är mycket korta. Regeringen har inte skickat remissen till civilförsvaret, trots att det numera finns en särskild minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M). Det borde väl ha varit rimligt att höra vad MSB tycker om att med ett politiskt penndrag drastiskt öka importen av fossila drivmedel och minska andelen biobränslen.

Energiförsörjningstrygghet med biodrivmedel

Annat var det i bioenergins barndom. Det var dåvarande Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) som tog initiativ till de första biobränsleeldade värmeverken för att minska beroendet av importerad olja. Först ut var Växjö som 1980 byggde om sin oljepanna till att elda skogsflis, med stöd från ÖEF. Tre år senare satte man också in en turbin för att göra el. Man gick alltså från beroende av importerad olja, vid den tiden ofta från Mellanöstern, till en energiförsörjning med lokala biobränslen, både för el och värme. Andra städer följde efter, med stöd från staten. Idag har vi nästan inga fossila bränslen kvar för uppvärmning, utan använder biobränslen och avfallsbränslen. Utlandsberoendet är minimalt. Det var en stor fördel för Sverige när Ukrainakriget bröt ut, och de flesta andra EU-länder var beroende av fossilgaseldad värme.

Källa: Svebio baserat på data från Eurostat och Bioenergy Europe

Vi kan gå samma väg med drivmedlen till våra transporter och arbetsmaskiner, och därmed förbättra försörjningsberedskapen, som fortfarande är låg för drivmedel. Men den nu sittande regeringen går i motsatt riktning. Och försvarsmaktens representanter tiger i stort sett om saken. Högkvarteret har ingen åsikt.

Frågan om försörjningsberedskap borde vara högt prioriterad, i skuggan av det ryska anfallet på Ukraina och det svenska kommande Natomedlemskapet. Svebio kommer att ägna en stor del av årets Stora Biokraft- och värmekonferens åt lokal energiberedskap. Men också på detta område drar regeringen åt fel håll. Tankarna på att bygga små kärnkraftverk intill våra städer, så kallade SMR (Small Modular Reactors) kan bli dödsdomen för många av de biobränsleeldade kraftvärmeverken, eftersom man måste nyttiggöra stora mängder spillvärme. Man går då från el- och värmeproduktion från lokala biobränslen till el- och värmeproduktion från importerat uran (idag från länder som Ryssland, Kazakstan och Niger). Är det bra försörjningstrygghetspolitik?

Jag skrev om den saken i en blogg i höstas, och det är en aspekt som Energimyndigheten borde uppmärksamma i sin kraftvärmeutredning.

// Kjell Andersson