Dubbelmoralen kring gasen och Ukraina
Europas länder är fortfarande nästan helt beroende av fossila bränslen. Det är förklaringen till varför EU och USA inte infört importstopp för rysk fossil gas och olja. Siffrorna är från 2019, vilket är den senaste kompletta energistatistiken från Eurostat, EU:s statistikbyrå.
Störst fossilberoende har Nederländerna – över 90 procent. Ytterligare tio länder ligger mellan 80 och 90 procent, det vill säga de är till mer än fyra femtedelar beroende av fossila bränslen.
EU är till 25 procent beroende av gas och 41 procent av denna gas kommer från Ryssland. Mest beroende av gas är länder som Nederländerna, Italien och Ungern. I absoluta tal är Tyskland den största användaren av gas. I många av länderna används gasen för bostadsuppvärmning, förutom till industrin och för elproduktion.
Ett stopp för gasen från Ryssland skulle leda till energibrist och kraftigt stigande pris på gas, vilket också skulle leda till ytterligare höjda elpriser. Hushållen skulle drabbas hårt. Stopp för rysk olja skulle också leda till ytterligare höjda oljepriser.
Men flödet av pengar till Ryssland skulle också minska.
EU, USA och Nato har infört tuffa sanktioner mot Ryssland – utom på ett område. Gasen och oljan. Det här har man inte talat mycket om, och medierna har varit dåliga på att ställa frågor och belysa situationen. Finansprofilen Sasja Beslik är desto tydligare i en debattartikel på DN Debatt 4 mars. Han skriver: ”Västvärldens sanktioner mot Ryssland undviker i praktiken importen av gas och olja. Dessutom aktar man sig för att rena det globala finanssystemet från smutsiga ryska pengar, på grund av riskerna för en stor ekonomisk kris”.
När man följer sändningarna från CNN kan man notera samma sak. Man undviker frågan. President Joe Biden betonar gång på gång att sanktionerna mot Ryssland inte ska drabba den egna befolkningen i USA. Han vill inte att bensinpriset ska gå upp ännu mer. Det är redan så högt att det hotar hans egen position efter mellanårsvalet i höst.
Demokraterna kan förlora mandat och riskerar att tappa majoriteten i både representanthuset och senaten. Då får Joe Biden två tuffa år fram till nästa presidentval 2024, och sannolikt mycket lite gjort. Inflationen och prishöjningarna på vardagsvaror är redan ett dominerande ämne i den politiska debatten inför valet. Och Ukraina ligger långt bort för de amerikanska väljarna.
Rädda för importstopp
Också de europeiska ledarna är rädda för effekterna av att stoppa importen av gas och olja från Ryssland. Tyskland stoppade Nordstream 2, men tillåter fortsatt direktimport från Ryssland via Nordstream 1, den identiska gasledning som löper parallellt med den nybyggda Nordstream 2.
När man infört sanktioner mot banköverföringarna via Swift har man undantagit den bank som överför betalningar för olja och gas till Ryssland, Gazprombanken. Om detta skriver man i der Spiegel.
Alltså: Man inför restriktioner mot att exportera utrustning till oljeindustrin. Men oljan flödar fritt. På Systemet slutar man sälja rysk vodka, men gasen och oljan strömmar obehindrat till Västeuropa genom de olika gasledningarna. Eftersom priset på olja och gas stigit kraftigt de senaste veckorna får Ryssland ökade inkomster från sin export av gas och olja.
Politisk oförmåga
Hur kan det komma sig att EU-länderna fortfarande, efter årtionden av energi- och klimatdebatt, är så beroende av fossila bränslen? Det finns flera skäl. Men i första hand handlar det om politisk oförmåga, och inte minst oförmåga att införa tillräckligt starka styrmedel för att få bort de fossila bränslena (läs: avsaknaden av koldioxidskatt).
Det finns några undantag, som framgår av diagrammet. I första hand Sverige, som på 1970-talet låg lika högt i fossilberoende som alla de andra. Då stod importerad olja för 80 procent av den svenska energianvändningen. Idag är oljeberoendet omkring 25 procent.
Litauen och bioenergi
Ett annat undantag är Litauen, som ligger på tredje plats i fossiloberoende efter Sverige och Finland. Litauen har under de senaste åren genomfört en remarkabel omställning från rysk gas till egna biobränslen. 2010 var 74 procent av bränslet i Litauens fjärrvärme rysk naturgas och bioenergin bidrog med 19 procent.
2020 var 78 procent bioenergi och naturgasen hade minskat till 15 procent. Snart tar man i bruk ett nytt stort fliseldat kraftvärmeverk i Vilnius och då sjunker gasanvändningen ännu mer. Övergången till biobränslen har sänkt kostnaden för fjärrvärmekunderna med 45 procent. Den som vill veta mer om utvecklingen i Litauen kan kontakta Svebios motsvarighet i Litauen, LITBIOMA och deras chef Vilma Graubyte.
De flesta EU-länder skulle kunna genomföra samma omställning som Sverige, Finland och Litauen.
Dubbelmoralen kring gashandeln och sanktionerna är tydlig. Men kraven på att införa ett importstopp för rysk gas och olja kommer säkert att öka de närmaste dagarna i takt med att bomberna faller över ukrainska städer.
// Kjell Andersson