Ska man slå ut biokraftvärmen med SMR?
SMR betyder små modulära reaktorer, och är den nya typ av kärnkraftverk som fått stort politiskt genomslag, inte minst i valrörelsen. Vi får se om den nya regeringen lyfter fram SMR i sin energipolitik. Det är dags att förhålla sig till SMR, inte minst för fjärrvärmeföretagen med sina biobränsle- och avfallseldade kraftvärmeverk. Risken är stor att en satsning på SMR kommer att ge negativa effekter för den befintliga kraftvärmen och för klimatutsläppen. Det är åtminstone min analys.
Foto: Pixabay
SMR betyder alltså små modulära reaktorer. Akronymen står för detsamma på engelska – Small Modular Reactors. Låt oss först uttolka begreppet. Små, vad betyder det i det här sammanhanget? Den definition som används av anhängarna till SMR-tekniken är att reaktorerna är mindre än 300 MW i storlek. Vattenfall skriver på sin hemsida att de är mindre än vanliga reaktorer och producerar ”max 300 MW”.
Är 300 MW ett litet kraftverk? Det är mer än dubbelt så stor effekt som Sveriges största biokraftvärmeverk i Värtan i Stockholm, som har en eleffekt på 130 MW, och mycket större än de största mottrycksturbinerna i skogsindustrin – som vid SCA i Östrand eller vid Södra i Mönsterås eller Värö. Det finns bara nio svenska vattenkraftverk som har större effekt än 300 MW, men eftersom turbinerna inte producerar alla årets timmar är det sannolikt bara Harsprånget och Stornorrfors som producerar lika mycket el som en SMR kan ge. Även jämfört med många traditionella kärnkraftverk är SMR knappast ”små”. Som jämförelse hade Oskarshamn 1 en effekt på 440 MW när den byggdes och Barsebäck 1 och 2 var på 600 MW vardera.
Slutsats: De SMR som planeras kommer att vara stora kraftverk, även om de är mindre än konventionella reaktorer. Om de kommer att kunna byggas i moduler får framtiden utvisa. Det kommer att ha stor betydelse för ekonomin.
Än så länge handlar det om att bygga pilotanläggningar för att demonstrera att tekniken fungerar. Så här skriver Uniper på sin hemsida om det första svenska projektet: ”I ett första steg kommer en elektriskt uppvärmd testreaktor byggas på OKGs område utanför Oskarshamn. Ambitionen är att sätta igång med konstruktionsarbetet för testreaktorn 2023.” Tidplanen är sedan att ha en pilotanläggning från 2025 och en första kommersiell anläggning 2035. Dit är det alltså 13 år. Värt att notera när man lyssnar på den politiska debatten kring SMR investeringar som ett medel för att lösa dagens elproblem. Testreaktorn i Oskarshamn, som ska kylas med bly, har fått stöd från Energimyndigheten med 99 miljoner kronor.
Förhoppningarna om SMR-tekniken har redan triggat många lokalpolitiker. Tidningen Näringslivet hade en artikel om detta 23 september, strax efter valet. Den innehöll en intervju med John Ahlberg och Christian Sjölander, som har bildat företaget Kärnfull Next med målsättning att skapa intresse för SMR, som beskriver det stora intresset för SMR- lösningar från många lokalpolitiker, bland annat Karlskoga; Uppsala och Norrköping. I Karlskoga finns KD-politikern Stefan Herlitz som inför valet drev frågan om ”SMR i Karlskoga”.
Han tänker sig att Karlskoga ska investera i en reaktor från amerikanska GE Hitachi, som är på 300 MW. Det är ett alldeles för stort kraftverk för Karlskoga, som har drygt 30 000 invånare i kommunen, varav 27 500 i tätorten. Stefan Herlitz medger att det egentligen bara behövs en reaktor på 100 MW, men en sådan skulle få för hög produktionskostnad per kilowattimme. Det kommer alltså att bli mer energi än kommunen behöver. Elöverskottet går förstås att sälja på elbörsen, men vad ska man göra med all värme som produceras av reaktorn? Herlitz svar är att man kan försörja även näraliggande Degerfors med fjärrvärme. Men där bor det bara 9 500 invånare.
Stefan Herlitz säger att det finns en bra tomt för reaktorn intill det nuvarande kraftvärmeverket, som i så fall måste avvecklas.
Karlskoga-Degerfors är ett illustrativt exempel om vad som kan hända när vi börjar få SMR- reaktorer runtom i landet. Kraftvärmeverket i Karlskoga använder idag biobränsle (returträflis), hushållsavfall och torv. Men även en mindre del biomal, ett bränsle som består av döda djur som måste destrueras, och som även produceras i Karlskoga. Degerfors Energi använder enbart biobränslen, som bark, grotflis, stamvedsflis och träbriketter. Effekten av att ersätta kraftvärme- och värmeverken i Karlskoga och Degerfors med en SMR- anläggning blir att man ersätter biobränslen och avfallsbränslen med uran. Enligt artikeln i Näringslivet agerar KD-politiker för SMR-investeringar på fler platser. I Uppsala är det KD-kommunalrådet Jonas Segersam som propagerar för en SMR. Han kan tänka sig både en placering vid Forsmark eller i Uppsala. Det senare skulle dock kräva lagändring. I Norrköping har kommunalrådet Eva-Britt Sjöberg (KD) skrivit en debattartikel där hon föreslår en SMR i närheten av stadens industrier.
Jag har ställt frågan till Kärnfull Next om de anser att man måste ta vara på värmen för att få ekonomi på SMR-investeringarna. Svaret är att det är effektivt och ekonomiskt att ta tillvara hela den termiska effekten, men att de anser att man även utan att ta vara på värmen kan producera billigare el än från havsbaserad vind.
Att man gärna vill bygga de små modulära reaktorerna som kraftvärmeverk och sälja värmen framgår också av Svenskt Näringslivs utspel om energipolitiken. Till Altinget säger Marie Knutsen-Öy, som är energiexpert på Svenskt Näringsliv, att lagstiftningen bör anpassas och att tillstånd bör kunna ges för produktion av exempelvis värme och vätgas.
Om man ska bygga SMR som kraftvärmeverk måste de läggas nära större städer, och då kommer de att slå ut många av våra nuvarande kraftvärmeverk.
En SMR som producerar 300 MW el ger också uppåt 600 MW värme. Det är få fjärrvärmenät som har så stora värmebehov. I praktiken handlar det bara om våra största städer. De tre storstadsregionerna, och kanske städer som Uppsala, Norrköping, Umeå, Västerås, Örebro och Linköping, även om man skulle behöva spilla mycket värme under sommarhalvåret. Knappast Karlskoga.
Effekten blir att mycket stora volymer biobränslen och avfallsbränslen inte kan användas. Avverkningsresterna, groten och gallringsveden, blir kvar i skogen och avger sin koldioxid. Avfallet kanske måste läggas på tipp igen. Det ger negativa växthusgaseffekter som måste bokföras på SMR-investeringarnas klimatkonto. Lokalt producerat biobränsle ersätts med importerat uran. Och det innebär färre jobb och mindre inkomster i den lokala ekonomin. Om man vill öka den planerbara elproduktionen nära användarna är det sannolikt mycket billigare att satsa på biokraft: ökad elproduktion i befintliga kraftvärmeverk och investeringar i nya biokraftanläggningar. Energimyndigheten kan lägga pengar på att utveckla tekniken för högre elutbyte i biokraften, t ex med förgasningsteknik. Om man, som Svenskt Näringsliv nu förespråkar, vill införa nya stödsystem för ny kärnkraft (400 miljarder i kreditgarantier och ett nytt elcertifikatsystem riktad till planerbar el) är det sannolikt mycket billigare för staten att ge bättre villkor för biokraften. Den fungerar dessutom även på de mindre och medelstora orter där SMR-reaktorerna blir för stora.
PS: När jag var yngre stod SMR för Svenska Mejerierna Riksförening, som hade sitt kontor på samma adress som Svebio hade några år, Torsgatan 12 i Stockholm. En bieffekt var att det fanns god ost i lunchrummet. Ost som man generöst skar med kniv, inte med den snåla osthyveln.