Nu har alla avrått Tidöpartierna, men hjälper det?

Foto: Pixabay

Den globala samarbetsorganisationen med säte i Paris konstaterar precis som alla andra experter att Sverige kommer att få mycket svårt att klara sina klimatmål om man fullföljer den här politiken. Utan att minska användningen av fossila drivmedel i våra befintliga bilar, lastbilar och arbetsmaskiner kommer vi inte att kunna minska koldioxidutsläppen tillräckligt. Den analysen har tidigare gjorts av Klimatpolitiska rådet, av Trafikverket, av Naturvårdsverket, av Fossilfritt Sverige och av klimatexperten Magnus Nilsson för ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Och nu även OECD.

Sänkt reduktionsplikt leder till ökade koldioxidutsläpp

Alla är överens om att Tidöpartiernas idé om att sänka reduktionsplikten till bara 6 procent, från dagens 30,5 procent för diesel och 7,8 procent för bensin kommer att ge ökade årliga koldioxidutsläpp med flera miljoner ton, sannolikt en 10-procentig ökning av de totala svenska utsläppen av växthusgaser. Naturvårdsverkets preliminära redovisning av Sveriges territoriella utsläpp 2022 ger också en bekräftelse av reduktionspliktens betydelse. När kvoten höjdes kraftigt 2022 sjönk utsläppen från trafik och arbetsmaskiner omkring 10 procent och det gav en total sänkning av de svenska klimatutsläppen med mer än 5 procent.

Visserligen finns det en hel del debattörer som försöker hitta vägar runtom för att slippa dra de här slutsatserna. Man talar om att Sverige inte behöver ha ett eget hårdare klimatmål i trafiken än EU. Man försöker hävda att det går att köpa sig fri genom att lämpa över utsläppsmålet på andra EU-länder och köpa sig fri med pengar, eller att låta skogsägarna eller jordbrukarna ta smällen genom att lägga mer börda på markanvändningssektorn än på trafiken.

Allt fler sviker omställningen från fossila drivmedel

Vi har också fått se allt fler ifrågasättanden av biodrivmedel generellt. Nu är det inte bara radikala miljöaktivister som Greenpeace och ETC på den ena kanten och klimatförnekare inom Sverigedemokraterna som infrågasätter biodrivmedlens klimatnytta. Nu har långa rader av borgerliga ledarskribenter och opinionsbildare knutna till näringslivet anslutit sig till kritikerna av biodrivmedel. De bryr sig inte om klimatutsläppen. Deras intresse är snarare maktpolitiskt. Precis som under valrörelsen. Vidlyftiga löften om sänkta diesel- och bensinpriser handlade om att tippa över majoriteten i väljaropinionen och därefter har det gällt att hjälpligt infria dessa löften. Och då måste man offra klimatmålen. Att ”snacka ner” biodrivmedlen blir nödvändigt för att kunna motivera den klimatpolitiska reträtten.

Liksom under bioenergins långa inhemska historia ser vi också hur etablerade ekonomer sviker omställningen från fossilt till bioenergi. Argumenten är många: Sverige behöver inte längre ”gå före” eftersom det nu finns en starkare EU-politik på klimatområdet. Sverige ”dammsuger världen” på råvaran till biodrivmedlen. Det senare argumentet används flitigt trots att Sverige bara använder ett par procent av världens biodiesel. Man sprider också det felaktiga narrativet att den svenska satsningen på biodrivmedel, och särskilt etanol, varit ett misslyckande som kostat skattebetalarna stora pengar. Dessutom antyder man att biodrivmedlen har begränsad klimatnytta, trots att alla biodrivmedel som säljs i Sverige måste uppfylla EU:s och den svenska hållbarhetslagens krav på utsläppsreduktion i förhållande till de fossila bränslen de ersätter. Biobränslen med låg klimatnytta är helt enkelt förbjudna i den svenska lagen. Det låtsas man inte känna till.

Regeringens tystnad väcker många frågor

Vi väntar fortfarande på ett konkret förslag från regeringen. Sedan de fyra partiledarna skrev sin gemensamma debattartikel i Dagens Nyheter den 7 maj har det varit knäpptyst från kanslihuset. Det som framför allt kommer att intressera alla remissinstanser är vilken konsekvensanalys regeringen gör; hur mycket räknar man med att utsläppen kommer att öka? Och vad tänker man vidta för andra åtgärder för att klara det skarpa EU-målet om att Sverige ska minska utsläppen med 50 procent fram till 2030 (jämfört med 2005) i alla sektorer vid sidan av utsläppshandeln? Det svenska målet är det tuffaste i EU, trots att Sverige har de lägsta klimatutsläppen per capita. Men den svenska regeringen har gått med på detta mål i EU-förhandlingarna, och vi kan rimligen inte vara det första landet att offentligt medge att vi inte tänker klara EU-målet 2030.

Trafiken och arbetsmaskinerna (bensin och diesel) står tillsammans med jordbrukets utsläpp av metan och lustgas för 85 procent av utsläppen som berörs av 50-procentmålet. Vi kan inte avveckla livsmedelsproduktionen, och dessutom skulle samma utsläpp ske i de länder vi i så fall måste importera maten från. Alltså måste vi reducera utsläppen från bilar, lastbilar, traktorer och andra arbetsmaskiner. Dvs fortsätta med det som reduktionsplikten hittills gjort.

Ökat kolupptag i skogen som alternativ till biodrivmedel?

Magnus Nilsson tycker i sin ESO-rapport att vi kan släppa det svenska EU-målet för transportsektorn, att minska utsläppen med 70 procent till 2030. Han lyfter däremot fram att vi måste klara det 50-procentiga EU-målet. Men hans lösning är att det inte behöver ske med lika mycket biodrivmedel via reduktionsplikten, utan att vi istället ska klara målet genom mer upptag av biogent kol i skogen. Istället för att byta bränsle i de befintliga bilarna och lastbilarna tycker han att vi ska minska avverkningarna och gå över till ett mer naturnära skogsbruk. Hans förslag är mycket allmänt hållet och det är tveksamt om åtgärden skulle få genomslag före 2030. Han säger heller inget om hur det ska gå till och hur förslaget ska finansieras. Är det markägarna som ska stå för kostnaden när de tvingas dra ner på avverkningar och inkomster?

Riksrevisionen är inne på samma linje i sin rapport om reduktionsplikten. Man skriver: ”Det kan vara mer kostnadseffektivt att genomföra åtgärder för att öka nettoupptaget i svensk skog jämfört med att genomföra åtgärder i transportsektorn”. Inte heller Riksrevisionen förklarar hur det ska gå till. Både Magnus Nilsson och Riksrevisionen bortser också från de klimatnyttor som skogsprodukterna och biobränslen från skogen ger genom att ersätta fossila material och bränslen. De har inte heller noterat att mindre avverkning och åldrande skog ger lägre tillväxt och mindre kolinbindning redan på relativt kort sikt.

Det finns redan ett EU-beslut om att Sverige ska öka kolupptaget i skog och mark (LULUCF) med omkring 4 miljoner ton/år. Att lägga på ytterligare beting på skogsbruket, som Magnus Nilsson och Riksrevisionen föreslår, kommer att få betydande konsekvenser för skogsbruket och skogsindustrin. Det är inte sannolikt att en borgerlig regering lägger förslag som slår mot skogsägarna och ger en massiv nedläggning av skogsindustrier.

Och då står man där med sitt EU-mål. Ekvationen går inte ihop om man fullföljer sin slakt på reduktionsplikten. Det har alla expertinstanserna insett.

//Kjell Andersson

Tryck här för att läsa ”Återställda våtmarker ingen patentmedicin för klimatet”.