Tillbaka

När ska Sveriges bönder på allvar få komma med i klimatmatchen?

I min hemtrakt i Sörmland finns det flera gårdar där marken ligger ”för fäfot”, utan att det går några fyrfotafän och betar där. Gammaläng är en sådan gård. I byn Nordankärr finns ytterligare ett par sådana gårdar. Bilden visar hur det kan se ut. På ena sidan vägen, till höger på bilden, växer höstvetet grönt och friskt. På andra sidan vägen växer grått gräs. Det är en lågproduktiv vall, där gräset slås och balas och säljs som hästfoder.

Sörmland

Foto: Kjell Andersson

På våren är den marken gul av maskrosor. Odlingsmarken är säkert lika bördig på den vänstra sidan av vägen som på den högra, men för markägaren räcker det att hålla marken öppen för att kunna få arealbidrag. Därför växer det bara dåligt gräs och ogräs på åkern till vänster.

Det finns flera hundra tusen hektar sådana här marker runtom i Sverige. Marker där Sveriges bönder skulle kunna odla oljeväxter till biodiesel eller spannmål till etanol. I bägge fallen skulle man som biprodukt få stora volymer proteinfoder som kan ersätta importerat sojamjöl. Marken skulle också kunna användas för odling av snabbväxande salix eller poppel.

Odlingen skulle kunna ge stora volymer förnybara bränslen som kunde ersätta fossila bränslen till stor klimatnytta. Det handlar om tiotals terawattimmar energi och miljontals ton undvikna koldioxidutsläpp.

Alla vet att denna potential finns. Ändå hindras de svenska bönderna och andra bönder i EU att bidra till klimatomställningen. Skälet är att spannmål och rapsolja kan ätas av människor eller djur och att vissa politiker fått för sig att sådan råvara inte får användas till annat än mat och foder. Att det inte finns någon efterfrågan på mer mat och foder i EU, utan snarare överproduktion, tar man inte hänsyn till. Istället för att odla outnyttjad mark med energigrödor låter man hellre marken ligga för fäfot och fortsätter köra på bensin och diesel.

Inget tyder på att denna misshushållning med resurser kommer att upphöra inom en nära framtid. I EU:s Gröna giv nämns biodrivmedel inte alls. Ett ganska märkligt förhållande att det gröna dokumentet över huvud taget inte nämner energi från de gröna näringarna.

I den Färdplan för fossilfri konkurrenskraft för lantbruksbranschen som presenterades 5 mars skriver man en hel del om möjligheten att producera energi på åkermark, men restriktionerna från EU nämns inte alls!

Jordbrukets potential att bidra med bioenergi har kartlagts gång på gång under de senaste årtiondena. Men resultatet av allt utredande är magert. I samband med avregleringen av jordbruket omkring 1990 planterades en hel del energiskog (salix) på åkermark. Men efter EU-inträdet fick vi återreglering och fokus på att begränsa produktionen utan att föra in nya grödor. EU:s linje blev tvångsträda, dvs ingen odling alls, hellre än att erbjuda bönderna nya inkomster från energigrödor.

För 13 år sedan genomfördes en ambitiös statlig utredning av den socialdemokratiska politikern Lars Andersson. Det blev ett tjockt betänkande: Bioenergi från jordbruket – en växande resurs (SOU 2007:36), som pryder vår bokhylla här på Svebios kontor, men som i övrigt inte lämnat några djupare spår i den svenska energi- och klimatpolitiken.

I boken finns ett mycket omfattande faktaunderlag, som sannolikt står sig lika bra idag. Uppdaterade beräkningar har gjorts, främst av Pål Börjesson vid Lunds universitet. Hans siffror finns med både i Färdplanen för fossilfri lantbruksbransch och i Svebios Färdplan bioenergi. Det handlar om en potential på 18 – 20 TWh idag och 35 – 40 TWh 2050, med en möjlig nivå ända upp till 54 TWh 2050. Det kan jämföras med användningen av fossila drivmedel i den svenska vägtrafiken, som ligger på 64 TWh. Alla 54 TWh kan inte bli drivmedel; man måste ta hänsyn till omvandlingsförluster och möjligheten att återvinna värme och biprodukter. Men siffrorna visar att en betydande del av den svenska trafiken skulle kunna klaras med biodrivmedel från inhemsk råvara. Förutom från jordbruket kan vi också få bioråvara från skogen och genom bättre utnyttjande av avfall.

Förutom färdplanerna från Fossilfritt Sverige och Svebio har också IVA, Ingenjörsvetenskapsakademien, gett ut en rapport om jordbruket och klimatet, där man bekräftar den stora potentialen.

Det finns givetvis en del osäkra faktorer kring potentialen.

  • Vilken typ av mat kommer konsumenterna att efterfråga?
  • Hur stor blir importen och självförsörjningen?
  • Hur stora ökningar av avkastningen per hektar kommer vi att få de närmaste 25 åren?
  • Vilka arealer kommer att vara tillgängliga?
  • Ska en del av de här åkrarna hellre planteras med skog?

Man kan diskutera siffror i detalj, men ändå konstatera: det finns en betydande enighet om att det finns tiotals TWh förnybar energi att hämta i det svenska odlingslandskapet. Växterna är utmärkta och relativt billiga solfångare.

Vi har utrett och kartlagt potentialer i årtionden, men energiproduktionen från det svenska jordbruket har i stort sett stått stilla. Arealen salix minskar. Det planteras dock en del poppel. Det odlas ungefär lika mycket etanolvete idag för tio år sedan. Odlingen av oljeväxter ligger långt under potentialen.

Nu ska jordbruket och energin utredas än en gång. Denna gång är temat fossiloberoende jordbruk och utredare är förra LRF-ordföranden landshövding Helena Jonsson. Det blir säkert en bra utredning, och jordbruket har alla möjligheter att göra sig oberoende av fossila drivmedel till traktorer, tröskor och spannmålstorkar och för produktion av mineralgödsel.  Jordbruksnäringen är också beredd att ta det steget; det visar branschens färdplan. Helena Jonsson ska också utreda ”innovations- och konkurrenskraften i den inhemska produktionen av biodrivmedel”. Men inte heller i direktiven till hennes utredning nämns de begränsningar som ges från EU när det gäller att använda energigrödor.

Oförmågan att ta vara på jordbrukets bioenergiresurser är ett av klimatpolitikens både största misslyckanden och största mysterier. De svenska politikerna har inte förmått och inte prioriterat att driva frågan om energigrödor i EU. Följden är att åkrarna ligger oanvända, till exempel i byn Nordankärr strax norr om Katrineholm. Där det kunde växa raps växer det istället maskrosor. Lika gula och vackra i maj, men onyttiga för klimatet.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer