Tillbaka

Voffor gör di på detta viset?

Rumpnissarnas fråga till Ronja har blivit ett bevingat ord. Det är inte alla förunnat att skapa ord och uttryck som får fäste i det levande svenska språket, men Astrid Lindgren lyckades.

rumpnissar

I bokhyllan har jag ett exemplar av Pelle Holms klassiska uppslagsbok Bevingade ord, och där finns uttrycket inte med. Självklart, eftersom den är utgiven långt innan boken om Ronja Rövardotter kom ut 1981, och långt före filmen tre år senare. Men om någon idag skulle göra om Pelle Holms arbete så skulle ”voffor gör di på detta viset” ha en självklar plats.

Uttrycket har fått fäste inte bara för att rumpnissarna är så charmiga utan också för att det fungerar i så många sammanhang. Gång på gång stöter man på situationer och förhållanden där man undrar varför det blev ”på detta viset”. ”Hur tänkte dom?”, är ett annat bra uttryck.

Jag jobbar just med vårens sista nyhetsbrev från Svebio till våra medlemsföretag. Där redovisar vi med korta citat ur olika media (landsortstidningar, lokalradiostationer, regional-TV, facktidningar) sånt som hänt och är aktuellt kring bioenergi runtom i landet: investeringar, nya projekt, bränslebyten och mycket annat. En del av det man läser är förbryllande.

Gång på gång tänker man: ”voffor gör di på detta viset”.

Låt mig ta tre exempel som jag stött i spaningarna för vårens sista nyhetsbrev:

Södermanlands Nyheter berättade den 22 juni under rubriken ”Lokala företag satsar på fossilfri diesel” om hur man nu fått en offentlig pump för HVO100-bränsle i Nyköping. Pumpen finns i Lappetorp, som ligger några kilometer utanför stadskärnan längs med kustvägen mot Studsvik. Det är lokala företagare som tagit initiativet, och man tankar enkelt med hjälp av en app, skriver tidningen.

Allt tycks vara frid och fröjd. Företagarna, Jan G Jansson, NSF Marin, och Tobias Jonsson, ATV Entreprenad, är engagerade i klimatfrågan och vill dra sitt strå till stacken genom att göra det möjligt att tanka 100-procentigt förnybart dieselbränsle.

Det kan de själva och deras kunder också göra, i detta fall än så länge utan att skatta för bränslet. Problemet är att deras dieselbilar inte betraktas som miljöbilar, trots att HVO har bland de lägsta klimatavtrycken av alla drivmedel.

Regelverket för bonus/malus, som ska styra oss till att köpa allt mer miljövänliga bilar, straffar nämligen dieselbilar oberoende av vilket bränsle de använder. En snål diesel som körs på ett 100-procentigt biodrivmedel med mycket bra klimatvärden betraktas inte som en miljöbil, trots att dess klimatpåverkan är mycket, mycket låg. Också Upphandlingsmyndighetens nya kriterier för myndigheters upphandling av miljöbilar innehåller samma grundläggande fel.

Svebio har påpekat systemfelet i upprepade remissyttranden, och allt fler instämmer i vår kritik. Ett exempel är organisationen Företagarna, som undrar varför systemet inte är teknikneutralt.

Dagens Västervik skriver den 16 juni under rubriken ”Ankarsrums fjärrvärmeverk blir fossilbränslefritt”, och Västerviks-Tidningen har samma nyhet den 24 juni under rubriken ”Värmeverk blir helt fossilfritt”. Ankarsrums värmeverk är ett av de drygt 550 svenska fjärrvärmeverk som använder biobränslen (se Biovärmekartan). Man eldar flis. Men precis som många andra mindre värmeverk har man en oljepanna för topplast och som reserv. Nu har kommunala energibolaget Västerviks Miljö & Energi AB (VMEAB), som driver värmeverket i Ankarsrum, bytt bränsle i oljepannan och gått över till förnybar bioolja (rapsolja/RME). Därmed kan man skryta med att ha en helt fossilfri värmeanläggning för samhället Ankarsrum.

Vad de ansvariga på VMEAB än så länge tycks vara lyckligt omedvetna om är att den svenska staten vid årsskiftet kommer att slå till med full skatt på den fossilfria oljan som används i Ankarsrum, som om denna olja fortfarande vore fossil. Och eftersom biooljans marknadspris är högre än priset på oskattad fossil eldningsolja kommer VMEAB att åka på en betydande kostnadsökning, som man måste ta ut av fjärrvärmekunderna. De får betala dyrt för att vara 100-procentigt fossilfria. Vi har skrivit tidigare om detta i bloggen, i pressmeddelande, debattartikel i Expressen och i ett remissyttrande till Finansdepartementet.

En tredje artikel handlar om Göteborg, en något större ort än Lappetorp och Ankarsrum. Jag kunde också ha valt Gävle. Från bägge städer har jag hittat tidningsartiklar som handlar om hur man nu måste höja sina taxor och avgifter för att betala den nya avfallsförbränningsskatten som infördes 1 april. Artikeln i Göteborgs-Posten 4 juni har rubriken ”Nya sopskatten kan slå hårt mot göteborgarna”.

Från 1 april ska alla som förbränner avfall betala 75 kr per ton i skatt. Därefter ska skatten höjas till 100 kr/ton 2021 och 125 kr/ton 2022. För göteborgarna innebär det en kostnad på 60 kronor per person och år, eller 240 kronor för en familj med två barn. Kostnaden kan tas ut endera via renhållningstaxan eller via höjt pris på fjärrvärmen, som till stor del är baserad på avfallsförbränning.

Avsikten med skatten är att det ska bli mindre lönsamt att förbränna avfall och mer lönsamt att återvinna olika material, exempelvis plast. Ingen, eller mycket få, tror att det kommer att fungera så. Till och med den statliga utredning som utredde införandet av skatten avrådde och menade att den inte skulle få avsedd verkan. Remissinstanserna, bland dem Svebio, sa med bred majoritet nej till skatten.

Tillämpningen av skatten har dessutom skapat förvirring och osäkerhet. Skatteverkets tolkning gör att man lägger skatt på en anläggning i Kumla som tar hand om farligt avfall, och lagstiftningen är så otydlig att det varit oklart var gränsen går mellan avfall och biobränsle, när det gäller returträ. Först i början av juni kom ett klarläggande.

I alla tre fallen, Lappetorps biodiesel, Ankarsrums bioolja och Göteborgs sopförbränning, kan man ställa sig frågan ”voffor gör di på detta viset”.

Varför gör man ett system för bonus/malus där de klimatbästa bilarna straffas? Varför inför man en skatt på bioolja som jämställer den med fossil eldningsolja? Varför inför man en skatt på avfallsförbränning som inte har någon styrande effekt?

Och varför straffar man människor som gör rätt, vare sig de satsar på fossilfri olja, effektiva bilar med klimatsmart bränsle eller på effektiv förbränning som tar hand om avfall som inte går och inte bör återvinnas?

I båda de senare fallen fördyrar man för fjärrvärmen, som alla politiker säger sig vilja värna om. Energiföretagens styrmedelsexpert Erik Thornström gör en utförligare genomgång av de här tokiga styrmedlen i en intervju på Second Opinion den 22 juni. Riktigt bra, läs den!

PS. Ronja, föremålet för rumpnissarnas ifrågasättande, spelades som bekant av Hanna Zetterberg, som senare blev politiker och satt i riksdagen några år Vänsterpartiet. Hon var också med i Svebios styrelse under ett par år.


Efter denna klagevisa över ologisk politik tar bloggen semesterpaus några veckor. Vi återkommer på sensommaren.

/Kjell Andersson

 

 

Vi använder oss av cookies. Läs mer