Tillbaka

Vilseledande statistik förvirrar väljarna

Vi fortsätter vår valrörelsebevakning med ett avsnitt om siffror. Alla partier ägnar sig i en valrörelse åt att slå motståndarna i huvudet med statistik. Det är inget nytt med årets val. Också media ägnar sig åt att sprida siffror som är mer eller mindre relevanta, även om några av redaktionerna gjort ambitiösa insatser för att klarlägga faktaläget i ett antal centrala frågor.

Ett utmärkt exempel är DN:s serie faktagranskande artiklar om väljarnas viktigaste frågor, fyllda med relevant statistik Mycket bra journalistik.

Här ska vi granska tre sifferpåståenden inom klimat- och energipolitik som fått stor uppmärksamhet, men som är vilseledande. För balansen skull lyfter vi fram påståenden både från Alliansen, de rödgröna och ett viktigt mediaföretag.

  • 1. Alliansen påstod i sitt gemensamma utspel om klimat- och miljöpolitik den 14 augusti följande: ”Efter att de svenska utsläppen under en lång period har minskat så har de nu ökat två år i rad”. Man hänvisar till Statistiska Centralbyrån som källa. Längre fram i den gemensamma rapporten skriver man att Sveriges utsläpp minskade med 19 procent under Alliansens åtta år samtidigt som ekonomin växte med nästan 10 procent – ”något som den rödgröna regeringen inte förmått upprepa”.

Statistiken över utsläpp av klimatgaser är mycket förvirrande, och Alliansen väljer att plocka ut det som passar det egna syftet. Men inte ens då blir det rätt.

Den första frågan är vad som menas med ”Sveriges utsläpp”. Menar man utsläppen inom Sveriges gränser? Ska man inkludera bunkring av fartyg i utrikes trafik och utrikes flyg? Den mest relevanta sifferserien är Naturvårdsverkets officiella klimatrapportering. Den omfattar alla inhemska utsläpp av klimatgaser, och skickas in till FN:s klimatkonvention.

Det är inte lätt att hålla rätt på alla klimatsiffror. Källa: Naturvårdsverket

Det är riktigt att utsläppen minskade med 19 procent mellan 2006 och 2014. Det var en snabb minskning som inte bara berodde på åtgärder av den sittande regeringen. Den var också ett resultat av den gröna skatteväxling som genomfördes några år tidigare och gav kraftigt höjd koldioxidskatt för hushållen, och av det snabbt stigande oljepriset 2007 – 2008. Skatten har lett till att i stort sett all oljeeldning i småhus försvunnit.

För 2018 finns förstås inga slutliga siffror, men för 2017 finns en preliminär beräkning. Mellan 2014 och 2017 sjönk utsläppen med 3 procent. Det är alltså fel att påstå att utsläppen ökat under de rödgröna åren. Men minskningen har varit beskedlig. En del av förklaringen kan vara att oljepriset kollapsade 2014, men också att vi haft högkonjunktur.

Energibloggaren Magnus Nilsson har också gjort en genomgång av utsläppsstatistiken för att belysa den här frågan. Han pekar på att de svenska politikerna bara kan styra de utsläpp som sker inom Sverige utanför utsläppshandeln ETS. De utsläpp som sker inom ETS i Sverige konkurrerar ju med utsläpp runtom i Europa och bestäms av priset på utsläppsrätter, som varit lågt. Magnus Nilsson har tittat på utsläppen 2008 till 2017. Utsläppen inom ETS i Sverige minskade bara med 2% medan utsläppen i sektorerna utanför ETS minskade med hela 25,7% under dessa nio år, då både den borgerliga Alliansen och de rödgröna har styrt.

Den inhemska svenska klimatpolitiken har varit framgångsrik oavsett regeringens färg. Det borde partierna kunna vara överens om utan att förvirra oss med siffror som ger sken av att politiken misslyckats under senare år.

  • 2. De rödgröna ägnar sig istället åt sifferexercis kring hur mycket pengar de olika partierna lägger på ”klimatpolitik”. Socialdemokraterna framhåller att ”budgeten för miljö och klimat har fördubblats jämfört med alliansens sista budget 2014”. Miljöpartiet lovar 50 miljarder till klimatpolitik under nästa mandatperiod och varnar för att de borgerliga partierna och SD vill skära bort var tredje eller var fjärde krona som idag läggs på klimatåtgärder.

Massmedia följer efter. I Agenda härom kvällen presenterades en lista över hur mycket de olika partierna lägger på ”allmän miljö- och naturvård” – den rödgröna regeringen 14,7 miljarder, Centerpartiet 10 miljarder, Moderaterna 9,1 miljarder, Liberalerna 8 miljarder, osv.

Kritiken bygger på att klimat- och miljönytta kan mätas i hur mycket pengar staten lägger ut i statsbudgeten på olika stöd och program.

Så är det naturligtvis inte. Pengar kan användas med olika grad av effektivitet. Den sittande regeringen har satsat stora pengar på ”klimatåtgärder”. Alltifrån elcykel- och elmotorbåtsbidrag till klimatklivsstöd till biogasanläggningar och pannkonverteringar. Plus givetvis solceller. En del har varit bra. Annat mindre bra. Ofta har åtgärderna införts utan att man först gjort en ordentlig analys av klimatnyttan i förhållande till kostnaden. Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet har kritiserat många av åtgärderna som ineffektiva.

  • 3. Också media ägnar sig åt förvirrande sifferexercis. När SvT ordnar debatt i Agenda i söndags lyfte man fram klimatskadliga ”subventioner till svensk industri” på 10 miljarder. Redaktionen för Agenda verkar ha läst en rapport från Naturskyddsföreningen, som jag kommenterade i en blogg tidigare i år. Den rapporten är starkt vilseledande.

Principen tycks vara att man är subventionerad om man inte betalar lika hög energi- eller koldioxidskatt som den som betalar mest. Enligt den här principen har dieselanvändningen i Sverige subventioner på omkring 9 miljarder. Jag tror inte våra dieselköpare känner sig särskilt subventionerade. Och ”subventionen” skulle i ett slag förvinna om man istället sänkte bensinskatten!

Inom utsläppsrättshandeln betalar man ett lägre pris på koldioxidutsläpp än utanför utsläppsrättshandeln. Detta räknas inte som subvention. Men gruvnäringens nedsatta dieselskatt räknas som en subvention, trots att förmånen är mindre värd än stålverkets fördel av att ha utsläppsrätter. Denna ”subvention” till gruvnäringen som man talade om i Agenda utgör 140 miljoner av de 10 miljarderna, och jord- och skogsbrukets ”dieselsubvention” ligger kring 700 miljoner.

Också regeringen räknar alla dessa ”något lägre skatter” som subventioner och redovisar dem varje år till Riksdagen. Visste ni förresten att vi som livsmedelskonsumenter är subventionerade med 30 miljarder eftersom momsen på mat är lägre än den allmänna momsen?

Det mest märkliga i den här historien är att industrin utanför utsläppshandeln (all industri utom den tunga industrin) har fått kraftigt höjd koldioxidskatt de senaste åren, och nu betalar full koldioxidskatt, dvs man har ingen subvention enligt definitionen ovan. Det här verkar ingen enda av de som medverkade i Agenda ha en aning om. Beslutet togs av Alliansen och har fullföljts av den rödgröna regeringen.

Sanningen är att Sverige har mycket höga koldioxidskatter – världens högsta. Vi har inga direkta subventioner till fossila bränslen. De beskattas, men inte alltid exakt lika. Talet om subventioner får väljarna att tro att politikerna håller industrin under armarna med klimatskadliga stöd.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer