Om vi sänkte bensinskatten – då skulle de fossila subventionerna försvinna!
Naturskyddsföreningen gav härom veckan ut en rapport om fossila subventioner i Sverige. Budskapet var att vi subventionerar fossil energi med 30 miljarder om året! Flera debattörer har hakat på och kommenterat att också vi i Sverige otillbörligt gynnar fossila bränslen. Bilden målas upp av att vi minsann inte är bättre kålsupare än andra och att vi är ett land av klimatskadliga subventioner.
Logiken bakom rapporten är emellertid inte självklar. Om vi skulle sänka(!) skatten på bensin skulle nämligen en stor del av ”subventionerna” i ett slag försvinna. Om vi höjde skatten på bensin med säg en 50-öring skulle också subventioneringen öka med ytterligare ett antal miljarder. Visst är bakvänd logik?
Bensinskatten används nämligen som normalskatt i beräkningarna, och allt som är lägre beskattat än bensin betraktas som ”subvention”.
Naturskyddsföreningen är inte ensam om att räkna på det här sättet. OECD räknar likadant, liksom en grupp inom G20 som kallas FFFSR, Friends of Fossil Fuel Subsidy Reform. Till och med den svenska regeringen räknar på det här sättet i budgetpropositionen. Att fossil diesel har lägre skatt än bensin anses utgöra en ”skatteutgift” på 8,2 miljarder 2017, som i år kommer att växa till 8,7 miljarder (Utgiftsbilaga 22, sidan 21). Det är siffrorna ur budgetpropositionen som Naturskyddsföreningen har använt.
De stora tidningarna har hakat på. DN:s ledarskribent Lisa Magnusson skrev den 21 mars under rubriken ”Industrin är inte vår kompis” om dessa 30 miljarder – ”tre gånger mer än statsbudgetens miljöpost”. Hon blandade stort och smått, och läsaren fick intrycket att det främst handlar om stora klimatskadliga subventioner till svensk industri.
Om man läser Naturskyddsföreningens rapport ser man att det mest rör sig om nivån på dieselskatten (8,2 miljarder), reseavdragen (5,6 miljarder) och skattebefrielse för utrikesflyget (6,4 miljarder). Den senare posten kan vi inte göra så mycket åt på kort sikt eftersom vi är förbjudna att lägga skatt på utrikes flygbränsle enligt Chicagokonventionen (vilket Naturskyddsföreningen också noterar).
Expressen, GT och Kvällsposten har ledare på samma tema 26 mars, under rubriken ”Skatterna ska inte gynna klimatbovar”. Också här får läsaren ett intryck av att det i första hand handlar om företagen eftersom det ”blir mindre lönsamt för företagen att energieffektivisera och investera i ny teknik”.
Den bild som ges av Naturskyddsföreningen och av ledarsidorna är att vi i Sverige har en omfattande subventionering av fossila bränslen och annan klimatskadlig verksamhet, och att det till stor del handlar om industrin. Jag menar att det är starkt vilseledande.
Lika vilseledande är den rapport som Fores gav ut för några veckor sedan om Sveriges koldioxidskatt med titeln ”Svensk koldioxidskatt 1991 – 2017”. Här framställs den svenska koldioxidskatten som varken teknikneutral eller kostnadseffektiv. Man ger också bilden av att den med tiden blivit allt mindre träffsäker.
Rapportens författare Gustav Martinsson och Mathias Fridahl följer upp sina slutsatser med en debattartikel i Svenska Dagbladet idag. Rubriken ”Privatpersoner betalar – men industrin slipper” ger en bra bild av deras argumentation. De har räknat på den genomsnittligt inbetalda beskattningen på koldioxidutsläpp och kommit fram till att vi i Sverige betalar 48 öre/kg CO2 och inte 115 öre/kg CO2 som är den svenska koldioxidskatten. Förklaringen är att en rad verksamheter är undantagna från beskattning.
Också här ges bilden av att den svenska industrin har stora utsläpp som man slipper betala för, medan hushållen tvingas betala hög skatt. Liksom att den svenska klimatpolitiken minsann inte är så präktig som vi vill ge sken av.
Förklaringen till att industrin, den tunga industrin, inte betalar lika mycket för sina utsläpp per kg CO2 är att den är med i den europeiska utsläppshandeln ETS. Syftet med systemet är att man ska minska utsläppen där det lönar sig bäst inom EU, på ett kostnadseffektivt sätt.
I stort sett alla verksamheter som ligger utanför ETS betalar idag full koldioxidskatt – sedan 1 januari i år också all industri utanför ETS. Det finns några få undantag t. ex. inom gruvverksamhet, jordbruk och fiske, där man anser att det finns problem med konkurrenskraften gentemot andra EU-länder om man skulle betala full skatt. Diesel har traditionellt haft något lägre skatt än bensin. Tidigare tog man tillbaka de pengarna från ägarna av dieselbilar genom högre fordonsskatt. Nu bör man förstås jämna ut skillnaden. Men både diesel och bensin är högt skattade i Sverige i ett internationellt perspektiv. Varken bensin eller diesel är ”subventionerad”. Om skatten är på rätt nivå i förhållande till klimatskadorna är en annan fråga. Alla fossila bränslen kan sägas vara subventionerade om vi ser till deras långsiktiga miljökostnader.
Hur fungerar det då i praktiken med den svenska ”subventioneringen” av fossila bränslen?
Facit har vi i Energiläget i siffror som kom från Energimyndigheten häromdagen.
Låt oss titta på användningen av fossil olja. På 1970-talet använde vi över 30 miljoner ton olja (1970 var tillförseln 336 TWh). År 2000 var den inhemska användningen av oljeprodukter 127 TWh, och den sjönk 2016 till 88 TWh. Oljeanvändningen i hushållen, främst bostadsuppvärmning, sjönk från 16 TWh till 1 TWh under dessa 16 år. Användningen av olja i offentlig verksamhet och service sjönk från 5 TWh till 1 TWh. Det här är de sektorer i samhället som länge haft full koldioxidskatt. Skatten har varit extremt effektiv och i praktiken gjort det omöjligt att använda fossil olja för uppvärmning. Därmed betalar man nästan ingen koldioxidskatt.
Fortfarande används en hel del olja, cirka 9 TWh, i byggverksamhet och areella näringar. Arbetsmaskinerna och traktorerna går fortfarande till stor del på diesel. I transportsektorn minskade användningen av fossila drivmedel från 84 TWh 2010 till 67 TWh 2016. I industrin har användningen av fossil olja minskat från 22 TWh 2000 till 9 TWh 2016. Också i den ”subventionerade” industrin har vi alltså haft en betydande omställning med minskad oljeanvändning.
Statistiken visar att styrmedlen fungerar, i det stora hela. Det har hittills skett minst i trafiken, och det beror delvis på att EU hindrat oss att fullt ut använda koldioxidskatten när det gäller drivmedel.
Naturskyddsföreningen, Fores och de liberala ledarsidorna vilseleder genom att ge bilden av dåligt fungerande styrmedel och ”subventioner” som beror på att inte alla betalar fullt lika hög skatt.
/Kjell