Vem ska bestämma, de folkvalda eller domstolarna?

Men det här är ingen självklar inställning, vare sig från media, forskare eller olika organisationer och opinionsbildare. Allt fler tycker att domstolarna ska sätta sig över de demokratiskt valda politikerna.

Vetenskapsradion Klotet hade häromdagen ett program som hyllade olika miljöinitiativ där man genom stämningar och domstolsutslag vill tvinga fram andra klimatåtgärder än dem som beslutats i parlamenten. I Irland och Nederländerna har man fått domstolsutslag som ska tvinga regering och parlament att skärpa klimatpolitiken och i Nederländerna att också reducera kväveutsläppen.

En grupp miljöorganisationer har vänt sig till EU-domstolen i Luxemburg för att få denna att förklara att biobränslen inte är förnybara, ett aktuellt exempel som dock inte nämndes i Klotet.

För enskilda miljöorganisationer kan det här framstå som en bra väg, när man inte får genomslag den normala politiska vägen. Men det är en riskabel linje som dels urholkar demokratin, dels kan skapa mindre förståelse och förankring för nödvändiga åtgärder hos den breda allmänheten.

Vetenskapsradion Klotets program (Miljörörelsens nya maktmedel, Sveriges Radio 26 augusti) tog upp exempel från Irland, Nederländerna och Frankrike. Det är begripligt om klimataktivisterna i Irland och Nederländerna tappat tålamodet när det gäller att få till stånd politiskt beslutade klimatåtgärder. De två länderna är sämst i klassen i EU när det gäller att klara EU:s 2020-mål.

I Irland finns ett ambitiöst mål om reduktion av utsläppen med 80 procent till 2050, men de närmaste åren räknar regeringen med att utsläppen ändå kommer att öka. Detta trots att Irland är ett av de länder i EU som infört koldioxidskatt. Miljöorganisationen Irländska miljöns vänner samlade in 18 000 namnunderskrifter och stämde den inländska staten. Man lyckades till sist vinna i landets högsta domstol, och den irländska regeringen måste skriva om sin klimatplan.

I Nederländerna drevs processen av organisationen Urgenda, och det väckte stor internationell uppmärksamhet när man förra året vann målet mot den nederländska staten. Landets högsta domstol säger i domslutet att den nederländska staten måste se till att utsläppen av växthusgaser minskar med 25 procent jämfört med 1990 redan till slutet av 2020. Det innebär att utsläppen måste minska med 16,5 miljoner ton koldioxid inom ett år från domslutet. Det är en mycket stor volym, som motsvarar en tredjedel av de totala svenska utsläppen.

Vad som händer om staten inte lyckas genomföra domstolens order är det ingen som vet.

Urgenda presenterade en lista på 54 åtgärder som organisationen sa skulle reducera utsläppen med 17 miljoner ton koldioxid före utgången av 2020. En till stora delar orealistisk önskelista, särskilt om man ser till hur snabbt åtgärderna påstås kunna genomföras.

Regeringen har plockat upp några av förslagen, men de kommer inte att räcka långt. Möjligen räddar Corona-pandemin regeringen på kort sikt.

Urgendas lista innehåller mycket solenergi, trädplantering, vegetarisk kost och minskning av antalet grisar. Men märkligt nog inte en enda punkt om att byta bränslen i bilar, industrier eller kraftverk, sannolikt därför att man till varje pris vill undvika att gynna biobränslen. Man har till och med särskilt påpekat att stöd inte ska ge till pellets och andra biobränslen i den punkt som handlar om konvertering av småskalig uppvärmning. Det stämmer bra med den linje som drivs om att helt stoppa biobränslen (se förra veckans blogg). De enda åtgärder som nämns på trafiksidan är hastighetsbegränsningar, ändrat resemönster och rätt ringtryck i däcken.

Fjärrvärme finns förstås inte heller på kartan. Men förhoppningar om att byta ut alla ineffektiva elmotorer och rensa alla datorer från onödigt bråte som drar minneskapacitet.

Även Klotet framhöll den stora satsningen på solenergi, och hävdade att man satsar sex gånger så mycket på solceller som Sverige. Det är säkert sant, men andelen av den totala energitillförseln är fortfarande försvinnande liten och för minskningen av växthusgasutsläppen är satsningen marginell. Liksom i Sverige är utbytet av solenergi lågt en stor del av året, och enligt Urgendas egen aktionslista ger solenergisatsningarna bara 0,9 miljoner ton koldioxid av de 16,5 miljoner ton som är betinget. Då har man ändå inkluderat solceller på lastbilar (!), vilka dock fortfarande ska drivas med diesel.

De totala växthusgasutsläppen i Nederländerna ligger kring 190 miljoner ton koldioxid och landet är fortfarande till över 90 procent beroende av fossila bränslen.

När det gäller Frankrike visar protesterna från de gula västarna betydelsen av att förankra klimatpolitiken hos allmänheten, en aspekt som inte togs upp i Klotet. Miljöorganisationerna är ju inte ”allmänheten”, utan representerar ofta bara en liten del av befolkningen.

Ett annat projekt för att förändra klimatpolitiken genom domstolsbeslut drivs av ett antal miljöorganisationer och enskilda personer gentemot EU. De klagande har vänt sig till EU-domstolen och vill att domstolen ska besluta att biomassa från skog inte är en förnybar energikälla. De förlorade i första omgången och utslaget kom i somras. Inte i sakfrågan, för den prövades aldrig av domstolen, utan klagan avvisades på formella grunder. För att kunna få rättelse i EU-domstolen måste man vara direkt drabbad av en åtgärd, och domstolen ansåg inte att de klagande i den meningen var berättigade parter för att driva ett mål.

Miljöorganisationer har överklagat domslutet, så frågan är inte avförd.

Bakom initiativet, som finns beskrivet på en påkostad hemsida (EU Biomass Legal Case – save forests, save the climate), finns organisationer som Biofuelwatch i Storbritannien, en organisation som vill förbjuda all förbränning av biobränslen och avfall, inklusive returträ, Fern, en radikal skogsskyddsorganisation, och även Friends of the Irish Environment.  Bland de klagande finns miljöprofiler från Frankrike, Estland, Rumänien, Slovakien, USA och … Irland.

Den senare är Tony Lowes, från Friends of the Irish Environment, som också var en av de intervjuade klimathjältarna i Vetenskapsradion Klotet. Han och hans organisation kräver alltså radikal skärpning av den irländska klimatpolitiken, men motsätter sig samtidigt användningen av biobränslen i Europa. Mönstret är detsamma som vi mött i Nederländerna.

Vad man formellt begär att EU-domstolen ska besluta är att energi från trädbränsle (woody biomass) inte ska betraktas som förnybar energi. Argumentet är i första hand att man anser att förbränning av trädbränsle ger större klimatpåverkan är förbränning av kol. Dessutom för man fram ett antal andra argument kring varför man inte ska avverka skog och förbränna trädbränslen – biodiversitet, hälsa osv. Argumenten finns listade i en 48-sidig inlaga som lämnades in till EU-domstolen 4 mars 2019.

Miljörörelsen anser alltså att definitionen av förnybar energi, som finns i artikel 2 i  Förnybartdirektivet (EU 2018/2001) ska ändras så att bioenergi från skogen elimineras. Direktivet är ett demokratiskt antaget dokument, efter år av konsultationer och förhandlingar, där demokratiskt valda politiker från 28 länder enats om formuleringarna.

Miljörörelsen anser att den typen av beslut ska ersättas med ett utslag av några domare i Luxemburg, grundat på ”vetenskapligt underlag”. Det handlar om ett obehagligt odemokratiskt synsätt, där vetenskapen ges rollen av överdomare över demokratin.

Logiken säger att någon borde stämma miljöorganisationerna i Nederländerna och Irland för att de i praktiken gör det omöjligt att nå klimatmålen i sina länder? Och miljöorganisationerna i EU för att de försvårar möjligheterna att klara Parisavtalet.

/Kjell