Sommarens märkligaste nyhet – holländarna skippar bioenergi

Beslutet är extra märkliga mot bakgrund av att Nederländerna är sämst i klassen i EU när det gäller förnybar energi. Landet kommer inte att klara ens sitt blygsamma mål 2020, och är fortfarande till mer än 90 procent beroende av fossila bränslen!

När jag började jobba efter semestern gick jag igenom sommarens e-post och olika nyhetssajter kring energi, klimat och miljö. Detta för att kolla vad som tilldragit sig runtom i världen när jag själv ägnat mig åt att bada, plocka hallon, blåbär och svamp, binda upp tomater och vattna gurkor.

Vid den här genomgången fanns det både positivt och negativt att notera. Men nyheten om holländarna och bioenergin är trots allt den mest uppseendeväckande. Och den är tyvärr ett tecken i tiden och kanske också ett förebud om vad som väntar oss i EU under det närmaste året. Det blåser motvind i Europa för oss som ser bioenergin som en nödvändig förnybar energikälla.

Rapporten den 20 juli kom från den holländska regeringens socio-ekonomiska råd SER, som uppenbarligen har stor tyngd. Jag kan inte själv läsa nederländska, men det finns en bra sammanfattning på Euractive och dessutom finns ju Google Translate. Efter sommaren ska den holländska regeringen säga sitt, men redan nu tycks de flesta aktörer vara inställda på att det blir stopp för förbränning av biobränslen för el- och värmeproduktion i Nederländerna.

Vattenfall har meddelat att man tillsvidare stoppar ett projekt för konvertering av ett gaseldat kraftverk i Diemen utanför Amsterdam till biomassa. Man måste helt enkelt få klara besked av de holländska politikerna innan man vågar gå vidare. Och avfallsföretaget Meerlanden, verksamt i närheten av Schiphol, meddelade i början av augusti att man ställer in ett planerat projekt med en biobränslepanna och byggandet av ett fjärrvärmenät till Park Rijk, som verkar vara ett stort industriområde. Som ett av skälen till stoppet anges den nationella debatten som ifrågasätter användningen av biobränslen. Då skulle man där ändå använda i första hand flis från parker och annan växtlighet i regionen.

När det gäller större kraftverk har man i första hand tänkt sig importerad pellets, exempelvis från de baltiska länderna. Det är framför allt den här biomassan som miljöorganisationerna skjuter in sig på.

Holländarna är sämst i EU på att ställa om till förnybar energi. Den senaste sammanställningen från EU:s statistikmyndighet Eurostat visar att andelen förnybar energi i Nederländerna bara var 7,4 procent 2018, lägst i EU (i Sverige var andelen 54,6 procent, högst i EU). Nederländerna har förbundit sig att öka andelen till 14 procent 2020, men låg alltså 2018 hela 6,6 procentenheter från EU-målet när det bara var två år kvar. Också detta var ”sämst i EU”. Inte nog med att holländarna är sämst när det gäller andel förnybar energi – de är också sämst på att klara det mål som satts upp inom EU. På 14 år, från 2004 till 2018, lyckades man bara öka andelen förnybart med 5,4 procentenheter, från 2,0 till 7,4. Malta, som ligger näst sist, ökade från 0,1 procent till 8,0 procent.

I verkligheten är siffran lägre ån 7,4 procent eftersom den inkluderar en del dubbelräkning när det gäller förnybara drivmedel för transporter.

Eftersom Nederländerna bara ha en enda och relativt liten kärnkraftsreaktor, som ger omkring 1,4 procent av landets energiförsörjning, är andelen fossila bränslen, olja, kol och fossil gas, över 90 procent!

Det är anmärkningsvärt att det finns ett land i EU som fortfarande 2020 är till mer än 90 procent beroende av fossila bränslen för sin energiförsörjning. Det som är ännu mer anmärkningsvärt är att detta land frivilligt är berett att avstå från en förnybar energikälla som direkt kan ersätta fossila bränslen, och att detta sker främst på grund av påtryckningar från så kallade miljöorganisationer.

Inte nog med att åtgärden kommer att göra det omöjligt att nå det blygsamma EU-målet 2020. Det riskerar dessutom att undergräva det man redan uppnått. Precis som i EU som helhet utgör bioenergi också i Nederländerna omkring 60 procent av den förnybara energi som används idag.

Jag vet inte exakt vilka som ingår i det socio-ekonomiska rådet. Men uppenbarligen har det pågått en häftig debatt om biobränslen under det senaste året i Nederländerna. Drivande i debatten är de så kallade miljöorganisationerna. I våras presenterades en mer balanserad rapport om biobränslen av ett statligt forskningsinstitut (BPL-studien), som byggde på material från 150 organisationer och 400 forskningsrapporter. Slutsatsen av den studien var att man måste skilja på olika typer av bioenergi – uppenbarligen en mer nyanserad analys än den som kom i juli. Miljöorganisationerna gick förstår omedelbart till attack, och krävde att alla ”subventioner” till bioenergi ska tas bort. En stor del av argumenteringen bygger på den så kallade kolskuldsteorin. Man hänvisade också till en opinionsmätning i tidningen de Telegraf enligt vilken 90 procent av läsarna anser att man inte ska förbränna biomassa.

Miljöorganisationerna har fått genomslag i opinionen och i beslutsmaskineriet. Det har de dessutom haft under många år. Nederländerna har ett korporativistiskt beslutssystem där miljöorganisationerna sitter med vid förhandlingsbordet och kan stoppa det man inte tycker om.

Den här beslutprocessen och kampanjen mot bioenergi har hittills lett till att Nederländerna ligger i botten i EU när det gäller förnybar energi, i toppen i EU när det gäller fossila bränslen och allra längst från att nå EU:s förnybartmål.

Samma miljöorganisationer som nått framgång i Haag gör nu allt i sin makt för att få samma stopp för bioenergin i Bryssel. Som ansvarig för EU:s gröna giv sitter en holländare, Frans Timmermans.

Fortsättning följer.

/Kjell