Väntade och oväntade effekter av Corona

Foto: Pixabay

Vi har haft ett antal stora kriser under de senaste femtio åren, globala kriser och svenska, mänskligt tillverkade och kriser orsakade av naturfenomen. Två oljekriser, 1973 och 1979, Tjernobyl 1986, den svenska räntekrisen 1992, it-kraschen 2000, terrorattacken 9/11 2001, finanskrisen 2008/2009.

Naturkatastrofer kommer med jämna mellanrum – Sverige är sällan hårt drabbat. Men vi hade Gudrunorkanen 9 januari 2005 som stängde ner stora delar av Sydsverige och fällde lika mycket skog som vi normalt avverkar på ett år. Tsunamikatastrofen på julen 2004 i Sydostasien drabbade också Sverige hårt och tsunamin 2011 slog mycket hårt mot Japan, och orsakade dessutom Fukushimahaverierna som sänkte förtroendet för kärnkraften globalt.

Ett är säkert: vi kan räkna med att det kommer nya kriser. Men ytterligare ett är lika säkert: kriser passerar och några år senare är mycket glömt. Mänskligheten går vidare. Ekonomin återhämtar sig.

De flesta kriser kommer snabbt och oväntat. Det ligger i deras natur. Men det finns också kristillstånd som smyger sig sakta på över lång tid. Klimatkrisen är det bästa exemplet. Den krisen kommer att finnas kvar när coronakrisen har passerat.

Vad kommer coronakrisen att leda till för oss som håller på med energi och klimat? Här är några spaningar:

• Den ekonomiska kris som följt i pandemins spår leder till lägre efterfrågan på energi från industrin. Fabriker tvingas stänga på grund av brist på komponenter, sjunkande efterfrågan och personal som blir sjuka eller måste hålla sig hemma. Den ekonomiska aktiviteten går ner generellt.
• Rese- och upplevelseindustrin drabbas allra mest: flygbolag, hotell, restauranger, nöjesparker, turistorter. Resandet minskar dramatiskt.
• Följden blir minskade utsläpp av koldioxid. Minskar gör också luftföroreningarna i många regioner. Det är sannolikt en tillfällig effekt.
• Oljepriset har kollapsat. Det beror på oenighet och priskrig inom Opec, men förstärks av den sjunkande efterfrågan. Priset på olja har inte varit så här lågt sedan 2002.
• Det låga oljepriset smittar av sig på kolpriset och naturgaspriset. Kolefterfrågan har också sjunkit kraftigt från den största användaren, Kina.
• Låga priser på fossila bränslen har en negativ effekt på klimatpolitiken och fördröjer omställningen bort från fossila bränslen. Biobränslen får t ex svårare att konkurrera.
• Den sjunkande energianvändningen leder också till sjunkande pris på utsläppsrätter i Europa. Utsläppen sjunker, men det för också kostnaden för utsläpp. Det försämrar konkurrenskraften för alternativ energi och för effektivisering.
• Det extremt låga oljepriset kommer att skapa stora ekonomiska problem för ett antal länder som är beroende av sin oljeexport. Det kan leda till politiska omvälvningar, på gott och ont.

Många miljövänner kommer att glädjas åt de minskade utsläppen. ”Inget ont som inte också har något gott med sig”. Så kan man tycka, men bakom de minskade utsläppen döljer sig minskat välstånd, hot mot jobb och inkomster, allmän olycka, oro och sjukdom. Det kan vi inte glädja oss åt.

Klimatomställningen måste komma, men det är bättre om den sker under ordnade former. Och de extremt låga priserna på fossila bränslen fördröjer omställningen. Krisen tar också bort fokus från klimatfrågan, som tidigare dominerade debatten. Vem bryr sig om klimateffekter om tio eller femtio år när man hotas till livet av sjukdom idag?

Samtidigt gäller: en kris kan bli startskottet för förändring. Oljekriserna 1973 och 1979 fick Sverige att börja ställa om från ett 75-procentigt oljeberoende i energiförsörjningen. 9/11 fick västvärldens länder att ta terrorhoten på allvar. Tjernobyl hade stor betydelse för Sovjetunionens fall.

Vad kan coronakrisen bli startskott för? För Sveriges del kan resultatet bli att vi åter tar beredskapen mot kris och krig på allvar och att vi återigen investerar i robusta system som klarar en kris. En del av den civila beredskap som fanns under kalla kriget måste återskapas. Vi måste se om vårt hus när det gäller allt från självförsörjning med livsmedel till krigssjukhus och strategisk lagring av olika kritiska produkter, inte bara sjukvårdsmaterial. Vi kan inte ha ”just-in-time” för allt i samhället. Sårbarheten blir för hög.

För de företag som hanterar värme- och elförsörjning kan det handla om att investera i ö-drift så att man kan klara försörjningen lokalt om det nationella elnätet slås ut, och att bygga ut lokal elproduktion i form av biobaserad kraftvärme. Det kan också handla om att lagra tillräckligt mycket bränsle på bränslegården, som försäkring för extrema vädersituationer. Vi har tagit upp de här frågorna i vår Färdplan Bioenergi.

När det gäller energiförsörjningen har vi ett åtskilligt bättre läge idag än vi hade 1970, inte minst tack vare inhemsk försörjning med biobränslen. Men vi är fortfarande mycket sårbara inom transportsektorn, där vi är beroende både av import av olja, bensin och diesel, liksom av en stor del av de klimatvänliga biodrivmedel som vi använder. En ökad elektrifiering av transportsektorn skapar nya tekniska risker även om elproduktionen är inhemsk.

På ett vardagligt, praktiskt plan kommer vi att se många andra effekter av coronakrisen. Vi får ett genombrott för webbkonferenser och distansarbete, som också får konsekvenser för affärsresandet och möteskulturen. Säkert får vi också se en snabb teknikutveckling på det här området. Vi får säkert också en förstärkt omvandling av distributionssystemen, från butiker till näthandel.

Till sist: det blir säkert fler nyfödda barn kring julen 2020, och kanske också en ökad skilsmässofrekvens; det får konsekvenser att många håller sig hemma istället för att gå till jobbet.

/Kjell