Tillbaka

Reduktionsplikten skrotas till höger och vänster

Bränslebytet, reduktionsplikten, är medlet för att klara Sveriges tuffa klimatmål för transportsektorn 2030, som en bred majoritet i riksdagen varit överens om. Om vi inte byter ut allt mer fossil bensin och diesel mot biodrivmedel går inte klimatkalkylen ihop.

biodrivmedel

Foto: iStock

Men i valrörelsen 2022 bedrivs ett krypskytte mot reduktionsplikten både från höger och vänster. Följden av förslagen blir inte bara att klimatmålen blir ouppnåeliga, utan också att omfattande investeringar i svensk produktion av biodrivmedel fördröjs eller i sämsta fall inte kommer till stånd.

Förra veckans blogg handlade om el och värme, och om bioenergins potential att motverka höga elpriser, med anledning av detta valtema. Den här bloggen ska handla om biodrivmedel och hur reduktionsplikten misshandlas inför valet 2022.

Problematik kring höga drivmedelspriser

Först måste erkännas att det finns en problematik kring höga drivmedelspriser, som drabbar många hushåll och företag, inte minst i glesbygd där det inte finns alternativ till att använda bil för att kunna leva ett drägligt liv.

Till skillnad från elpriserna är dock drivmedelspriserna lika i alla delar av landet, och prisskillnaden gentemot andra EU-länder är inte så stor. Men höga drivmedelspriser är en del av den inflation som både drivs av Ukrainakriget och av höga världsmarknadspriser på olja. De senare har dock dämpats något under de senaste veckorna.

Det är rimligt att verka för lägre drivmedelspriser. Men det får inte ske till priset av högre koldioxidutsläpp, övergivet klimatmål eller stopp för investeringar i svensk biodrivmedelsproduktion. Vi måste klara att verka för flera saker samtidigt. Också i politiken måste man klara av ”multitasking”.

Hur ser då attackerna mot bränslebytet ut?

  •  Partierna i oppositionen till höger driver sedan i våras en politik för att i praktiken avveckla reduktionsplikten genom mycket stora neddragningar av kvoterna, till ”EU-nivå”. Sverigedemokraterna driver en linje om att Sverige inte alls behöver ha skarpa klimatmål. Kristdemokraterna och Moderaterna har ändrat politik; när reduktionsplikten har beslutats i riksdagen 2017 och så sent som 2021 röstade de ja utan reservationer, men har nu svängt 180 grader.
  • Vänsterledaren Nooshi Dadgostar gjorde i ekots partiledarintervju en attack på reduktionsplikten med argument om att biodrivmedel hotar den biologiska mångfalden i skogen.
  • Man kan också notera att varken Svenska Naturskyddsföreningen eller WWF hade med reduktionsplikten när man frågade de politiska partierna om deras syn på olika aktuella miljö- och klimatfrågor.

Mer planerad biodrivmedelsproduktion

Beslutet om reduktionsplikten gav investerare och teknikutvecklare långsiktiga spelregler. Eftersom kvoterna fastställdes fram till 2030 garanterades en växande marknad med avsättning för stora volymer biodrivmedel. Följden har blivit att ett stort antal projekt för produktion nu planeras runtom i Sverige. Vår tidning Bioenergi kartlägger varje år planerna och det handlar om en femdubbling av produktionen inom de närmaste åren.

Den här utvecklingen hotas nu, vilket redovisades i ett nyhetsinslag i morgonekot 24 augusti. Södras nya vd Lotta Lyrå beskrev på ett klargörande sätt hur ett stort företag måste prioritera sina satsningar utifrån de politiska signalerna.

Den 23 juli publicerade 17 ledande företrädare för biodrivmedelsnäringen en debattartikel i Svenska Dagbladet som på ett utmärkt sätt beskriver det politiska hotet:

”Nu finns politiska förslag som skulle reversera klimat­politiken över ett decennium, öka inblandningen av fossilt och eliminera cirka 80 procent av dagens marknad för biodrivmedel. Man gör detta genom att vilja sänka reduktions­plikten till omkring 6 procent. Ett sådant förslag skulle vara ett dråpslag för den svenska ledar­positionen inom bioenergi och samtidigt öka växthusgas­utsläppen med sammanlagt 67 miljoner ton fram till år 2030.”

Debattörerna konstaterar också att Sverige i dag har den särklassigt högsta andelen förnybara bränslen i EU.

Kristdemokraterna var först att svänga på den borgerliga sidan. När tidningen Bioenergi och Svebio före sommaren 2022 frågade de politiska partierna om deras syn på olika bioenergifrågor svarade Kristdemokraterna att de inte alls ställer sig bakom reduktionsplikten.

De kommenterade: ”vill avveckla all beskattning på fordon och bränsle för att istället ersätta den med en modell som tar hänsyn till vilken belastning fordonets faktiska användning har i trafiken och på miljön”. Det måste tolkas som att man vare sig vill ha fordonsskatt, skatter på drivmedel eller reduktionsplikt. Är det verkligen partiets mening?

M negativ till reduktionsplikten

Moderaterna hade ett mer tvetydigt svar på vår fråga om reduktionsplikten. M valde alternativet ”instämmer delvis” om 70-procentsmålet 2030 och att fullfölja reduktionsplikten. I sin kommentar skriver Moderaterna att reduktionsplikten är problematisk eftersom den ökar kostnaderna och att nivåerna i reduktionsplikten behöver ses över. På Moderaternas hemsida är budskapet i valrörelsen till väljarna mycket tydligare. Där skriver man att ”dieselskatten ska sänkas genom sänkt reduktionsplikt”, och Moderaternas förslag formuleras så här:

”Sveriges krav i reduktionsplikten ska ligga i linje med EU:s krav. Det skulle leda till ett sänkt dieselpris med 5 kronor litern vid pump.”

Leder till kraftiga utsläppsökningar

Av texten förstår man att EU:s krav i dag ligger på 6 procent inblandning och 13 procent 2030. Med tanke på att vi i dag ligger på 30-procentig reduktionskvot och praktiken har en 40-procentig inblandning av biodiesel handlar det alltså om en slakt på reduktionsplikten, kraftigt minskad marknad för biodrivmedel och mycket stora ökningar av de fossila utsläppen från trafiken.

Vänsterpartiets hantering av frågan är lika bekymmersam. Partiet har bildat allians i riksdagen med de borgerliga i kritiken av reduktionsplikten. I vår enkät till partierna svarade V att man delvis instämmer med vår linje kring reduktionsplikten, men att ”reduktionsnivåerna måste vara anpassade till hållbar tillgång på biomassa”.

I ekots partiledarintervju skärpte Nooshi Dadgostar i praktiken partiets avståndstagande från reduktionsplikten. Hon sa att inblandningen i diesel inte är hållbar, att den biologiska mångfalden hotas och att politiken inte är vetenskapligt grundad. På frågan om hon vill ta bort reduktionsplikten helt och hållet svarade hon ”vi har aldrig varit för den”.

Reduktionsplikten glöms bort i valet

Miljörörelsen har inför valet 2022 inte visat något större intresse för reduktionsplikten, och därmed inte heller för att snabbt utsläppen från transportsektorn, eller slå vakt om Sveriges ledande position inom biodrivmedel. Naturskyddsföreningen har inte med frågan bland sina 18 frågor till partierna inför valet!

Det betyder att man inte heller väger in synen på bränslebytet när man betygsätter partiernas miljö- och klimatpolitik. Inte heller Världsnaturfonden WWF tog med bränslebytet/reduktionsplikten i sin valenkät. Man ställde en lång rad konkreta frågor inom klimatpolitiken, men hanteringen av reduktionsplikten är märkligt frånvarande.

Journalisterna låter sig ofta vägledas i miljö- och klimatpolitiken av vad Naturskyddsföreningen och WWF lyfter fram. Följden blir också att partiledarna och andra företrädare får få frågor om reduktionsplikten i utfrågningar och debatter. Det är bekymmersamt, eftersom omställningen av transportsektorn är avgörande för att klara de svenska klimatmålen.

// Kjell Andersson

Läs mer om reduktionsplikten här.

Vi använder oss av cookies.Läs mer