Kan marknadsliberalerna i Tyskland ge oss ett vettigt beslut om EU:s bilar?

Foto: Pixabay

Härom veckan röstade EU-parlamentet med smal marginal igenom förslaget om att förbjuda alla bilar med förbränningsmotor från 2035. Bland de svenska reaktionerna var Svebio ensam om att kräva att ett sådant beslut måste rivas upp – av logiska skäl. Bland svenska politiker är det bara Sverigedemokraterna som ifrågasatt beslutet. Alla andra befinner sig i den typiska svenska åsiktskorridoren, alltifrån Moderaterna till Vänsterpartiet.

Förslaget kan stoppas av tyska fridemokrater

Men nu finns det hopp om att förslaget stoppas i sista minuten. Skälet är att tyska fridemokrater insett att man inte ens kommer att kunna använda nya så kallade e-bränslen i bilar. En insikt som Svebio pekat på alltsedan förslaget presenterades. Att man inte heller kan använda biogas i bilar borde ha räckt för att svenska politiker borde ha stoppat den här idén för flera år sedan. För att inte tala om motoralkoholer eller biodiesel som ger noll i utsläpp av fossil koldioxid vid avgasröret.

Fridemokraterna i Tyskland är landets marknadsliberala parti. Partiet ingår i den röd-gul-gröna så kallade ”Ampelkoalitionen” (Ampel = trafikljus) där partiledaren Christian Lindner är finansminister. För honom och hans parti är det naturligt att man ska tillämpa principen om teknikneutralitet när man utformar ekonomiska styrmedel inom miljö- och klimatpolitiken. För hans koalitionspartner De gröna är det självklart att tänka tvärtom och gynna det man själv tycker är bäst och missgynna det man tycker illa om, även om logik och vetenskap skulle tala emot. Och De gröna i Tyskland tycker sedan länge illa om biodrivmedel. En av deras ministrar har nyligen föreslagit att man helt ska fasa ut konventionella grödebaserade biodrivmedel typ rapsdiesel.

Sveriges politiker tar ställning

Svenska marknadsliberaler tänker inte lika klart som FDP-arna. Det moderata borgarrådet i Stockholm, Christoffer Fjellner, går hårt åt Sverigedemokraterna i en replik i Aftonbladet 28 februari i frågan. Han argumenterar friskt emot teknikneutralitet och skriver: ”Det finns mycket som är fel med klimatpolitiken. Men att EU gemensamt kommer överens om att fasa ut försäljning av nya bensin- och dieselbilar till år 2035 är inte ett av dem.” Han argumenterar därefter för att alla bilar måste bli elbilar i framtiden, utan att bemöta ett enda av de sakskäl som Sverigedemokraterna tagit upp i sitt debattinlägg.

Man ska i sammanhanget notera att Sverigedemokraterna Martin Kinnunen och Johan Nissinen själva gör ett antal märkliga påståenden. De kallar exempelvis sol och vind för ”voodooideologi”. Men de ställer den grundläggande frågan:

”Om nu elbilar är så mycket bättre, effektivare, renare och inom en snar framtid också billigare, varför är det då nödvändigt att förbjuda bensin- och dieselmotorn överhuvudtaget?” Det vill säga: varför ska det inte vara fri konkurrens på den gemensamma EU-marknaden också på detta område? Varför ska inte säljare och köpare fritt få välja det som fungerar bäst utifrån generella klimatstyrmedel?

Christoffer Fjellners argumentation är att EU-regleringen ger de europeiska biltillverkarna långsiktighet. Politikerna ska alltså garantera marknad för deras nya produkter, elbilarna. Det är industripolitik snarare än klimatpolitik.

Märklig hållning från Centerpartiet

Lika märkligt som Moderaternas stöd för planekonomin på bilområdet är Centerpartiets hållning. Partiet som på senaste årtiondena blivit allt mer marknadsliberalt, t ex när det gäller friskolor, privatisering och marknadshyror, tycker uppenbarligen att det är utmärkt att EU bestämmer vilka bilar som ska få rulla på våra väger, eftersom Emma Wiesner (C) röstade för förbudet. Detta utifrån en ologisk metodik att bara mäta vid avgasröret, där man dessutom räknar biogen koldioxid lika som fossil (!), och inte se till fordonens hela miljöpåverkan i en livscykelanalys (”zero tailpipe” istället för ”well-to-wheels”).

Ett uttalande  i DN i somras visar att Emma Wiesner inser att beslutet också stoppar användningen av biobränslen. Centerpartiets hållning är märklig med tanke på att partiet alltid arbetat för ökad produktion av biodrivmedel, där egna kärnväljare står för råvaruproduktionen. Min erfarenhet är att centerpartister förstår skillnaden mellan gröna och svarta kolatomer.

Biogasen glöms bort

Politiker från alla svenska läger brukar värna extra mycket om biogasen. Precis som biodiesel- och etanolbilar kommer även biogasbilarna att slås ut om EU-förslaget går igenom. Insikten om detta borde ha fått Socialdemokraternas ledande namn i EU-parlamentets miljöutskott, Heléne Fritzon, att tänka efter ännu en gång inför omröstningen i parlamentet härom veckan. Istället hyllade hon entusiastiskt EU-parlamentets beslut med formuleringen: ”Äntligen tydligt stopp för fossildrivna bilar”. Hon har inte förstått att det beslut hon just varit med om att fatta även stoppar alla bilar som körs med fossilfria bränslen, t ex biogas. Själv kommer hon från Kristianstad, en av de orter som var pionjärer för att utveckla biogastekniken och har en av landets större biogasanläggningar, som bland annat gör biogas av slakteriavfall.

Allt fler får kalla fötter

Vi på Svebio måste erkänna att vi tidigare inte trott att det skulle vara möjligt att stoppa förslaget, efter att man förra året var ense i trepartsförhandlingen mellan EU-parlamentet, rådet och kommissionen. Efter en sådan överenskommelse brukar det slutliga godkännandet av EU-lagstiftning vara en formalitet. Men den här gången har allt fler fått kalla fötter. Eller kanske tänkt efter ännu en gång. I parlamentet blev omröstningssiffrorna 340 mot 279. Alla svenska ledamöter utom de sverigedemokratiska röstade dock fortfarande för. Men tveksamheten sprider sig också i de svenska partier som i parlamentet röstade för förslaget. Moderaterna är splittrade, enligt en artikel i Svenska Dagbladet 4 mars.

Nu verkar samma tveksamhet om det kloka i förslaget ha spritt sig till EU-rådet. Förutom Tysklands tveksamhet har också Italien anmält att man kan tänka sig att rösta mot. I rådet behöver man 35 procent av röstetalet för att skapa en blockerande minoritet och därmed stoppa ett förslag. Röstetalen bygger på medlemsstatens andel av EU:s befolkning. Tyskland har högst röstandel, 18,57, och Italien är EU:s tredje folkrikaste medlemsland med en röstandel på 13,38. Tillsammans 31,95. Sverige har ett röstetal på 2,32 och Finland 1,24. Det skulle räcka för att nå 35 procent.

Om Tyskland och Italien röstar emot det så kallade ”förbudet mot bensin- och dieselbilar”, som i praktiken också är ett förbud mot e-bränsle-, biogas-, biodiesel-, och etanolbilar, då uppnår man strax över 35 procent. För Sverige borde det vara en självklarhet, eftersom vi har EU:s högsta andel biodrivmedel och har satsat mycket på att bygga ut biogasproduktionen. För Finland gäller att det statliga Gasum är en ledande aktör inom biogas för fordon. Både Sverige och Finland har stora planer för produktion av e-bränslen, inte minst från återvunnen biogen koldioxid. Länderna har allt intresse av att stoppa den ensidiga EU-politiken mot förbränningsmotorer. Om de inte gör det nu så kommer ett nytt EU-parlament och en ny EU-kommission att tvingas göra det.

//Kjell Andersson