Tillbaka

Hur kan det bli elbrist i Stockholm när vi har rekordstort elöverskott?

För någon vecka sedan tog jag en långpromenad runt Brunnsviken, som är en vik av Östersjön som mer liknar en insjö och till stor del omges av Nationalstadsparken. Tolv kilometers vandring i strålande höstsol. På ena sidan av Brunnsviken bor kronprinsessan och hennes familj på Haga slott. På den andra sidan ligger Bergianska botaniska trädgården och Stockholms universitet. Vid sydändan av Brunnsviken håller Akademiska hus på med en stor utbyggnad av universitetsstaden.

Kraftledning

Foto: Kjell Andersson

Under min vandring passerade jag vid Ålkistan under en av de större kraftledningar som för in el till centrala Stockholm. Man inser att det inte är särskilt enkelt att ordna inmatningen av el till en storstad. Helst måste man numera gå i underjordiska tunnlar för att inte möta alltför mycket motstånd i planprocessen. Ändå kan det ta tio år eller mer från beslut till att kraftledningen är på plats.

Stockholms handelskammare har tagit fram en analys av elförsörjningen i huvudstaden, där man varnar för akut elbrist redan om något år och därefter ända fram till 2030. Den lokala elbristen under vissa tider av året beror delvis på problemet med att bygga nya kraftledningar.

Effekten av den hotande elbristen kan bli stora ekonomiska förluster och uteblivna jobb. Rapporten presenterades vid ett seminarium den 22 oktober. Samtidigt kan vi läsa rapporter vecka för vecka från Energiföretagen och Svenska kraftnät som visar att vi så gott som alltid har elöverskott i Sverige och export av el. Allt pekar på att vi kommer att få rekordexport i år, kanske 30 TWh. Det motsvarar två tredjedelar av Danmarks hela elförbrukning, som energiminister Anders Ygeman påpekade vid seminariet, samtidigt som han framhöll att vi har rekordlåga elpriser.

Både Stockholms handelskammares bild och Anders Ygemans bild är riktiga. Vi har både rekordstort elöverskott och vi har hot om lokal elbrist, inte bara i Stockholm utan också i Uppsala och Skåne. Hur kan det vara så? Hur står det till med kungariket Sveriges energipolitik om det kan vara på det här viset?

Skälet till att Stockholm, och särskilt centrala staden, hotas av elbrist kan delas in i flera komponenter:

  • Staden är en av Europas snabbast växande storstäder, med mängder av nya bostäder och arbetsplatser varje år. Till det ska läggas ny infrastruktur som utbyggd tunnelbana och järnväg. Vid seminariet fick vi veta att fläktarna i tunnlarna som bildar Förbifart Stockholm kommer att kräva mycket el.
  • Utbygganden av kraftledningar har inte hållit jämna steg med det ökade elbehovet. Först omkring 2030 kommer det att finnas inmatning mot centrala Stockholm som motsvarar behovet. Om allt går som planerat.
  • Den lokala elproduktionen, kraftvärmen, har inte byggts ut. Tvärtom har den drabbats av ökade kostnader i form av avfallsskatt, fastighetsskatter och annat. Med kort varsel infördes också höjd koldioxidskatt på det befintliga kolkraftvärmeverket i Värtan, som fick läggas ner. Bra för klimatet, men inte så bra för den lokala elförsörjningen.
  • De låga elpriserna pressar också fjärrvärmen, gynnar värmepumparna med åtföljande ökad elanvändning, och motverkar nyinvesteringar i kraftvärmeproduktion. Akademiska hus satsar exempelvis på värmepumpar istället för att ansluta till fjärrvärme.

De låga elpriserna driver alltså upp elförbrukningen, men gör lokal elproduktion olönsam. Dessutom drivs från nationell nivå en elektrifieringspolitik som ökar elbehovet, med subventioner till olika typer av elfordon. Regeringen tillsätter en elektrifieringskommission.

”Elbrist” är egentligen en felaktig beteckning. Vad det handlar om är bristande leveranskapacitet på rätt plats för att tillfredsställa efterfrågan de dagar eller timmar under året då elbehovet är som störst. Det gäller kalla dygn under vanliga arbetsveckor under vintern, då mycket elektrisk utrustning används och det dessutom förbrukas mycket elvärme, både direktverkande och för värmepumpar. Då måste det finnas tillräckligt med effekt, annars kollapsar systemet.

Vid handelskammarens seminarium medverkade representanter för nätbolaget Ellevio, värme- och elproducenten Stockholm Exergi och den ansvariga myndigheten Energimarknadsinspektionen. De fick frågan: görs det tillräckligt för att motverka elbristen i Stockholm? Alla tre höll upp en röd NEJ-skylt. Alla efterlyste mer samordning, planering och långsiktiga förutsättningar, inte minst för att kunna investera i lokal elproduktion, kraftvärme, som skulle kunna byggas ut relativt snabbt och minska behovet av nya kraftledningar. Men det är inte så lätt:

Det är svårt att genomföra investeringar för att tillfredsställa elbehov under korta tider, särskilt om man har höga fasta kostnader, sa Per Ytterberg från Stockholm Exergi.

Lisa Lindqvist från Stockholms handelskammare efterlyste någon typ av styrmedel för att få till stånd investeringar i planerbar elproduktion. ” För Stockholms del är kraftvärme den enda lokala, planerbara energikällan och därmed är den helt grundläggande för regionens elförsörjning”, står det i handelskammarens rapport.

Hur kunde Stockholm hamna i det här akuta läget? I grunden handlar det om bristande nationell energipolitik. Elmarknaden avreglerades i slutet av 1990-talet. Vi gick från ett läge med planekonomi där staten styrde och ställde med Vattenfall som huvudaktör till en fri marknad. På vägen tappade man bort den långsiktsplanering, samordning och det övergripande ansvar som trots allt behövs när det gäller central samhällelig infrastruktur.

Politikerna i energikommissionen insåg redan för fem år sedan att man inte kan ha styrmedel som ensidigt gynnar produktion av el utan att ta hänsyn till effektbehoven. Man skrev vackert om att sätta fokus på effekt. Men ingen politisk uppföljning har gjorts av den insikten. Ansvaret vilar tungt på alla politiska partier.

Kommissionen skrev också om att gynna fjärrvärmen och att minska el för uppvärmning. Inte heller här har det skett någon uppföljning. Situationen i Stockholm skulle vara mycket bättre om man fullföljt intentionerna i energikommissionen.

Stockholms handelskammare gör en bra insats genom att varna för effekterna av lokal bristande kapacitet, och för att man tydligt lyfter fram kraftvärmens roll. Andra aktörer har tyvärr en tendens att bara prata om användarflexibilitet och batterilagring.

Svebio kommer också att belysa problematiken kring biokraftvärme och möjligheterna att lösa en del av balans-, effekt- och kapacitetsproblemen med bioenergilösningar. Vi ordnar ett per webbinarier kring flexibilitet med biokraftproduktion, den 3 november och den 8 december.

/Kjell Andersson

 

 

Vi använder oss av cookies. Läs mer