Gult kort till EU-kommissionen

Jag tar en promenad under en paus i den workshop som jag deltar i och promenerar runt i EU-kvarteren. Hårt trafikerade bilgator skär tvärs igenom kvarteren av gråa EU-byggnader. De få små parkerna känns slitna och som fotgängare känner man sig vara i underläge mot den överväldigande biltrafiken. Först passerar jag EU-parlamentet. På baksidan av byggnaden finns en rad flaggstänger med EU-ländernas alla 27 flaggor – numera saknas förstås Union Jack.

Jag kommer upp till Place Schuman, där EU-kommissionens stora huvudbyggnad ligger. Jag slås av att här finns bara tre flaggstänger, och alla har en EU-flagga i toppen.

Symboliken kunde inte vara tydligare. I parlamentet känner man sig som alla EU-folkens företrädare. I kommissionen företräder man unionen, centralmakten i Bryssel.

EU-kommissionen. Foto: Kjell Andersson

Ska EU vara en centraliserad union?

Flaggorna kan också symbolisera den dragkamp som nu sker kring bestämmanderätt inom EU, och som tydliggörs på vårt eget område, politiken kring bioenergi och skogsbruk. Ska EU vara en centraliserad union, där allt mer beslutas på central nivå? Eller ska EU vara i första hand ett mellanstatligt samarbete, där så mycket som möjligt beslutas i de enskilda medlemsstaterna?

När Svebio härom veckan anordnade en internationell konferens om biodrivmedel var den finske EU-parlamentarikern Nils Torvalds en av talarna. Han anknöt till fördraget i Nice som undertecknades 2001 och följdes av Lissabonfördraget 2007.

I Nicefördraget var två centrala principer subsidiaritet och proportionalitet. De här grundläggande principerna för EU-samarbetet prövas nu på vårt område. Vem ser till att de respekteras? Kommissionen? EU-parlamentet? EU-domstolen?

Dags att använda sitt gula kort

Alla de här tre institutionerna verkar för att ge sig själva mer makt, och det motverkar de grundläggande principerna om subsidiaritet och proportionalitet, enligt Nils Torvalds. Hans liknelse var att det är dags för medlemsstaternas regeringar (EU-rådet) att använda sitt gula kort.

• Vad betyder subsidiaritet? Principen innebär att beslutsmark inte ska flyttas högre upp i hierarkin än nödvändigt. Om ett beslut kan fattas på lokal, regional eller nationell nivå så bör det fattas där istället för gemensamt för hela EU.
• Vad betyder proportionalitet? Principen innebär att en åtgärd ska vara proportionell mot det är man vill åstadkomma. Man ska alltså inte reglera mer än vad som behövs för att nå syftet. Medicinen får inte vara skadligare än sjukan.

Alla åtgärder som föreslås i EU-kommissionens omfattande klimatpaket Fit for 55 från i somras, och som nu nagelfars av regeringarna och parlamentet, bör bedömas utifrån de här principerna.

Allt behöver inte lagstiftas på EU-nivå

I förslagen till nya och reviderade direktiv och förordningar, som tillsammans med sina beslutsunderlag omfattar omkring 4 000 sidor text, finns alltid ett kort stycke där kommissionen bedömer om deras förslag uppfyller kraven på subsidiaritet och proportionalitet.

Man kommer alltid, föga förvånande, fram till att det gör dom. Men det stämmer förstås inte alltid. Många av åtgärderna behöver inte lagstiftas på EU-nivå och kommissionen föreslår ofta detaljregleringar som går långt utöver vad som är proportionerligt.

Ett par exempel:

• EU-kommissionen föreslår i sitt förslag till revidering av energiskattedirektivet att det ska införas en minimiskatt på trädbränslen. Förslaget innebär att alla bränslen med KN-nummer 4401 och 4402 två ska beläggas med en minimiskatt på 0,45 euro per Gigajoule om de används i anläggningar över 5 MW installerad termisk effekt. Vad det i praktiken betyder är att allt biobränsle (flis, pellets, bark, spån) som eldas i mellanstora eller större värmeverk och pannor i industrin ska beläggas med en skatt på omkring 16 kronor per megawattimme (1,6 öre/kWh). Nummer 4401 omfattar olika typer av trädbränslen och nummer 4402 handlar om träkol. Däremot sägs ingenting om fasta bränslen från åkermark, som halm och energigräs. Det är oklart var salixflis hamnar i den byråkratiska snårskogen.
• EU-kommissionen vill också föreskriva att tre procent av alla offentliga byggnader ska energirenoveras varje år. Det ska gälla lika för alla medlemsländer oberoende av behov och kostnader.

Byråkratisk klåfingrighet

Bägge exemplen visar på byråkratisk klåfingrighet och misstro från EU-kommissionen gentemot medlemsländerna, och förslagen strider uppenbart både mot subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

Hur stor andel av byggnader som behöver energirenoveras bör rimligen avgöras av fastighetsägare, inklusive kommuner, utifrån hur mycket energin kostar och vilka klimatkrav som ställs av myndigheterna.

Bästa klimatstyrningen får man om man beskattar koldioxidutsläppen och på så sätt höjer priset på eldningsolja och naturgas som används för uppvärmning.

Medlemsländerna förbinder sig att minska utsläppen med en viss procent, och kan själva avgöra på vilka områden man bör sätta in åtgärderna. Det bör inte beslutas i Bryssel.

Obegriplig beskattning av trädbränslen

Beskattningen av trädbränslen är ännu mer obegriplig ur ett subsidiaritets- och proportionalitetsperspektiv. Beskattningsrätt är en ”nationell kompetens”, det är bara riksdagen som kan bestämma om hur svenska folket ska beskattas.

De gemensamma minimiskatterna på energi i EU är till för att förhindra skattekonkurrens och underlätta en fri marknad. Men ingen har hävdat att obeskattad flis eller pellets skapar snedvridning av konkurrensvillkor.

Regeln att skatt ska tas ut på bränslen i anläggningar över fem MW skapar onödigt krångel. Bränsleflis som säljs till värmeverket i den ena tätorten, där pannan är på 5,5 MW, ska beskattas medan flis som säljs till grannkommunen där pannan är på 4,5 MW ska vara skattefri.

Motstånd i Bryssel

Kommissionen ger inget tydligt motiv för att införa den här nya minimiskatten. Om det handlade om energieffektivisering borde man införa skatt på värme, inte på bränsle. Sannolikt handlar det om det allmänna motståndet i Bryssel mot bioenergilösningar.

De här två förslagen är bara ett par i raden av onödiga regleringar i Fit for 55-paketet. Det finns dussintals eller rentav hundratals fler liknande förslag på detaljregleringar som kommer att bli tvingande för Sverige. EU-direktiv gäller ju som lag.

Låt marknaden avgöra

Vårt råd till regeringen: gå ihop med andra medlemsländer och ge EU-kommissionen gult kort för onödiga regleringar. I vissa fall behövs rött kort. Se till att energiskattedirektivet inskränks till att innefatta en gemensam lägsta EU-nivå för koldioxidskatt och beskatta bränslen efter deras utsläpp av fossil koldioxid.

Låt sedan marknaden aktörer, producenter och konsumenter, klara ut vilken teknik och vilka bränslen som ska användas, och vilka hus som behöver renoveras.

Och uppmana EU-kommissionen att sätta upp flaggor för alla 27 medlemsländer, så att de påminns om vilka som är deras uppdragsgivare och vilka de ska tjäna.

// Kjell Andersson

Läs mer: Fjärrvärmeverken måste sluta elda flis – eller?