Tillbaka

Förr satt man i knä hos Björn Gillberg, nu hos Rockström och Axelsson

När jag pluggade på journalisthögskolan i början av 1970-talet, och sedan började som miljöreporter efter att ha fått min examen och gjort lumpen, var det miljödebatt, precis som idag.

Brandskadad skog från Colorado 2014. Foto: Kjell Andersson

Brandskadad skog från Colorado 2014. Foto: Kjell Andersson

Den första stora miljödebatten, som kommit i gång under slutet av 1960-talet efter Rachel Carsons giftlarm i Tyst Vår, fågeldöd, kvicksilverlarm och mycket annat. Journalisternas enkla lösning för varje miljöreportage var att åka till Miljöcentrum i Uppsala och sätta sig i knä, bildligt, hos Björn O Gillberg. Han var den tidens miljöguru, som ansågs ha svar på alla miljöfrågor. Det gällde allt från nitrit i maten och kvicksilver i tänderna till atomkraftens risker.

Jag kommer att tänka på Gillberg när jag ser Kalla Fakta om klimatet. Nu är det inte Gillberg som är guru, utan Johan Rockström och Svante Axelsson som har alla svar, och fakta hämtar man från Svenska Naturskyddsföreningen. Att göra egen research orkar inte redaktionen med. Journalister är i grunden lata, nu som då.

Man säljer programmet med budskapet att man gjort en faktakoll för att granska om svenska politiker driver en klimatpolitik som gör att vi kan nå det ambitiösa klimatmålet att vi ska ha nollutsläpp 2045. Inte oväntat drar man slutsatsen att ”våra politiker” inte klarar uppgiften, utan det finns en allvarlig brist på politik och åtgärder, och att en del av det som görs är kontraproduktivt.

Det finns säkert en del brister i politiken. Men Kalla Fakta har ännu större brister. Det är helt enkelt ett dåligt och vilseledande TV-program.

I ett avseende är det dock ett bra program. Det ger en bra bild av den gångna sommarens torka och skogsbränder. Den delen av programmet, med flera bra intervjuer med vanliga svenskar, skulle ha kunnat vara en bra grund för att ifrågasätta om vi har tillräckligt bra brandberedskap i Sverige, om vi behöver skaffa egna vattenbombande flygplan, om EU-samarbetet fungerar, och mycket annat. Man skulle också kunnat jämföra hur vi hanterar skogsbränder jämfört med USA. Har vi kanske en fördel av att ha ett finmaskigt skogsvägnät när det gäller att komma ut i skogen och bekämpa bränder? Vad betyder hyggena och våra många sjöar som naturliga brandgator?

Avsnittet om ”den bristande klimatpolitiken” var däremot bedrövligt. Ett par exempel:

  • Svenska Naturskyddsföreningen får upprepa sin bild av att vi subventionerar diesel med 12 miljarder kronor i Sverige samtidigt som vi bara lägger 10 miljarder på miljö- och klimatåtgärder. Det gör också Kalla Fakta till sina fakta.

Fakta enligt mig:

Diesel är mycket högt beskattad i Sverige, jämfört med de flesta andra länder. Skatten på bensin är ännu högre, men det betyder inte att diesel är ”subventionerad” (se också tidigare blogg). Alla fossila bränslen har hög skatt. Ännu högre skatt på diesel skulle ha mycket liten betydelse för att minska utsläppen. Både privatpersoner och åkerier skulle köra i stort sett lika mycket på diesel.

Den avgörande frågan är hur vi kan byta ut fossil diesel som biodiesel. Svante Axelsson nämnde bränslebyte, men tittarna fick ingen information om att riksdagen redan beslutat om en stor reform för detta bränslebyte, med en reduktionsplikt som ska minska klimatutsläppen från drivmedlen steg för steg under kommande år, och ge ökad inblandning genom kvotering. Det nya systemet gäller från 1 juli i år, och ska garantera att vi minskar utsläppen från vägtrafiken med 70 procent till 2030. Vi har redan genomfört omfattande bränslebyte, och ligger redan skyhögt över alla andra länder i EU när det gäller användning av fossilfria drivmedel. Det kunde man möjligen ha nämnt i Kalla Fakta istället för att ge sken av att politikerna inget gör.

  • Stat och kommuner använder inte sin upphandling för att styra mot klimatsmarta lösningar. Detta argument framfördes av Svante Axelsson, som menade att man skulle kunna ställa krav på fossilfritt byggande. Han använde termen ”klimatneutrala hus”, och klagade på att det inte finns några regler för upphandling.

Fakta enligt mig:

Bygg- och fastighetssektorn är knappast något stort problem för klimatet. Nästan all fossil uppvärmning har ersatts med uppvärmning utan fossila koldioxidutsläpp. Det har skett genom att Sverige har världens högsta koldioxidskatt, som dessutom höjdes kraftigt genom den gröna skatteväxlingen 2000 – 2005. Oljepannorna är i stort sett borta, och det finna bara ett fåtal värmeverk som fortfarande använder kol och naturgas. Men de är på väg ut, och nästan alla värme- och kraftvärmeverk drivs redan med biobränslen och avfall.

Visst kan man bygga ännu bättre hus, med mer trä, och cementindustrin kan byta bränsle och satsa på koldioxidavskiljning (CCS). Allt detta är på gång, men Sverige är redan särklassigt i topp i EU när det gäller fossilfri uppvärmning. Denna framgångssaga fick naturligtvis tittarna inte heller veta något om.

Och visst har det offentliga satsat på fossilfri upphandling. I stort sett all kollektivtrafik har redan gått över till biobränslen (biodiesel, etanol, biogas och förnybar el). Häromdagen kom nyheten att inga bussar inom SL (Storstockholms Lokaltrafik) längre går på fossilt bränsle. Ett exempel på framgångsrik upphandling som ger mycket stora reduktioner av koldioxidutsläppen.

Den tredje punkten som togs upp var AP-fondernas placeringar. Säkert en relevant fråga som kunde vara värt ett separat TV-program, när man kanske också borde låta fondernas chefer komma till tals och granska de regelverk som finns. Men ännu mer intressant vore det att undersöka hur man skulle kunna göra olje-, kol- och fossilgasutvinningen mindre lönsam. Jag avser koldioxidskatter och utsläppshandel. Och varför inte granska den norska oljepolitiken och fråga vad de svenska politikerna gör inom Nordiska Rådet och Arktiska rådet för att begränsa oljeutvinningen i norr.

I slutet av programmet intervjuades (den avgående?) klimatministern Isabella Löwin. Hon ställdes till svars för att just inget görs, vilket naturligtvis är felaktigt, missvisande och orättvist. Hennes svar var tre gånger att skylla på oppositionen. Pinsamt. Kanske hade hon i intervjun sagt att man faktiskt genomför mängder av klimatåtgärder. Kanske hade man klippt bort den typen av argument. Det viktiga var ju att förmedla bilden av att inget görs, och att inget av betydelse har gjorts för att göra Sverige till ett föregångsland och stoppa klimathotet. Bilden som skulle suggereras fram var att politikerna sviker medan skogen brinner.

Den journalistiska logiken är densamma som på 1970-talet. Det är bara miljöhjältarna som växlar, medan politikerna framställs som inkompetenta.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer