En krigsförklaring mot bioenergin från EU-parlamentets gröna

Vilken biomassa får vi använda i den här högen om de gröna i parlamentet får bestämma? Högen består av buskar och träd som röjts bort längs åkrar och vägar. Foto: Kjell Andersson

Den gröna parlamentsgruppens rapportör holländaren Bas Eickhout har kommit med sin rapport om Förnybartdirektivet. Det är en krigsförklaring mot oss som arbetar med bioenergi, och kunde ord för ord ha skrivits av Birdlife, Transport & Environment och Fern, de organisationer som driver kampanj mot bioenergin.

Frågan är nu hur de svenska miljöpartisterna tänker agera i EU-parlamentet, men också hur mycket de andra partigrupperna och ledamöterna i miljöutskottet tar intryck av Bas Eickhouts dokument. Kunskapen om bioenergins villkor är tyvärr bristfällig på många håll, och det finns stora risker att bioenergibranschen kommer att drabbas av restriktioner, byråkrati och kostnadshöjningar.

Världen och Europa står inför en gigantisk klimatutmaning. Utsläppen av fossil koldioxid måsta snabbt minskas. Läget för klimatpolitiken har allvarligt försämrats efter Donald Trumps beslut att lämna Parisavtalet. EU kan tillsammans med Kina ta ledningen i klimatpolitiken, men då krävs skärpt politik där alla medel används för att nå resultat.

I detta läge väljer den gröna gruppen i EU-parlamentet att prioritera åtgärder för att begränsa användningen av bioenergi – det enda energislag som snabbt kan ersätta fossila bränslen i motorer, pannor och kraftverk. Det är obegripligt och tragiskt.

I behandlingen av EU:s energi- och klimatstrategi för perioden 2020 – 2030 har den gröna gruppen i EU-parlamentet prioriterat att påverka politiken kring bioenergi. Gruppen avstod medvetet från att ta andra roller som rapportörer när dessa fördelades mellan olika utskott och partigrupper.

En huvudrapportör är den parlamentsledamot som lägger huvudförslaget om ändringar i kommissionens förslag i det utskott som ska behandla frågan. De gröna såg till att miljöutskottet fick exklusiv beslutanderätt om alla de artiklar i det nya Förnybartdirektivet som handlar om bioenergi (biodrivmedel, biomassa för el och värme, hållbarhetskriterier), och att de själva fick denna rapportörspost. De avstod från att begära att bli huvudrapportör för energieffektivisering, förnybar el, styrsystem osv, allt för att kunna få största möjliga inflytande över villkoren för bioenergi. Och uppdraget som huvudrapportör gavs till Bas Eickhout, en holländare som tycker precis som de mest aggressiva bioenergimotståndarna.

Det här blir konsekvensen av Bas Eickhouts förslag:

• Alla mindre värmeverk runtom i EU, ner till närvärmeverk på småorter, måste redovisa exakt var de fått sitt biobränsle (gränsen sätts vid 1 MW bränsletillförsel).
• Det räcker inte att redovisa att man fått flis från skogsbruk som följer den gällande skogs- och miljölagstiftningen. Man ska visa att man inte använt ”rundved” eller stubbar, utan bara avfall och restprodukter från skogsbruk och skogsindustri som ”bark, grenar, löv, barr, trädtoppar, sågspån, kutterspån, svartlut, brunlut och fiberslam, förutsatt att man vidtagit åtgärder för att undvika skador på mark, markkol och biodiversitet”. Detta ska kollas av oberoende granskare.
• Bas Eickhout har också stoppat in formuleringar om ”kaskadanvändning”. Det innebär att regeringar och myndigheter ska reglera råvaruflödet, ungefär som den gamla svenska träfiberlagen, som gick i papperskorgen redan omkring 1990.
• Eickhouts rapport innehåller också en rad förslag som ytterligare försvårar för biodrivmedel, till och med begränsningar för så kallade avancerade biodrivmedel, dvs drivmedel från avfall och cellulosa.
• Han vill stryka formuleringen att man ska få använda ”andra cellulosahaltiga material än sågtimmer och fanertimmer” som finns i det befintliga direktivet. Det skulle göra det omöjligt att i framtida använda klenved och virke av massavedskvalitet för att göra drivmedel.
• Han vill också införa en ”ILUC-faktor” för råvarorna för avancerade biodrivmedel, som i praktiken skulle stoppa tallolja, sågspån och ved från röjningar och gallringar som råvara för biodiesel och bioalkoholer. Det här förslaget bygger på en rapport om indirekta effekter som nyligen getts ut av ”The international council on green transportation”- ICCT.

Rapporten är ett teoretiskt aktstycke där man kalkylerar indirekta effekter genom att analysera alternativa användningsmöjligheter för olika råvarubaser. Användning av röjnings- och gallringsved för att göra diesel (forest thinnings FT-diesel) får en ”ILUC-faktor” på 81 g CO₂/MJ och ett totalt ”utsläpp” på 101 g CO₂/MJ, vilket innebär att man får 7 procent mer utsläpp än om man använt fossilt drivmedel. Utsläppet från fossila drivmedel är enligt Förnybartdirektivet 94 g CO₂/MJ.

Hur är detta möjligt? För en forskare är allt möjligt, det handlar bara om att stoppa in ”rätt” indata i modellen. Antagandet är att samma råvara, biomassan från gallringen, skulle ha kunnat användas för att ge papper eller el och värme, som skulle ha gett en högre växthusgasreduktion.

• Eickhout vill förstås också använda ILUC-faktorer för vanliga biodrivmedel. Det skulle direkt slå ut det mesta av EU:s biodieselproduktion, främst all rapsdiesel.
• För att riktigt täppa till möjligheten att använda åkermark för att göra biodrivmedel vill han ändra definitionen på ”food and feed crops” så att dessa omfattar inte bara stärkelse-, socker- och oljegrödor utan även ”andra grödor som odlas främst för energiändamål”.
• Förvånande nog vill han inte ha någon obligatorisk kvot för andra generationens biodrivmedel. Troligen beror det på den ovanstående rapporten om indirekta effekter också för dessa råvaror, och en allmän ovilja mot att använda skogsråvara.
• Han vill inte heller stimulera användning av hushållsavfall för energiproduktion; inget finansiellt stöd ska få ges till sådan energiproduktion efter 2021.

Som synes riktar Eickhouts rapport udden mot all typ av bioenergi, både första och andra generationens drivmedel liksom användningen för el och värme. Rapportens förslag kommer inte att gå igenom oförändrade. Miljöutskottet kommer att vattna ur dem, och senare följer trialogförhandlingar med kommissionen och rådet (ordföranden i höst, Estland, och medlemsländerna). Men argumenten mot olika delar av bioenergianvändningen får fäste och skapar osäkerhet hos beslutsfattare, myndigheter och företag. Vinnare på den osäkerheten är framför allt fossilindustrin.

Själv har jag i helgen bland annat vandrat i skog och mark i Sörmland. Där jag varit ligger stora högar med energived som är resultatet av att man röjt längs åkerkanter, skogsbryn och vägar. När man ser högarna med bränsle kan man undra om hur Bas Eickhouts definition av restprodukter och rundved ska tolkas i praktiken. Vad är en stam? Vad är en topp? Och vad är en gren? Hur ska man se på stammar som är rötskadade och hur ska man se på buskar och sly, som inte nämns i hans definition? Måste det åka ut en oberoende granskare och titta på varje hög? Jag skulle gärna vilja ta en promenad i verkligheten med Bas Eickhout eller hans assistenter.

Också de nordiska gröna ledamöterna i utskottet behöver påverkas. Margrete Auken från Danmark, ordinarie ledamot, Linnea Engström från Sverige och Merja Kyllönen från Finland, bägge ersättare. De skulle framför allt behöva få signaler från alla de svenska, finska och danska värmeverk som kommer att drabbas av krångel och kostnader om Eickhout får genomslag för sina idéer.

/Kjell