DN-journalist får klimatpris för dubbel bokföring

I motiveringen skriver juryn så här: ”Med enkel matematik och skarp analys blottlägger Alexandra Urisman Otto i en serie artiklar den politiska kohandeln bakom Sveriges klimatmål – en kalkyl som inte håller måttet, där utsläpp trollas bort – och visar därigenom en hisnande diskrepans mellan karta och verklighet i vår tids ödesfråga”.

Problemet är bara att Alexandra Urisman Ottos ”enkla matematik” är missvisande. Det är hennes och DN:s beräkningar som inte håller måttet.

Tyvärr är hon inte ensam om att sprida felaktiga siffror om de svenska utsläppen. Det är många som deltar i klimatdebatten utan att förstå hur man ska räkna.

Missvisande dubbelräkning

I den inledande artikeln av Alexandra Urisman Otto i DN 20 juli under rubriken Sverige ska ”gå före” – ändå är klimatmålen långt ifrån tillräckliga, finns en sammanfattande bild, ett slags diagram, som jag antar är den enkla matematik som juryn åsyftar. Bilden innehåller missvisande dubbelräkning på två avgörande sätt.

De här siffrorna redovisas i diagrammets olika cirklar (sorten för alla siffror är miljoner ton växthusgaser, uttryckta som koldioxidekvivalenter):

• Utsläpp inom Sverige 52
• Utrikes flygresor och sjöfart 5
• Konsumtionsutsläpp 47
• Utsläpp från biobränslen inom Sverige 48
• Exportutsläpp 50
• Statliga Vattenfalls verksamhet utomlands 12

Dessutom finns tre utsläppscirklar utan siffror. Dessa är förbränning av exporterade fossila bränslen, utsläpp via fonder med fossilt kapital och biogena konsumtionsutsläpp.

Det finns även en grön cirkel där det står upptag – Sveriges mark suger upp -38.

Ljuger riksdagen?

Den vanlige läsaren drar förstås slutsatsen att de verkliga svenska utsläppen är 52 + 5 + 47 + 48 + 50 + 12 = 214 miljoner ton koldioxid, och att det dessutom finns ytterligare stora utsläpp som vi inte kan sätta siffror på.

Det kan jämföras med de officiellt redovisade svenska utsläppen på 52 miljoner ton, som med röd text beskrivs med orden ”ingår i Sveriges klimatmål”.

Läsaren måste dra slutsatsen att den svenska regeringen och riksdagen ljuger friskt med klimatstatistiken, och bara räknar in en fjärdedel av alla utsläpp. Det tycks också vara DN:s hållning.

Ifrågasätter klimatnyttan med skogsbruk

Beskrivningen att ”Sveriges mark suger upp” 38 miljoner ton koldioxid handlar om nettoeffekten av upptag och utsläpp från mark och skog (LULUCF-värdena) som till allra största delen inte är mark utan skogens nettotillväxt och inbindning av koldioxid.

Men DN nämner förstås inte ordet skog eftersom redaktionen under lång tid ägnat sig åt att ifrågasätta klimatnyttan med skogsbruk.

Biobränslen framställs bara som en källa till utsläpp, och i texten skriver man att ”Sverige har de kanske bästa förutsättningarna i världen att ställa om till ett koldioxidfritt samhälle: mycket vattenkraft, kärnkraft, goda möjligheter till sol- och vindkraft”. Lägg märke till att Sveriges största, och dessutom förnybara energikälla, bioenergi inte omnämns!

Vad är det då för fel på den här redovisningen?

DN:s sätt att redovisa både ett LULUCF-värde på minus 38 miljoner ton och ett utsläpp från förbränning av biomassa på 48 miljoner ton innebär en dubbelräkning.

När man räknar ut LULUCF-siffran utgår man från att all biomassa som skördas i skogen blir koldioxid genom användning och förbränning. Bara en mindre del redovisas som behållning i långlivade träprodukter. Skillnaden mellan tillväxt och avverkning blir ökat kolförråd i skogen. Man räknar också på markkolets förändring.

Eftersom biomassan redan redovisats som ”förbrukad” inom LULUCF kan man inte räkna den en gång till vid förbränningen!

DN bidrar till desinformation

Att man ska bokföra på det här sättet och räkna koldioxiden vid förbränningen som nollutsläpp, men istället beräkna kolförrådets förändringar i skogarna, har man kommit överens om i de globala klimatförhandlingarna både under Kyotoprotokollet och i Parisavtalet.

Ändå förekommer det gång på gång påståenden i debattartiklar och olika utspel om att man inte korrekt redovisar utsläppen från användning av biobränslen.

De ledande forskarna på området, Fossilfritt Sveriges Svante Axelsson och många andra försöker gång på gång förklara de enkla sambanden. Experterna på Naturvårdsverket försöker rätta till de felaktiga påståendena.

Ett aktuellt inlägg i Västerbottens-Kuriren är den bästa pedagogiska förklaringen jag sett om detta. Inget tycks hjälpa, och DN bidrar aktivt till desinformationen.

Brist på logik

DN:s diagram anger att vi har konsumtionsutsläpp på 47 miljoner ton och exportutsläpp på 50 miljoner ton, förutom att vi har territoriella utsläpp på 52 miljoner ton. Låt oss försöka förstå logiken eller bristen på logik i de här siffrorna.

Att importerade varor kan bära med sig stora utsläpp är uppenbart. Många varor och komponenter tillverkas i industrier som drivs med kol, olja och naturgas runtom i världen.

Svenska varor som exporteras har också en klimatbelastning, även om den ofta är mindre per producerad enhet. Men dessa utsläpp finns ju redan redovisade i ”utsläpp inom Sverige”. Undantaget är de insatsvaror som vi importerat för att tillverka de exporterade produkterna.

Ska Sverige ta på sig klimatskulden både för importerade och exporterade varor?

Men om Sverige ska göras ansvarigt för utsläpp kopplade till importerade produkter måste väl de länder som vi exporterar till också göras ansvariga för sin konsumtion av våra varor? Eller ska Sverige ta på sig klimatskulden både för importerade och exporterade varor?

Svårigheten att beräkna effekterna av handeln har gjort att man redovisar utsläpp där de sker, som territoriella utsläpp. Siffran 52 miljoner ton räcker. Det är de utsläpp i Sverige som vi kan påverka direkt med svensk politik och svenska styrmedel.

Svenska skogsprodukter ger positiva substitutionseffekter

När det gäller exportutsläppen ska man också notera att de svenska skogsprodukterna ger positiva substitutionseffekter, när våra kunder använder trä, papper och kartong istället för betong, stål, aluminium och plast.

Det är en klimatexportnytta som är svår att beräkna, men det handlar sannolikt om flera tiotal miljoner ton koldioxid. Den cirkeln, en relativt stor grön cirkel, har DN missat att ta med.

Vill man få lättfattlig, trovärdig och vederhäftig information om de svenska klimatmålen och hur långt vi kommit i att nå dem kan man gå till Naturvårdsverkets hemsida.

// Kjell Andersson