De europeiska akademierna ger återigen ut en ovetenskaplig rapport

Nu ger de ut en rapport som påstår att det kan ta mer än 500 år att få kolbalans när man använt bioenergi från skogsavverkning.

De som ger ut sådana här rapporter är EASAC, som är ett samarbetsorgan för 29 europeiska vetenskapsakademier. Sekretariatet finns på den tyska naturvetenskapsakademien Leopoldina i Halle, men rapporten tycks i första hand vara skriven av finska forskare med professor Jaana Bäck från Helsingfors universitet i spetsen. Från Sverige har professor Anders Lindroth från Lunds universitet ingått i expertgruppen.

Som så mycket annat som skrivs om bioenergi och klimatpåverkan dessa dagar har man en stark känsla av att författarna från början bestämt sig för en hållning, att ifrågasätta biobränslen från skogen, och därefter välja sina argument, källor och citat. De är lika lite vetenskapspersoner som miljöaktivisterna brukar vara. Men på vetenskapspersoner borde man kunna ställa högre krav.

Den förra rapporten från EASAC, som kom 2011 och hade titeln ”The current status of biofuels in the European Union, their environmental impacts and future prospects”, var en allmän bredsida mot flytande biobränslen. Den nya rapporten gör ett liknande angrepp på biobränslen från skogen. Signifikativt är att man på sidan 9 sätter ordet ”förnybart” inom citatteckan när det gäller bioenergi: ”Biomass has been widely promoted as a source of ´renewable´ energy, and most EU Member States have put in place incentives to encourage its use as a substitute for fossil fuels…”.

Det ska ni alltså veta: de samlade europeiska vetenskapsakademierna tycker numera inte att biobränslen är självklart förnybara. Vad säger den svenska medlemmen i EASAC, Kungl. Vetenskapsakademien, om detta?

I rapporten 2011 kallade EASAC bland annat trädbränslen för ”semi-fossila”, medan man kallade ettåriga och tvååriga grödor för ”sant förnybara” eftersom de snabbt bryts ned, till skillnad från trä. Att tillverka biodrivmedel av trä i stora anläggningar sades medföra ”operationella begränsningar” eftersom man måste försörja dem med ett ständigt flöde av råvara, och trädbränslen är svårare att lagra än spannmål (!), eftersom träflis kan självantända. Dessutom skulle försörjningskedjorna bli svåra och dyrbara att upprätthålla i regioner med vintersnö (det står faktiskt så, på sidan 15).

Man kan undra om inte någon av den gruppen professorer hade besökt ett massabruk eller ett kraftvärmeverk på vintern.

Nu kommer EASAC igen med en rapport som i sina huvuddrag tar ställning för kolskuldsteorin, den teori som utgår från det tillfälle ett träd eller ett bestånd avverkas och sedan räknar på hur lång tid det tar att betala tillbaka den kolskuld som man anser uppstår när man förbränner veden. Man har hittat en forskningsrapport (Nabuurs et al.) som man anser visar att det tar årtionden och ända upp till 100 år innan man nått kolbalans när man ökar gallringen i skogen för att få biomassa för energi, och 100 – 500 år om man ökar slutavverkning för att få fram mer biobränslen. Det senare skulle gälla för en lång rad olika skogstyper runtom i Europa.

Man kan tycka att vanligt sunt förnuft skulle underkänna sådan forskning. Även den som anser att det uppstår en kolskuld måste väl medge att skulden är återbetald när trädet är fullvuxet? Inte flera hundra år senare. För egen del tror jag mer på ”koltillgångsteorin” än på ”kolskuldsteorin” – se min blogg 28 april.

Energiskog, som på engelska kallas SRC (Short rotation coppicing), anses vara bättre eftersom återbetalningstiden av kolskulden är kortare. Genom ett sådant påstående avslöjas bristen på logiskt tänkande. Allra bäst vore det väl i så fall att ersätta all avverkad skog med ettåriga grödor. Då skulle alla kolskulder betalas av på ett år.

Problemet är bara att då har man mindre kol i lager. Och EASAC:s allra största omsorg gäller lagring av kol i skog, helst i gammal skog. Skogen ska inte huggas, den ska stå och lagra kol. Att låsa in biogent kol i stående skog är högsta prioritet. Att hugga skog skapar kolskuld. Men hugger man skog ska den användas för att bygga hus, inte för att användas som bränsle och ersätta fossilt kol.

Ur klimatsynpunkt är den linje som EASAC förespråkar förödande. Den leder till fortsatt stor användning av fossila bränslen och fortsatt höga utsläpp av fossilt kol. Den orörda skogen kommer dessutom att åldras och ta upp allt mindre kol, och en vacker dag kommer den att brinna eller falla för storm eller insektsangrepp. Och den dagen blir kolet koldioxid utan att vi haft någon nytta av veden.

EASAC hänvisar till en rapport som gavs ut av European Forest Institute förra året (Berndes et al. Forest biomass, carbon neutrality and climate change mitigation. From science to policy). Men man gör en ofullständig redovisning och påstår att rapporten säger att ”de ekonomiska och miljömässiga fördelarna med bioenergi är highly variable”. Rapporten från European Forest Institute visar tvärtom på de stora fördelarna med att använda skogsbaserade biobränslen, men är samtidigt en balanserad, allsidig och vetenskapligt korrekt redovisning av argumenten kring skog, biobränslen och klimat. Det kan man inte säga om EASAC:s rapport.