Tillbaka

Bättre luft och bättre klimat går hand i hand för Delhi

När Air Indias flight AI120 gick in för landning på Indira Gandhi International Airport möttes jag av ett gråbrunt dis när jag såg ut genom planets fönster. Jag tror att det mesta faktiskt var morgondis, men uppblandat med partiklar, sot, kväveoxid, svaveloxid, ozon och annat i en hälsovådlig soppa.

Delhi ligger i världstopp bland storstäder när det gäller luftföroreningar. Det beror på en rad samverkande faktorer: förbränning av kol, olja och en rad andra bränslen, som ved och torkad gödsel, bränning av halm och andra skörderester på den omgivande landsbygden, men framför allt en snabbt ökande bilpark kombinerad med en stark befolkningstillväxt.

Det bor omkring 20 miljoner människor i  med förstäder, och det byggs överallt. Indien har en mycket snabb ekonomisk tillväxt, omkring 7 procent om året, och allt fler i indiska medelklassen vill ha en bil. Om några år går Indien om Kina som världens folkrikaste land.

Trafiken är kaotisk; man kan inte använda ett mildare uttryck. Gatorna är fulla av alla slags fordon: bilar, lastbilar, bussar, motorcyklar, mopeder, vespor, cyklar och traditionella asiatiska fordon som tuktuk och rickshaw. Och så en och annan dragkärra eller fullastad cykel som används som för godstransport. I Delhi såg jag inte många heliga kor, men i Agra fanns det gott om både kol, tjurar, åsnor och bufflar i gatuvimlet. Och överallt människor som med livet som insats försöker korsa gatorna mitt i trafiken.

Delhi

Alla kör aggressivt och stänger sig fram så snabbt de kan under ett ständigt tutande. En gata som är markerad med två filer blir spontant både tre- och fyrfilig.

Jag var i Delhi för Världsbankens första vetenskapliga konferens om koldioxidbeskattning. Konferensen ordnas inom CPLC, Carbon Pricing Leadership Coalition, som Svebio anslöt sig till för några månader sedan som ”strategisk partner”. Det innebär att vi har bundit oss för att arbeta aktivt för ”carbon pricing”, dvs att sätta pris på utsläppen av koldioxid, endera genom koldioxidskatter eller genom handel med utsläppsrätter.

Koldioxidskatter och utsläppshandel finns än så länge nästan uteslutande i rikare länder. Sverige har världens högsta koldioxidskatt, och alla de nordiska länderna har koldioxidskatt på relativt hög nivå. Schweiz är det land som har näst högst skatt. Frankrike införde koldioxidskatt för ett par år sedan, och Kanada har infört ett nationellt system som ger carbon pricing i alla provinser och territorier. Både i Frankrike och Kanada har skatten gett protester, men regeringarna Macron och Trudeau är klara över den långsiktiga inriktningen. Utsläppen måste kosta, annars klarar vi inte klimatmålen. Den övertygelsen delades också av alla experter på konferensen.

Men bryr sig invånarna i Delhi, i övriga Indien och i andra utvecklingsländer? Är de villiga att hålla igen, när de äntligen ser en chans att komma bort från fattigdomen? Allt tyder på att Indien kommer att följa Kina när det gäller energiförbrukning och klimatutsläpp, Kina som idag har särklassigt mest utsläpp av växthusgaser.

Indierna är naturligtvis inte beredda att avstå från bättre levnadsvillkor, välståndsökning och växande BNP. Den svåra frågan är om det är möjligt med bättre teknik som gör att ökad BNP och ökade utsläpp inte måste gå hand i hand.

Jag såg en del positiva tecken.

Indien bygger motorvägar. Men Delhi har också byggt en modern tunnelbana med många linjer och stationer. Ett underjordiskt kommunikationssystem som är fräschare och renare än Stockholms tunnelbana och där tågen verkar gå enligt tidtabell. Det avlastar gatorna.

På macken nära mitt hotell såg jag både elladdning, vätgas och annan gas, men jag saknade biodrivmedel. I morgontidningen India Times diskuterades avfallsförbränningens för- och nackdelar. Det finns tre elproducerande kraftverk i Delhi som eldar sopor och ett fjärde är på gång. Jag vet att man jobbar med pannor som ska ta vara på halmen för att minska eldningen efter skörden på åkrarna, och att man gör satsningar på biogas.

Kommer man att införa koldioxidskatt i Indien?

Det finns ett starkt medvetande om att också Indien måste bedriva klimatpolitik. Under Kyotoprotokollet var det bara de rika industriländerna som fick skarpa mål om att reducera utsläppen. Under Parisavtalet förväntas alla länder göra så mycket de förmår, även utvecklingsländer.

Singapore har som enda land i Sydostasien infört en koldioxidskatt, och grannländerna har ögonen på hur det fungerar. Kina och Sydkorea har utsläppshandel.

Ingenstans är det politiskt enkelt att införa en skatt. För att tydliggöra att det inte handlar om att beskatta befolkningen hårdare utan att skatta för att minska utsläppen, kan man skatteväxla. Man kan sänka skatten på arbete samtidigt som höjer den på utsläppen. Så gjorde vi i Sverige 2000 – 2005. Man kan också betala tillbaka pengarna till hushållen, lika för alla, eller med mest till de fattigaste hushållen. De hushåll som använder mycket fossila bränslen förlorar på systemet, medan hushåll med låg miljöpåverkan blir vinnare. En forskare på konferensen hade studerat hur man ska göra detta i några länder i Latinamerika och konstaterat att det går utmärkt att använda befintliga sociala stödsystem.

En sak som skulle kunna få Delhiborna att acceptera styrmedel som straffar fossil förbränning är att få bättre luft. Lägre utsläpp av koldioxid går till stor del hand i hand med lägre utsläpp av andra, hälsovådliga luftföroreningar.

En session på CPLC-konferensen ägnades åt det här sambandet. Annela Anger-Kraavi från Cambridgeuniversitetet presenterade några starka siffror:

  • 50 procent av världens befolkning bor i städer, som står för 70 procent av utsläppen av växthusgaser, och 80 procent av stadsborna är utsatta för skadliga luftföroreningar – i utvecklingsländernas städer hela 98 procent.
  • Luftföroreningarna orsakar 7 miljoner förtida dödsfall globalt, en majoritet från rök inomhus, exempelvis från dåliga spisar, men 3 miljoner av dålig luft utomhus. Kina och Indien står för hälften av dessa dödsfall. I Indien står luftföroreningar för 8 – 9 procent av alla dödsfall.
  • Kostnaden för de akuta luftföroreningarna enbart i inkomstbortfall ligger på 225 miljarder dollar om året, alltså ett par tusen miljarder kronor.

Att reducera de här kostnaderna ger tillräckligt motiv för att minska förbränningen av fossila bränslen utan att ens räkna med klimateffekten. Vinsterna från bättre luft märks direkt i förbättrad livskvalitet, lägre sjukvårdskostnader och minskade produktionsbortfall.

Bättre luft kanske kommer att bli den starkaste drivkraften för att få styrmedel som koldioxidskatt och utsläppshandel på plats också i Indien. När folk blir rikare vill de inte bara ha bilar och mopeder. De vill också må bättre och kunna andas ren luft.

Jag tänker på det när jag lämnar Delhi efter fem intensiva dygn i smoggen.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer