Alla dessa pappor
När jag promenerade till jobbet i morse slogs jag plötsligt av hur många pappor man ser på våra gator i Vasastan i Stockholm. Pappor med två- och treåringar, företrädesvis, på väg till förskolan, eller pappor som är på väg till skolan med lite större barn. Eller pappor med ännu mindre barn, i sele på magen eller i barnvagn. Jag undrar om det finns någon stad i världen som har så mycket pappor med barn i stadsbilden.
Foto: Kjell Andersson
Då tänkte jag så här: vi är ganska bra i Sverige, på många sätt. Vi har kommit långt när det gäller att både mammor och pappor tar ansvar för sina barn och delar på jobbet. Men vi är bra också på många andra sätt.
Jag tänker till exempel på klimatfrågan och inte minst på fjärrvärmen. Stockholm Exergi har grävt en hel del i våra kvarter de senaste åren. Jag tror att det handlar om rör till den nya stadsdelen Hagastaden som håller på att växa fram några kvarter norrut från där jag bor. Miljövänlig värme med mycket låg klimatpåverkan.
Låt mig ta ett annat exempel:
För att ta fram en bild till en presentation var jag härom dagen inne på Eurostats hemsida. Eurostat är EU:s statistikmyndighet, som följer utvecklingen i EU-länderna och gör jämförande tabeller och diagram över hur långt EU-länderna kommit på olika områden. Jag ville kolla hur det står till med förnybar energi för värmeproduktion i EU. Det här är vad jag hittade, apropå att vi i Sverige kommit långt på många områden:
Källa: Eurostat
Rätt imponerande! Sverige ligger särklassigt bäst i EU när det gäller att använda förnybar energi för värme. Mer än tre gånger så hög andel som genomsnittet i EU och tio gånger så högt som Nederländerna, Irland och Storbritannien.
För Sveriges del handlar det naturligtvis allra mest om bioenergi. Det gör det säkert också för de andra länderna. Sol och vind används mest för elproduktion, och biobränslen mest för värme. En del av det förnybara är nog också omgivningsvärme till värmepumpar. Vi kan se att de sex nordliga länderna kring Östersjön ligger i topp. Mest förvånande och imponerande är Danmark, som inte har mycket skog men som tar vara på bioenergi från grannländerna på andra sidan Östersjön för att värma sina städer. Mycket bioenergi handlar alltså inte i första hand om att bo i skogen utan om politisk vilja.
En av mina medarbetare på Svebios kontor klagade för en stund sedan över att det hålls så många seminarier och konferenser under de närmaste veckorna kring olika klimat- och energifrågor. Varje organisation eller storföretag med självaktning måste ordna minst ett frukostmöte för att diskutera hållbarhet eller fossilfrihet.
Vårt medlemsföretag Stockholm Exergi bjuder in till seminarium om bio-CCS, dvs infångning och lagring av koldioxid från bolagets stora biokraftvärmeverk. Vår kollega SPBI, Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet, ordnar workshop om hur vi ska bli klimatneutrala till 2045. Fossilfritt Sverige bjuder in till presseminarium om politiska förslag för att skynda på utvecklingen. Transportföretagen ordnar ett frukostseminarium i riksdagen tillsammans med Centerpartiet om reduktionsplikt för biojetbränsle. Själva ordnar vi workshop om styrmedel för biodrivmedel.
Man kan springa på frukostmöten, seminarier och konferenser om klimat och energi varje dag i november och helt slippa sitta på sin kontorsstol. På de flesta ställen blir man bjuden på en vegetarisk smörgås eller wrap.
Det fascinerande med alla dessa möten är att svenska beslutsfattare och lobbyister i stort sett är ense om färdriktningen och vad som behöver göras: vi ska bli klimatneutrala i Sverige redan om ett par årtionden, och fossilfria ännu tidigare.
Vi ligger redan i täten, som diagrammet från Eurostat visar, men vi ska bli ännu bättre. Det är naturligtvis utmärkt. Vi ska visa världen att det går att klara både klimatmålen och en god ekonomi. Så att vi har råd att låta både pappor och mammor vara med sina barn och så att barnen får en bra framtid.
/Kjell