Tillbaka

Verkligheten är alltid bättre än modellen

Modellerna för så kallade ILUC-effekter (indirekta markeffekter) stämmer inte. Verkligheten beter sig inte som de modeller som forskarna gjort.

Det säger två forskare vid Iowa State University i Ames, Iowa: Bruce A. Babcock och Zabid Iqbal. De har tittat på vad som hände under åren 2004 – 2012, när priserna steg och man odlade allt mer grödor för biodrivmedel. Det går inte att registrera någon ILUC-effekt.

När kartan inte stämmer med verkligheten bör man rätta till kartan – inte försöka ändra på verkligheten. Och för att navigera rätt bör man hålla sig till verkligheten. Det borde våra EU-parlamentariker tänka på. De diskuterar just nu att begränsa användningen av biodrivmedel från grödor, just med hänvisning till ILUC-effekter.

Vad säger då modellerna? Jo, att ökad efterfrågan på grödor och stigande priser leder till att mer mark måste odlas i världen, och på marginalen måste man, när man nyodlar, hugga ner skog eller bryta upp orörd gräsmark.

Vad visar Iowaforskarnas resultat? Att det inte blivit någon expansion av odlingsarealen i alla regioner, utom i Afrika. Men där odlar man för lokala marknader och påverkas inte mycket av världsmarknadspriserna, så det är knappast en ILUC-effekt.

Den ökade efterfrågan har istället mötts med ökade skördar genom ökad avkastning och framför allt genom att man skördar fler gånger på de tillgängliga arealerna. Den odlade arealen har inte ökat. Det har däremot den skördade arealen. Det låter som trolleri, men är inte konstigt. I de flesta varmare länder är det möjligt att ta ut flera skördar per år på samma areal. Till och med i Sverige kan man odla mer genom odling av så kallade mellangrödor. Om man exempelvis skördar en höstsådd gröda – spannmål eller oljeväxter – relativt tidigt på sommaren, kan man sedan odla en annan gröda för gröngödsling eller som råvara för biogas, innan man på hösten åter kan så. Man kan få ut mer skörd på samma areal och man kan hålla marken täckt i stort sett hela året. Det ger också ett mindre läckage av näringsämnen till vattendragen.

Vi fick ett sådant odlingssystem beskrivet vid Årets Bioenergidagar i Östersund i höstas. Det var Otto von Arnold, en av initiativtagarna och delägarna av Jordberga Biogas på Söderslätt. I detta projekt tillverkas biogas från åkergrödor som sockerbetor, helsäd och olika vallväxter. Det här är Sveriges hittills största biogasprojekt för rötad biogas, som ägs av ett antal stora jordbruk tillsammans med Eon. Projektet bygger på att utnyttja jordbruksgrödor och utnyttja marken på ett effektivt sätt. Indirekt får man också miljönytta genom mindre näringsläckage. Den här typen av projekt kommer att bli omöjliga att genomföra om EU-kommissionens och EU-parlamentets nuvarande linje får råda. Förutom att de vill sätta tak för produktion av biodrivmedel från åkergrödor vill de också stoppa allt stöd till sådana drivmedel efter 2020. Frågan är om Jordberga Biogas över huvud taget får fortsätta efter 2020.

I Danmark skulle Jordbergaprojektet inte vara möjligt. Den danska Energistyrelsen har nyligen meddelat att man inför begränsningar för hur mycket grödor som får användas vid biogasproduktion. Från 1 augusti i år är begränsningen 25 procent grödor, och från 2018 sänks gränsen till 12 procent.

De ILUC-modeller som haft stort inflytande på de senaste årens debatt och förslag har utgått från att det sker nyodling så fort resultatet av ökad efterfrågan och avkastningsökning kräver att det skördas en större areal. Man lägger in matematiska faktorer för avkastningsökning, byggda på hittillsvarande trender. När den befintliga marken inte räcker, blir det automatiskt nyodling i modellen. Det Iowa-forskarna visat är att det inte fungerar så. Att nyodla är ett kostsamt projekt. Att odla mer på den befintliga marken är det självklara första alternativet. Intensifiering går alltid före extensifiering när markägarna kan välja. Intensifiering behöver inte vara detsamma som att sätta in mer konstgödsel och bekämpningsmedel, även om det också ofta är ett bra alternativ. Det kan lika gärna vara att odla mer på samma mark genom att odla större del av året och ta fler skördar på samma mark. Kort sagt: att använda den befintliga marken mer effektivt.

Det finns också mycket stora möjligheter att öka odlingsarealen utan att nyodla. Det gäller inte minst i Europa och i Nordamerika. Det finns stora arealer nedlagd och icke odlad åker. En forskningsrapport för ett år sedan av tyska forskare visade att det finns över 50 miljoner hektar icke odlad åkermark i Öst- och Centraleuropa. I Sverige finns det några hundra tusen hektar sådan mark. Att odla den här marken ger ingen ILUC-effekt.

Om kartan inte stämmer med verkligheten är det klokt att misstro kartan – annars kan man hamna fel i terrängen. Detsamma gäller modeller som används av vetenskapsmän för att beskriva verkligheten. Om modellen inte stämmer med verkligheten, så bör man ifrågasätta modellen. Ett par forskare vid Iowa State University i Ames, Iowa, har tittat på verkligheten när det gäller så kallade indirekta markeffekter (ILUC), och de kommer fram till att modellerna inte stämmer alls när de jämför med den verkliga utvecklingen.

Det borde få de ansvariga politikerna att backa från den reglering av ILUC (Indirect Land Use Change) som just nu diskuteras i EU-parlamentet. Det finns ett förslag till direktiv från EU-kommissionen som innebär att man begränsar användningen av biodrivmedel från åkermark i EU, bland annat med hänvisning till ILUC-effekter.

Teorin bakom ILUC är följande: Om man ökar användningen av en viss jordbruksgröda, exempelvis för produktion av biodrivmedel, leder det till att man måste öka odlingen. Det kan också leda till högre pris på råvaran, som också leder till ökad odling. Den ökade odlingsarealen leder på marginalen till nyodling på marker som tidigare varit skog eller obruten gräsmark. Detta ger i sin till indirekta förluster av koldioxid, som kan vara stora jämfört med den koldioxid som släpps ut från de fossila drivmedel man vill ersätta.

Detta är teorin.

För att kunna beräkna ILUC-effekten gör man globala modellkörningar. Resultatet av körningen kan bli att ökad odling av raps i Västergötland leder till avskogning i Indonesien eller Brasilien.

När man gör beräkningarna utgår man från mängder av samband. Ett exempel är att man måste räkna med ökad avkastning. Den faktorn finns i allmänhet med i modellerna. Det som däremot inte finns med enligt forskarna är den förbättrade effektiviteten genom att man tar fler skördar på samma mark.

ILUC-modellerna säger att ökad efterfrågan och ökade priser ger ILUC-effekter, främst genom expansion av odlingsarealerna. Eftersom priserna på livsmedel ökade under början av 2000-talet parallellt med ökad produktion av grödor för biodrivmedel måste det gå att se vad som hänt i verkligheten, menar Babcock och Iqbal. De jämförde ett genomsnitt för åren 2004 – 2006 med ett genomsnitt för 2010 – 2012, två perioder mellan vilka det inträffade en kraftig prisuppgång.
Om teorin stämmer borde man mellan de här åren se en utvidgad odlingsareal. Om det fanns någon ILUC-effekt borde man kunna avläsa den i verkligheten och avläsa expansionen i form av nyodling.

Babcock och Iqbal hittade ingen sådan effekt, utom i Afrika. Men när det gäller Afrika kan det inte röra sig om påverkan av de internationella priserna.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer