Tillbaka

Vad vill miljörörelsen med bioenergin?

Miljöpartiet får tre, kanske fyra mandat i EU-parlamentet. De ingår där i den gröna gruppen, som under de senaste åren blivit allt mer kritisk till biobränslen, både flytande och fasta. De svenska miljöpolitikerna och miljöorganisationerna har än så länge haft en relativt positiv syn på bioenergi, men de har inte tydligt tagit debatten med sina kollegor på kontinenten.

Frågor som biodrivmedel från åkergrödor, ”kolskuld” och användning av biobränslen från skogen kommer att vara brännande under de närmaste åren, och det är viktigt att de svenska ”gröna” står upp för den svenska modellen, där bioenergin är den dominerande förnybara energin, och redan står för en tredjedel av den svenska energianvändningen.

Frågetecknen kring den europeiska miljörörelsens syn på bioenergi hopar sig. I förra veckan kom två rapporter som miljöorganisationerna beställt, och som ytterligare förstärker negativismen.

European Environment Bureau (EEB), Birdlife och Transport & Environment (T&E) har beställt båda rapporterna, med det uppenbara syftet att ta fram argument mot användning av biobränslen.

Den ena rapporten heter ”Space for energy crops – assessing the potential contribution to Europe’s energy future” och den har skrivits av medarbetare på IEEP, ett forskningsinstitut i London och Bryssel som ofta gör underlag till miljöorganisationerna.

I rapporten kommer man fram till att det finns högst 1,35 miljoner hektar åkermark, bara någon dryg procent av alla åker i EU, som har ”potential för att bli fortsatt undersökta för möjligheterna att odla energigrödor”. Den här ytan skulle bara kunna ge biodrivmedel som kan ersätta 0,5 – 1 procent av drivmedelsbehovet i EU. Slutsatsen är alltså att det nästan inte finns några marker att odla grödor för biodrivmedel på, och att de volymer som kan tas fram är hopplöst otillräckliga.
För att komma fram till de mycket låga potentialerna har man gjort kraftiga reduktioner i alla tänkbara markkategorier:

  • Man konstaterar att det i den officiella EU-statistiken finns 7,4 miljoner hektar åker som ligger i träda, men efter diverse resonemang kommer man fram till att bara 0,2 miljoner hektar av denna träda kan brukas!
  • Övergiven åkermark, dvs redan nedlagd åkermark. Det finns både övergiven åker och övergiven gräsmark. Också här konstaterar man att stora arealer har tagits ur odling – en källa anger att den odlade arealen minskade med 5,7 miljoner hektar mellan 2006 och 2012. Här gör man en gen ”pragmatisk uppskattning” att det kan finnas 0,2 miljoner hektar övergiven åker och 0,6 miljoner hektar gräsmark.
  • Slutligen har man lagt till 0,3 miljoner hektar dåligt utnyttjad mark och 50 000 hektar förorenad mark.
  • Man vill inte använda några av de ytor på omkring 5 procent av EU:s åkerareal som nyligen avsatts som så kallade ekologiska fokusområden (grön träda). Eftersom EU:s jordbruksareal är drygt 100 miljoner hektar innebär det att det finns omkring 5 miljoner hektar sådan ”grön träda”, som man alltså inte vill använda för energigrödor, för att avhjälpa klimatkrisen.

Den andra rapporten heter ”Forest biomass for energy in the EU: current trends, carbon balance and sustainable potential”. Rapporten har gjorts av IINAS, Johanneum Research och European Forest Institute. Och beställare är samma miljöorganisationer.

Här är syftet att visa att det går att reducera(!) användningen av biobränslen från skogen och enbart satsa på att använda skogsråvaran för produkter (trävaror och papper) och bara använda restprodukter och avfall som energi. I det ”hållbarhetsalternativ” som man redovisar minskas användningen av biobränsle från skogen med 75 procent från 2010 till 2030. All import av biobränslen till EU stoppas också, t ex pelletsimport från andra världsdelar.

Fortfarande används betydande volymer fossila bränslen 2030 i rapportens hållbarhetsalternativ, men uppenbarligen är det viktigare för beställarna av rapporten att skydda all skog än att maximalt reducera utsläppen från fossila bränslen.

Lite fakta om de svenska kopplingarna till de organisationer som beställt rapporterna:
Naturskyddsföreningen är fullvärdig medlem av EEB och Mikael Karlsson, SNF:s ordförande, är också president i EEB, dvs ordförande för EEB:s styrelse.
I styrelsen för T&E sitter Sven Hunhammar, Naturskyddsföreningens klimathandläggare. I kansliet för T&E arbetar också Magnus Nilsson, som tidigare var handläggare för trafikfrågor på SNF.

Birdlife skriver på sin hemsida att man har partner i 48 länder i Europa, men det framgår inte vilka miljöorganisationer som är anslutna. Däremot är cementbolagen Heidelberg Cement och Cemex, liksom gruvjätten Rio Tinto ”business partners”. Alla tre organisationerna meddelar på sina hemsidor att de får ekonomiskt stöd av EU-kommissionen.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer