Tillbaka

Utsläppen ökar och Tyskland missar klimatmålet

IEA, International Energy Agency, bekräftar den bild som Global Carbon Project gav i november, att utsläppen av koldioxid ökade 2017 efter att ha legat stilla under tre år. Samtidigt kommer rapporter om att Tyskland inte räknar med att nå sina 2020-mål, och att man helt struntar i att byta bränslen i transportsektorn eller följa Frankrike och införa koldioxidskatt.

Fokus i Tyskland är bara på elproduktion från vind och sol, och man saknar ambitioner kring uppvärmning och transporter.

Först IEA:s rapport. Den visar flera dystra tendenser.

  • Efter att ha legat stilla några år ökade de globala utsläppen av koldioxid med 1,4 procent till 32,5 Gt (miljarder ton) 2017. Utsläppen ökade i de flesta regioner, och bakom den negativa utvecklingen ligger en kombination av stark global ekonomisk tillväxt (+3,7 procent), låga priser på fossil energi och sämre utveckling för energieffektivisering, enligt IEA. Det här bekräftar det som Global Carbon Project visade i samband med klimatmötet i Bonn i höstas.
  • Europas siffror är särskilt bekymmersamma. Medan USA hade en minskning med 0,5 procent, trots god tillväxt i ekonomin, ökade utsläppen i EU med 1,5 procent. Också Kinas utsläpp ökade, med 1,7 procent, men i en ekonomi med en tillväxt på 7 procent. Ökningen i EU berodde på ökad användning av olja och gas.
  • Från att ha minskat relativt kraftigt under ett par år ökade kolanvändningen åter 2017. Användningen av olja ökade med 1,6 procent, eller 1,5 miljoner fat om dagen. Det är dubbelt så snabb ökning som i genomsnitt 2006-2015.
  • Användningen av naturgas ökade mest av alla fossila energislag, med 3 procent. Ökningen gäller främst andra användningsområden än elproduktion.
  • Den globala elproduktionen ökade 3,1 procent, dvs snabbare än energianvändningen generellt. Elektrifieringen är särskilt stark i Kina och Indien, som stod för 70 procent av den ökade kapaciteten. Förnybar elproduktion ökade med 380 TWh och kolkraft ökade med 280 TWh. Tillsammans med en ökning på 95 TWh för fossil gaskraft betyder det att halva utbyggnaden av elproduktionen skedde med fossilt, med åtföljande ökade utsläpp av CO2.
  • Den förnybara energiproduktionen ökar snabbt. Det gäller främst vindkraft och solkraft från solceller. Här ger IEA imponerande siffror om tillväxt för de olika energislagen och enskilda länder, men inga totalsiffror, förutom för el och drivmedel. Ökningen av förnybar elproduktion var fördelad med 36 procent på vind, 26 procent på solceller, 22 procent på vattenkraft och 12 procent på biokraft. Förnybar el står för 25 procent av all elproduktion i världen.
  • När det gäller bioenergi allmänt har inte IEA mycket information, förutom att man skriver att användningen av biodrivmedel bara ökade med 2 procent. Man skriver också att förnybar värme ökat långsamt under senare år.

Vad händer i Tyskland?

Det här kan vara en bra bakgrund när man ser på vad som händer i Tyskland. Under tisdagen hölls ett seminarium på Tyska handelskammaren i Stockholm, arrangerat i samarbete med svenska WEC, World Energy Council. Partierna i den tyska koalitionen av kristdemokrater och socialdemokrater funderar som bäst på hur de ska utforma energi- och klimatpolitiken under de kommande åren. Vissa riktlinjer finns fastslagna i det omfattande dokument som gavs ut efter månader av förhandlingar om den nya regeringen, men mycket återstår, inte minst kring styrmedel.

Vid seminariet i Stockholm gavs en bild av hur tyskarna tänker av Philipp Litz från Agora, en think tank som arbetar med den tyska energiställningen (det tyska ordet är Energiwende).

Det tyska EU-målet för förnybar energi är 18 procent 2020. Förra året 2017 låg Tyskland på 13 procent, och kommer inte att nå 2020-målet. Tyskland kommer inte heller att nå sitt mål att reducera klimatgasutsläppen med 40 procent från 1990 till 2020. Det här målet har också formellt övergivits i koalitionsförhandlingarna. En förklaring är att man inte vill minska kolanvändningen så snabbt som tidigare sagts. Däremot ligger beslutet om att avveckla all kärnkraft till 2022 fast.

Följden av det här misslyckandet är att tyskarna nu talar väldigt lite om 2020-målen och istället koncentrerar sig på 2030.

Det som är slående i Philipp Litz presentation är att nästan allt fokus är på elproduktion och elanvändning, medan ambitionerna när det gäller transporter och värme är mycket låga. De innebär att man fortsätter på den linje som gällt under de senaste åren. Andelen förnybart för värme har ökat mycket lite sedan 2010, och andelen förnybart i transportsektorn har till och med minskat sedan 2007. Medan förnybart står för 36 procent av elproduktionen, är bara 13 procent av värmen förnybar och bara 5 procent av drivmedlen i transportsektorn. I de här sektorerna är nästan allt olja och gas, och allt importeras.

Vid seminariet kom det frågor om tyskarna är beredda att följa Frankrikes exempel och införa en koldioxidskatt. Men den diskussionen förs uppenbarligen inte. Möjligen kan det komma kompletterande avgifter till ETS, utsläppsrätterna. Men inget som driver på utvecklingen inom värme och transport.

När det gäller transportsektorn till 2030 räknar Agora med en energieffektivisering på 30 procent, förbättrad spårtrafik och annan kollektivtrafik, och en elektrifiering med 10 – 12 miljoner elbilar, men oförändrad användning av biodrivmedel (!).

Inom uppvärmning räknar man med fortsatt mycket stor användning av fossil gas (som beskrivs som en ”övergångsteknologi” med relativt låga utsläpp), elektrifiering med 5 – 6 miljoner värmepumpar, ingen expansion för fjärrvärmen och mycket liten minskning av utsläppen från fjärrvärmen.

I den svenska debatten framhålls ofta Tyskland som ett föredöme, främst för att man genom riktade stöd ökat produktionen av solel och vindkraft, vilket bidragit till kostnadsreduktionen för de här energislagen. Vad samma debattörer inte sett är att Tyskland totalt misslyckats inom alla andra områden än elproduktion, och inte klarar sina åtaganden inom EU. Ett skäl till detta misslyckande är den negativa inställningen till bioenergi, som håller tillbaka utvecklingen för biodrivmedel, fjärrvärme och biobaserad uppvärmning. Här har den tyska miljörörelsen och forskningen ett stort ansvar.

Storbritannien har lyckats bättre, och minskade enligt IEA sina CO2-utsläpp med 3,8 procent 2017, den största minskningen bland stora länder. Det är ett resultat bland annat av golvpris i ETS och konvertering av stora kolkraftverk till biobränsle.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer