Ukrainas försuttna bioenergichans

Foto: Pixabay

Ukraina får fortfarande mindre än tio procent av sin energiförsörjning från förnybara energikällor och ligger därmed på samma uselt låga nivå som Nederländerna. Detta trots att Ukraina varit ett självständigt land sedan Sovjetunionens upplösning 1991 och haft alla möjligheter att göra sig oberoende av fossil rysk gas och eget smutsigt kol.

Oförmågan att förnya energisystemet beror till stor del på inhemsk korruption. Men den beror också på att resten av Europa inte velat inse vilka bioenergiresurser som finns i det ukrainska jordbruket.

Minska beroendet av Ryssland

Ukraina är en kornbod, och skulle kunna leverera stora volymer etanol och biodiesel till den egna och europeiska drivmedelsmarknaden. Men också annan bioenergi som skulle kunna minska beroendet av rysk olja och gas.

En omfattande egen produktion av förnybar energi, inte minst bioenergi, hade gjort Ukraina mycket starkare i dagens konflikt med Ryssland, både när det gäller ekonomiskt oberoende och levnadsstandard.

När Eurostat, EU:s statistikmyndighet, presenterade siffror över andelen förnybar energi i EU:s medlemsländer, fanns det också statistik för ett antal samarbetsländer utanför EU. I tabellen utmärker sig Ukraina som det europeiska land som har lägst andel förnybar energi av alla – bara 9,2 procent 2020, medan EU totalt låg på 22,1 procent och Sverige på 60,1 procent. Andra länder som ingick i Sovjetunionen har gjort en betydande energiomställning. Det gäller inte minst de baltiska republikerna.

Varför ligger Ukraina efter?

Jag var själv på en bioenergikonferens i Odessa omkring 2005, som relativt nyanställd i Svebio. Som studiebesök tittade vi på ett projekt för uppgradering av fjärrvärmen i ett bostadsområde. Det var ett skräckexempel på ineffektiv energianvändning i sovjetisk anda, med massiva värmeläckage. Bakom projektet låg ett konsortium kopplat till Sweheat. Drivande företag var Alfa-Laval som tillverkar värmeväxlare, Logstor, som gör isolerade fjärrvärmerör, och Petrokraft, som bidrog med moderna pannor. Moderniseringen gav bättre värmeförsörjning och lägre energikostnad för de boende.

Några år senare kom jag i kontakt med ett projekt för att bygga ett biobränsleeldat kraftvärmeverk i Ivano-Frankivsk i västra Ukraina. Den svenske experten Ulf Öqvist jobbade många år med att förverkliga anläggningen, och allt var till sist redo för att trycka på startknappen. Men då bytte staden politisk ledning, och projektet rann ut i sanden. Detsamma gällde flera bioenergiplaner i regionen, där det finns gott om skog (Ukraina har ungefär en tredjedel så mycket skog som Sverige).

Misslyckade försök

Ragnsells Miljökonsult hade ett liknande projekt i Donetsk, där det skulle byggas ett avfallseldat kraftvärmeverk. Tyvärr hamnade man mitt i konflikten med Ryssland.

Potentialen för att bygga kraftvärmeverk med förnybar energi från biobränslen och avfall har alltså i stort sett misslyckats. Lika illa är det med produktionen av biodrivmedel. Här har EU aktivt medverkat till misslyckandet genom att blockera för användningen av biodrivmedel från åkergrödor.

Ukraina är något större än Frankrike och har en odlingsareal som är 45 procent större än den franska. Till stor del handlar det om den mycket bördiga svartjorden. Trots de extremt goda förutsättningarna är jordbruket inte särskilt produktivt jämfört med jordbruket i Västeuropa. Avkastningen (medelskörden per hektar) för majs ligger 29 procent lägre än i Frankrike och för vete 43 procent lägre, enligt FAO:s senaste statistik.

Systemfel sedan långt tillbaka

Huvudorsak till de svaga siffrorna för ukrainskt jordbruk är inhemska. Precis som energisektorn präglas jordbrukssektorn av systemfel som man ärvt från sovjettiden och inte lyckats rätta till. Många av de gamla bossarna blev oligarker och lade under sig industrier och naturresurser, vilket har lett till misshushållning och korruption.

Men oförmågan att utnyttja de gröna resurserna har också gynnats av EU:s politik gentemot bioenergin. Försöken att sätta tak för användningen av grödebaserade biodrivmedel har inskränkt exportmarknaden för ukrainsk etanol och biodiesel. Man kan jämföra Ukraina med den amerikanska Mellanvästern, där det finns omkring 100 etanolfabriker i Iowa, Minnesota, Nebraska, Illinois och andra delstater i majsbältet. Ukraina skulle kunna spela samma roll i Europa.

Producent av vegetabilisk olja?

Förutom majs, vete och sockerbetor för produktion av etanol skulle Ukraina kunna producera mycket vegetabilisk olja för biodieselproduktion. Både raps, solrosor och sojabönor trivs bra i Ukraina, och här är skördenivåerna inte lika låga jämfört med i Frankrikes. Både produktion av etanol och produktion av biodiesel skulle producera mycket stora volymer proteinfoder som biprodukt. Om man använde 10 miljoner hektar av Ukrainas 41,5 miljoner hektar åker för energigrödor skulle man kunna producera tillräckligt med proteinfoder för att ersätta hela EU:s import av sojaprotein från Latinamerika.

Ukraina skulle alltså kunna ge ett bra tillskott till EU:s försörjning med förnybara drivmedel, men först skulle man förstås öka sin egen självförsörjning med energi. Det skulle dessutom ge exportintäkter, ökad sysselsättning och landsbygdsutveckling.

Som statistiken visar är Ukraina idag till mer än 90 procent beroende av fossil energi, inklusive uran. En stor del av denna energi är rysk gas. Ukraina köper inte denna gas direkt från Ryssland, utan indirekt från grannländerna i väster, som Polen och Slovakien, efter att gasen först har transiterats genom Ukraina. Det är en ”virtuell” handel, för i praktiken tappas gasen av i Ukraina. Arrangemanget hindrar förstås inte att landet är kraftigt beroende av den ryska gasen, precis som Västeuropa är i ökande grad.

Mer rysk gas i Europa

Den ukrainska oförmågan att göra sig kvitt fossilberoendet genom att inte utnyttja sina bioenergiresurser har sin motsvarighet i EU. Tyska intressen har sett till att den fossila gasen nu godkänns i EU:s taxonomi.

Tyskarna bygger Nordstream 2 och kommer att importera mer rysk gas. Man avvecklar inhemsk kol och gör sig beroende av importerad gas. Samtidigt faller man undan för miljöorganisationernas opinionsbildning mot bioenergin, vare sig den kommer från jordbruket eller från skogsbruket.

Precis som Ukraina sätter man sig i praktiken i Vladimir Putins knä genom sin energipolitik istället för att ta vara på sina egna gröna resurser.

// Kjell Andersson