Tillbaka

Tack Mat.se för att vi fortfarande får äta potäterna

Jag har varit i Växjö, och promenerade efter min medverkan på Bioenergidagen på Linnéuniversitetet tillbaka till järnvägsstationen. Passerade först en byggarbetsplats där man bygger högt i trä, för det är man Sverigebäst på i Växjö. Eller kanske världsbäst.

potatis

Kan man lösa klimatkrisen genom att äta rätt?

Vid Växjösjön speglade sig domkyrkan S:t Sigfrid i den blanka vattenspegeln. Jag kom att tänka på Esaias Tegnér som var biskop här på 1830-talet, och hans berömda analys av den svenska samhällsutvecklingen. Den snabba befolkningstillväxten i Småland i början av 1800-talet menade han orsakades av ”freden, vaccinen och potäterna”, en formulering som finns i hans skrift ”Om fattigdomen i Växjö stift” från 1833.

Vaccineringarna gjorde slut på smittkopporna, blev obligatoriska redan 1816 och skrevs till och med in i husförhörslängderna, de kyrkböcker som registrerade alla svenskar, deras moral och kristendomskunskap. Att vaccinera sig var en samhällsplikt.

Freden kunde svenskarna tacka den nye franske kungen för, Karl XIV Johan. Potäterna åt man utan tvång och påbud, för de gav näringsrik basföda som var lätt att odla, också på de steniga täpporna i Småland.

Idag känns freden inte lika självklar, varken i Europa eller världen. Minnena av de katastrofala världskrigen börjar blekna och de nuvarande globala ledarna vårdar inte längre ingångna avtal. Vaccinationerna ifrågasätts, till och med i länder med hög bildningsnivå som USA och Italien. Vetenskapligt grundade metoder undergrävs inte bara inom medicinen utan också på andra områden. Restriktionerna för Crispr i EU är ett exempel.

Så till potatisen och frågan om vad vi ska äta. Och vem som ska bestämma vid vi borde äta.

I Svenska Dagbladet som jag läste på tåget på väg till Växjö fanns en kort artikel om Mat.se och deras klimatmärkning av all mat. Kunderna ska direkt på kvittot kunna se det så kallade klimatavtrycket för varje enskild inhandlad vara – 3000 produkter som omfattar 80 procent av utbudet har fått ett klimatvärde räknat som CO2e, koldioxidekvivalenter per kilo vara.

Nu är det inte längre prästen i husförhörslängden som registrerar vår samhällsmoral utan butikens kassakvitto.

Kan man lösa klimatkrisen genom att äta rätt?

Jag tror inte det. Jag tror att alla de som nu gör valet av mat i butiken till en av de viktigaste klimatfrågorna är fel ute, i all huvudsak.

Vi ska lösa klimatfrågan i första hand med att sluta förbränna fossila bränslen. Koldioxid från fossila bränslen är den helt dominerande faktorn bakom klimatförändringen.

Att lägga så mycket fokus på valet av mat fungerar som en avledning från detta övergripande viktiga huvudskäl till temperaturhöjningen. Människor uppmuntras att genomföra förändringar som i slutändan kommer att ge mycket marginell påverkan på klimatet.

Mjölkkor och andra idisslare och risfält som släpper ut metan hade vi långt innan engelsmännen börja ta upp stenkol i sina gruvor i slutet av 1700-talet. Här i Norden utvecklade vi boskapsskötseln med produktion av ost och smör för att ta vara på energin i gräset, också i områden där spannmålsodling var omöjlig eller osäker. På köpet fick vi också ett omväxlande landskap med växling mellan åker, äng och skog och ett bra växelbruk i jordbruket.

Metan har alltid funnits i det naturliga kretsloppet, och det bryts relativ snabbt ner, till skillnad från koldioxid som finns kvar i atmosfären i århundraden och årtusenden och orsakar varaktig uppvärmning. Den ökning av metanhalterna som vi fått under senare tid hänger till stor del samman med utvinningen av fossil gas, inte minst i samband med frackning.

Hysterin kring valet av ”klimatsmart mat” når nu nya höjder. Vi ska nu räkna koldioxidekvivalenter för varje tallrik och varje matkasse, på samma sätt som vi tidigare uppmuntrats att räkna kalorier. Matångesten blir därmed dubbel.

För att motivera kunderna att räkna koldioxidekvivalenter redovisar Mat.se på sin hemsida den ofta återgivna statistik från Naturvårdsverket som säger att 31 procent av vårt privata klimatavtryck sker via maten. Den slutsats som vi alla ska dra är att vi kan göra stor skillnad för klimatet genom att äta rätt, vilket i första hand betyder att vi ska låta bli att äta nötkött. Men också riset råkar illa ut eftersom risfälten ger metanutsläpp.

Vad man inte får veta är att en betydande del av dessa 31 procent inte är direkt kopplade till livsmedlen utan handlar om fossil energi som används i försörjningskedjan och är en del av samhället allmänna fossilberoende. Det kan vara bränslen för båt- och biltransporter och till traktorer, som lika gärna kunde köras på biobränslen, och konstgödsel tillverkad med fossil energi, som lika gärna kunde tillverkas av förnybar energi. Också avskogning, som beror på dålig markpolitik och korruption, räknas med.

Folket på Mat.se inser själva att det system man lanserar är ofullkomligt, och den förklarande texten på hemsidan innehåller omfattande reservationer. Livscykelanalys (LCA), som ligger till grund för koldioxidvärdena, är ett bra verktyg för analys, men man kan starkt ifrågasätta om LCA är ett lämpligt verktyg för kostråd. För det första fångar LCA i det här fallet bara in koldioxidekvivalenterna. Alla de andra miljöfaktorerna ligger vid sidan av. Mat.se ger följande reservation:

Det finns miljöaspekter som inte tas med i klimattalet CO2e, då detta enbart fokuserar på produktens klimatpåverkan. Faktorer som till exempel vattenförbrukning, biologisk mångfald, öppna landskap eller besprutning är saker som inte tas hänsyn till vid uträkning av CO2e.

Just när det gäller köttproduktion är det här en avgörande fråga. Ett svenskt landskap utan betande djur förlorar betydande landskapsvärden och biodiversitet. Ett odlingslandskap utan foderväxter och vallgrödor blir ett ensidigt, fattigare landskap. Ur biodiversitets- och landskapssynpunkt har vi snarast för lite boskapsskötsel, inte för mycket. Det gäller inte minst för Småland, där skogen redan står mörk och tät på de flesta håll.

Jordbruket är ett komplext system, där olika grödor och djur samverkar. Att värdera varje livsmedel för sig utan att se effekterna och synergierna i hela systemet leder fel.

Att sätta siffror på varje typ av livsmedel innebär också en grov generalisering, som inte kan ta hänsyn till alla de variationer som finns i odlingen och i produktionskedjan. En mjölkbonde som gör biogas av gödseln eller en spannmålsodlare som tillämpar precisionsgödsling får samma ”klimatstraff” som alla andra producenter.

Tyvärr kommer det inte att bli något större synligt resultat av klimatjakten i mathyllorna. De globala utsläppen kommer i stort sett att bli opåverkade. Om samma möda istället riktades mot att få bort de fossila bränslena i alla motorer, pannor och kraftverk, då skulle det bli en tydlig och mätbar minskning av utsläppen. Och vanligt folk skulle besparas mycket matklimatångest.

Tack ändå, Mat.se, för att vi får äta våra älskade potäter. De anses vara klimatsmarta, tio gånger bättre än riset. Jag äter gärna potatis varje dag, men inte för att jag tror att det räddar klimatet, utan för att jag tycker om potatis.

/Kjell Andersson

 

 

Vi använder oss av cookies. Läs mer