Sverige går från att vara föregångare till att bli bromskloss

Foto: Pixabay

Det som hänt med den svenska klimatpolitiken efter regeringsskiftet är anmärkningsvärt. Med beskedet i början av denna vecka från regeringskoalitionen – de tre regeringspartierna och stödpartiet Sverigedemokraterna – om att slakta reduktionsplikten för 2024, 2025 och 2026 har vi fått ett skifte som kan sammanfattas så här:

• Sveriges utsläpp av koldioxid ökar med 4 – 5 miljoner ton från 2023 till 2024 om neddragningen av kvoten får fullt genomslag. Det motsvarar en tiondel av de svenska växthusgasutsläppen. Det är inget litet ”hack i kurvan” utan en fundamental förändring. Efter många år av gnetande för att få bort procent efter procent tänker regeringen lägga förslag som i ett slag ökar de svenska utsläppen med tio procent.
• Neddragningen av reduktionskvoten för diesel ger en minskning av användningen av inblandad biodiesel med drygt 16 TWh, av en total användning på drygt 20 TWh. Dessutom kan det bli en viss minskning av inblandningen av etanol och biobensin eftersom man sänkte bägge kvoterna till 6 procent.
• Förutom inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel används en hel del rena och högblandade biobränslen, som HVO100, RME100, E85 och biogas. De ligger utanför reduktionsplikten och påverkas inte av förslaget. Men totalt minskar användningen av biodrivmedel med 58 procent, från 28,6 TWh till 12,1 TWh, om jag räknat rätt. Jag har utgått från preliminär statistik från Energimyndigheten för användningen 2022.
• Det är första gången som en svensk regering lägger förslag om att minska användningen av bioenergi, både i absoluta tal och i procentandelar av energianvändningen. Biodrivmedlen står för 7,9 procent av den svenska slutanvändningen av energi, och reduktion med 58 procent blir det en minskad bioenergiandel med 4,6 procentenheter. Enligt Svebios senaste analys av energistatistiken som finns i Svebios verksamhetsberättelse står bioenergi för 39,3 procent av den slutliga energianvändningen (siffran gäller 2022) men den andelen sjunker alltså till 34,7 procent. Bioenergi kommer fortfarande att vara Sveriges största energikälla, med god marginal, men minskningen saknar motsvarighet under alla de år Svebio arbetat med att skapa goda villkor för ökad användning av bioenergi.
• Den bortfallande användningen av biodrivmedel kommer till 100 procent att ersättas av fossila drivmedel. Något annat alternativ finns inte eftersom de bilar som drivs med bensin och diesel kräver ett flytande bränsle. Elektrifiering kräver andra bilar. Det betyder att vi får en ökad import av cirka 16 TWh fossilt bränsle, mest som diesel. I volym är det omkring 1,6 miljoner ton olja om året.
• Sist men inte minst betydelsefullt: Sverige blir inte längre bäst i klassen i EU när det gäller omställning till förnybara bränslen i transportsektorn. Se den här bilden från Eurostat, EU:s statistikmyndighet. Efter slakten på reduktionsplikten kommer Sverige att hamna klart efter Finland och Norge och under det nya EU-målet för 2030.

Andelen förnybar energi i transportsektorn i EU-länderna inkluderar dubbelräkning, varför andelen inte stämmer med svensk statistik.

Dieselns prisutveckling

Ingen kan säga exakt vad som kommer att hända med priserna vid pump på diesel och bensin. Att det inte blir någon sänkning mer 5,50 kr/liter som de fyra partierna lovar i sin debattartikel är en slutsats vi kan dra av de senaste dagarnas efterföljande debatt. Och sänkningen ligger mycket långt från vallöftena om att sänka dieselpriset med 10 kronor (SD) eller 9 kronor (KD).

Till saken hör förstås också att priset på diesel gått ner en del. Jämfört med den högsta nivån under 2022 ligger dieselpriset idag 6 kr/liter lägre, och jämfört med valdagen 11 september är nedgången 4 kr/liter. För bensinen finns inte samma förändring. Här är nedgången drygt 4 kr/liter jämfört med högstanoteringen under 2022 och vi har ungefär samma bensinpris som på valdagen. Marknaden har alltså redan uppfyllt ungefär halva vallöftet. Partierna borde därför kunnat lugna sig och avstått från att urholka den svenska klimatpolitiken.

Den historiska prisutvecklingen kan man studera på Circle K, som har drivmedelspriser dag för dag ända tillbaka till 2008.

Egentligen borde man jämföra priset per körd mil. Bilarna har blivit allt bränslesnålare och för bilisten är det avgörande hur långt man kommer på en tankad hundralapp.

Politikens signaler

Politik handlar inte bara om att åstadkomma vissa konkreta och mätbara förändringar, som att reducera priser för konsumenterna eller påverka utsläpp av växthusgaser. Politik handlar lika mycket om att skicka ut signaler i samhället. Slakten på reduktionsplikten ger flera signaler, t ex att Sverige inte längre har en ambition att gå före i klimatpolitiken. Vi kommer istället att uppfattas som ett land som vill bromsa omställningen.

Regeringen skickar också ut signaler till olika aktörer i samhället, t ex företag som står beredda att investera i produktion av biodrivmedel och transportföretag och transportköpare som tar klimatfrågan på allvar och har ambitionen att ställa om till klimatneutralitet. Det är signifikant att Transportföretagen hör till de aktörer som starkt ifrågasatt utspelet från regeringen och Sverigedemokraterna. De frågar sig med rätta vad som ska hända med klimatomställningen efter mandatperiodens slut.

En annan signal är att biobränslen inte är en bra och nödvändig del av omställningen. Allt fler debattörer från regeringssidan (t ex SD:s Tomas Brandberg i Borås Tidning) ifrågasätter hela eller delar av biodrivmedlens klimat- och miljönytta. I det avseendet får de stöd från delar av miljörörelsen och från vänsterledaren Nooshi Dadgostar, som i partiledardebatten i söndag avfärdade biodrivmedlen med en svepande kommentar om de hotar biodiversiteten.

Miljöorganisationernas tystnad

Avsaknaden av kommentarer på miljöorganisationernas hemsidor är också talande. Varken Svenska Naturskyddsföreningen eller Världsnaturfonden har lagt ut några pressmeddelanden om reduktionsplikten. Det överensstämmer med deras linje före valet, då de inte inkluderade bränslebytet och reduktionsplikten bland de miljö- och klimatfrågor som de ställde till partierna. Den särklassigt största reduktionen av växthusgasutsläpp på kort sikt tycks inte vara en stor fråga för miljöorganisationerna.

//Kjell Andersson