Tillbaka

Sverige fossilbränslefri zon?

De svenska politikerna borde kunna fatta ett tydligt beslut: Att stoppa all utvinning av fossila bränslen ur den svenska berggrunden. Sanningen är ju att allt fossilt bränsle som hämtas upp ur jordskorpan kommer att bli koldioxidutsläpp som negativt påverkar klimatet. Sambandet är direkt och obönhörligt, oberoende av koldioxidskatter och andra styrmedel.

Att skapa ”fossilfria zoner” borde därför vara en del av klimatpolitiken. Ecuador försökte för ett par år sedan få internationell finansiering för att stoppa oljeutvinning i sin del av Amazonas, men inga aktörer ställde upp. Sverige kan frivilligt avstå från att borra efter gas och olja. Stenkolet i Skåne har vi för länge sedan lämnat i fred.

Frågan om svensk gasutvinning i alunskiffern, och eventuell frackning av gas, är aktuell och det finns två artiklar om ämnet i Stockholms morgontidningar idag. Dagens Nyheter har ett stort reportage om bolaget Gripen Oil & Gas som provborrar efter gas i trakten av Motala i Östergötland. Det märkliga med denna artikel är att det inte finns en rad om klimateffekten av att utvinna gasen.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet kräver Carl Piper och Mikael Karlsson starkare lagstiftning för att skydda alunskiffern från exploatering. Mikael Karlsson är ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen och Carl Piper är jordbrukare och stor markägare på Österlen (Högesta gods) liksom ledande företrädare för nätverket Heaven or sHell, som startades för att stoppa oljebolaget Shells planer på att utvinna skiffergas i Skåne. Det lyckades; Shell lade ner sitt skiffergasprojekt. Nu har Carl Piper istället tagit initiativ till ett kommunupprop för kommunalt veto mot prospektering i alunskiffern.

Ett tydligt politiskt beslut om att inte tillåta utvinning av fossila råvaror skulle ha en stark symbolisk betydelse. Det råder visserligen delade meningar om hur mycket skiffergas det kan finnas i Sverige, men i en del sammanställningar uppger man rätt betydande tillgångar. I EU pågår en öppen debatt om frågan. Frankrike har sagt nej till frackning, men Polens regering vill bana vägen för skiffergasen i landet. EU:s energikommissionär Oettinger är positiv till skiffergas, och kommissionen vill i sin 2030-strategi öppna vägen för gasen. Minskat beroende av rysk gas är för många EU-länder en viktigare sak än klimatet. Ett tydligt ställningstagande från Sveriges sida är en viktig markering inom EU. Om EU:s klimatstrategi för 2050 (reduktion av utsläppen med 80 – 90 procent) ska vara trovärdig kan det inte ledsagas av en omfattande satsning på skiffergas och frackning.

Vid sidan av klimatargumentet finns det starka miljöargument mot att exploatera alunskiffern. Erfarenheterna från Kvarntorp och Ranstad är inte positiva. Att utnyttja skiffern i dagbrott ger stora ingrepp i miljön. Frackningen innebär också stora miljörisker.

I USA har utvinningen blivit möjlig genom att den amerikanska regeringen undantagit verksamheten från miljölagstiftningen. Undantagen gjordes i energilagen 2005 och kallas allmänt för ”Halliburton-kryphålet” och ger frackningen undantag från bestämmelser i Safe Drinking Water Act, Clean Water Act och Clean Air Act. Det var vicepresident Dick Cheney, själv tidigare VD i Halliburton, som såg till att frackningen fick den här gräddfilen. Genom undantagslagstiftningen har exploateringen kunnat växa mycket snabbt, och utvinningen av skiffergas och skifferolja har på kort tid förändrat förutsättningarna för energipolitiken i USA. Gaspriset har sjunkit radikalt, och samtidigt har skiffergasboomen inneburit att nya stora mängder fossilt bränsle kunnat utvinnas, på bekostnad av klimat och miljö.

EU-parlamentet uttalade sig i höstas med knapp majoritet (!) för obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar inför skiffergasprojekt. Det borde vara en självklarhet.

Den svenska linjen bör vara ett tydligt stopp, inte ”miljövänlig skiffergas” utan ”ingen skiffergas”. Det är en viktig fråga i valrörelsen, både till EU-valet och till det svenska riksdagsvalet.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer