Tillbaka

Stor utmaning att spåra klimatpåverkan av konsumtion

Vi är alla konsumenter och det vi köper kommer i dag från hela världen. Jag köpte exempelvis en plastkartong fikon från Turkiet i går. Och föregående vecka köpte jag en slow cooker till min dotter som födelsedagspresent.

konsumtion

Kjell Anderssons senaste inköp inom hushållet. Foto: Kjell Andersson

Det står Electrolux på apparaten, men inte vet jag hur stor del som tillverkats i Sverige. Jag har också de senaste veckorna köpt en skjorta som tillverkats i Bangladesh och en mjukiströja från Honduras.

Min syster berättar att hon just köpt en elbil – en koreansk Huyndai ioniq. Allt är del i ett globalt handelsutbyte, som också har miljö- och klimateffekter. Men vilket ansvar ska jag som konsument och Sverige som nation ta för klimatavtrycket av denna konsumtion?

Klimatmål för konsumtionen i Sverige

Frågan om klimatmål för svensk konsumtion upptar just nu politikerna i miljömålsberedningen, och det kan komma ett förslag en bit in på 2022, om man lyckas komma överens mellan partierna. Det finns en formulering i januariavtalet om att Sverige ska formulera ett mål för konsumtionsrelaterade klimatutsläpp. Dagens Nyheter berättade om detta politiska hantverk för ett par dagar sedan.

Det här kan verka enkelt, men är i verkligheten mycket komplicerat. Det är också skälet till att man inom FN:s klimatkonvention bestämt sig för att inte utgå från konsumtionsbaserade utsläpp, utan bokföra alla utsläpp som territoriella utsläpp, det vill säga i det land där utsläppen sker, i praktiken produktionsbaserade utsläpp.

Det finns två starka skäl till att man också i fortsättningen ska koncentrera sig på territoriella utsläpp: Det är relativt enkelt att mäta och bokföra dessa utsläpp samt regeringarna kan direkt påverka utsläppen inom sina gränser och införa styrmedel som minskar utsläppen.

Importstopp effektivt men inte troligt

Det stora problemet med konsumtionsrelaterade klimatmål är att man saknar sambandet i punkt två. Det går mycket väl att formulera mål om nettonollutsläpp från konsumtionen ett visst årtal, men det finns ingen omedelbar koppling till medlen för att nå detta mål. Det enda medel som ger säker måluppfyllelse till noll är importstopp för alla produkter som har klimatpåverkan.

För att det ska vara meningsfullt att ha skarpa mål i politiken måste man också ha medlen att nå målen. Mål och medel måste hänga ihop.

Det här är ett generellt problem med de svenska miljömålen och hur de har formulerats. Målet ”begränsad klimatpåverkan” utgår från att halten växthusgaser i atmosfären ska minskas. Det målet kan Sverige aldrig nå på egen hand. I målformuleringen står det följaktligen också att målet ska nå genom samverkan med andra länder.

konsumtion

Stora utmaningar att kartlägga klimatpåverkan av den globala konsumtionen. Foto: Pixabay

Gemensam lägsta nivå för koldioxidskatt

Vad miljömålsberedningen borde fokusera på är åtgärder som får andra länder, de länder som vi importerar från, att minska sina utsläpp. Inom Europa handlar det om att få en gemensam lägsta nivå för en obligatorisk koldioxidskatt för alla sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln. Liknande åtgärder behövs globalt.

Kina håller på att införa ett utsläppshandelssystem, men det har än så länge inte gett en utsläppskostnad med styrande verkan. I USA saknar president Bidens klimatprogram än så länge inslag av ”carbon pricing”.

Rädslan för att beskatta allmänhetens klimatpåverkan förhindrar verksamma marknadsstyrmedel. Vid klimatmötet i Glasgow togs en del initiativ kring ”carbon pricing” men än så länge händer alldeles för lite, och Sverige måste trycka på än mer än idag.

Noll utsläpp 2050

Av artikeln i DN förstår man att miljömålsberedningen förbereder ett förslag om att Sveriges konsumtionsutsläpp ska nå nettonoll år 2050. De konkreta förslag till styrmedel som diskuteras kommer inte alls att leda till att det målet garanteras.

Man diskuterar främst olika begränsningar av flygandet, regleringar av elektronikprodukter och offentlig upphandling. Den stora frågan om användningen av fossila bränslen vid produktionen av våra importvaror verkar inte finnas med. Den frågan måste ju hanteras i produktionslandet.

Svårt att fördela klimatpåverkan i produktionskedjan

Låt mig återvända till min egen aktuella konsumtion. Slow cookern har en tung keramisk innergryta och ett skal av stål, plus en del elektronik, en elsladd med mera. Skjortan är tillverkad av bomull, och tröjan av en blandning av bomull och fossilbaserad polyester. Fikonen är inslagna i fossilbaserad plast, och möjligen gödslade med fossilbaserad mineralgödsel.

Allt är transporterat till våra butiker. Min systers elbil kommer från Korea och innehåller otaliga komponenter och material från olika delar av världen, till exempel metaller i både karosseri, motor och batterier.

Alla produkterna har förstås en klimatpåverkan. Men att kartlägga klimatpåverkan i alla steg och fördela klimatpåverkan mellan alla producentländer i produktionskedjan är inte enkelt, i praktiken snarast omöjligt.

Två vägar att gå

Det finns två sätt att se på konsumtion och dess klimatpåverkan. Man kan se all materiell konsumtion som ett resurs- och klimatproblem och dra slutsatsen att enda sättet att lösa klimatfrågan är att ändra livsstil och dra ner på vår konsumtion. Eller man kan se klimatpåverkan i första hand som en fråga om teknikval och val av energikälla.

Om man fokuserar på den första aspekten blir det naturligt att införa styrmedel som begränsar handeln och resandet. Om man fokuserar på den andra aspekten blir det naturligt att jobba för gemensamma globala styrmedel som gynnar ny teknik och reducerar användningen av fossila bränslen.

Ett fokus på konsumtionsutsläpp kan leda till begränsningar av handeln, med klimattullar och andra liknande styrmedel. Jag tror att det är en felaktig väg, som särskilt missgynnar utvecklingsländerna. Den ökade världshandeln ger en arbetsfördelning som gynnar alla. Min tröja och skjorta är åskådliga exempel som ger jobb och inkomster i två fattiga länder som snarast behöver mer produktion och exportintäkter än mindre.

De behöver en liknande utveckling som Sydkorea, som efter andra världskriget var ett fattigt u-land och i dag är en ledande industrination. Handeln gör det också möjligt för oss att köpa nya typer av livsmedel och berika vårt kosthåll. Ökat resande och turistande gynnar också många länder.

När det gäller elbilen kan man argumentera för att ett konsumtionsmål skulle skapa bättre klimaträttvisa. Elbilen ger ju en relativt större klimatpåverkan vid tillverkningen av fordonet och batteriet än en traditionell bil. Den gynnas alltså av att vi har hög klimatskatt på fossilt bränsle i Sverige, men inte beskattar klimatkostnaden för den importerade bilen. På samma sätt är de kinesiska solpanelerna gynnade av den nu gällande politiken.

Men det bör man rätta till genom att Sydkorea och Kina inför koldioxidskatt eller utsläppsrätter på samma kostnadsnivå som Europa, och att olika subventioner utöver koldioxidkostnaden avskaffas i Sverige.

Av: Kjell Andersson

Vi använder oss av cookies.Läs mer