Skogen är en oändlig resurs – precis som solen och vinden

Den svenska skogen tar upp mer koldioxid än den koldioxid som frigörs vid förbränning och avverkning. Foto: Henrik Flygare

Två av Miljöpartiets tre EU-parlamentariker, Pär Holmgren och Jakop Dalunde, svarade den 21 oktober. Man kan se den här debatten som en uppföljning till den anmärkningsvärda omröstning i EU-parlamentet den 14 september där majoriteten beslutade om restriktioner för biobränslen från skogen.

Inkluderat ris från avverkningar och gallringar, som är ett viktigt bränsle för svensk fjärrvärme. Emma Wiesner försökte stoppa förslagen medan Pär Holmgren efteråt beklagade att förslagen inte gått längre.

Jag ska inte spinna vidare på debatten om hur svenskarna röstade och borde ha röstat i parlamentet för att säkra den svenska biobränsleanvändningen. Jag vill istället kommentera argument som Holmgren och Dalunde använder i sin replik och som handlar om kärnan i den aktuella debatten om biobränslen och skogsbruk.

Holmgren och Dalunde skriver så här:

”Biomassa från skogen är inte en oändlig resurs. Det tar uppemot 80 år för ett träd att växa sig fullvuxet – men ett ekosystem eller de arter som levt i skogen kan vara borta för alltid om det huggs ned. I stället för att öka beroendet av uttag av biomassa från skogen, som Wiesner föreslår, vill vi minska belastningen på våra skogar.”

Den sista formuleringen, att vi ska ”minska belastningen på våra skogar” kan man känna sympati för. Vi ska förstås hantera skogen med omfattande miljöhänsyn, och det är en viktig komponent i den svenska skogslagstiftningen: mer grov död ved, hänsynsytor vid avverkningar, avsättning av reservat osv.

Men att de arter som levt i skogen skulle bli borta för alltid för att vi hugger enskilda träd eller bestånd, det är en slagordsmässig förenkling som ansvariga politiker borde undvika.

Den del av citatet jag vill fokusera på är den om att ”skogen inte är en oändlig resurs”. Citatet visar på en grundläggande skillnad i synen på skog, som jag tror förklarar mycket av den hetsiga debatten i Europa om skogsbruk och bioenergi.

Skogen är en oändlig resurs

Tvärtemot vad miljöpartisterna skriver påstår jag att skogen är en oändlig resurs, och lika oändlig och förnybar som sol-, vind- och vattenkraft.

Det har funnits skog i alla tider, långt innan människan dök upp på jorden och det kommer att finnas skog under oändlig framtid.

Varje år har det bildats ny biomassa genom fotosyntesen, i grunden solenergi som omvandlats till kemiskt bunden energi i växterna. En stor del av dessa kolhydrater är cellulosa som lagrats i veden i trädens stammar.

Solfångarytor som skapar energilager

Skogarna kan ses som stora solfångarytor som skapar energilager. Vad vi gör genom skogsbruk är att skörda en del av denna energi och använda den som produkter. När produkterna är uttjänta och inte kan recirkuleras kan avfallet och resterna användas om energi.

En stor del av vår fjärrvärme är biogent hushålls- och verksamhetsavfall, och returträ. Längs hela kedjan bildas dessutom restprodukter: ute i skogen på hyggen och vid gallringar, vid sågverk en (spån, bark och kasserad ved), vid massabruk (bark, svartlut och tallolja), vid träindustrier (torra spån) och vid byggen. Om systemet fungerar optimalt blir det mycket lite avfall som hamnar på tipp eller i naturen.

En del restprodukter stannar i skogen

Men en hel del restprodukter ska förstås stanna i skogen. Man måste ta hänsyn till näringsbalansen, marken och vattnet. Ett hjälpmedel är att återföra ren aska till skogen.

Men inte bara restprodukterna och avfallet är oändliga resurser. Vi kan förstås också odla träd och andra växter för bioenergi. Det kan vi göra i oändlighet i jordbruk, skogsbruk och vattenbruk.

Vi kan öka avkastningen i befintliga odlingar och anlägga ny odling, t ex genom att plantera ny skog på mark som tidigare avskogats, eller genom att utnyttja de jordbruksresurser som idag inte används inom EU.

Funnits sedan istiden

Den nuvarande skogen i Norden har funnits sedan istiden och kommer att finnas kvar till nästa istid. Den är i praktiken en oändlig tid. När nästa istid kommer tillbaka lär det inte finnas människor kvar här som behöver skogen. Men inte heller solceller eller vindkraftverk. Skogen och bioenergin är i den meningen lika oändlig som alla andra förnybara energikällor.

Skogen kommer framöver att fånga in minst lika mycket energi varje år. Hittills under 1900-talet och början av 2000-talet har den svenska skogen ökat sin produktion av biomassa och bundit mer och mer koldioxid. Den trenden kan säkert fortsätta ett tag till. Både klimatförändring och olika typer av skogsvårdsåtgärder talar för det.

Biobränslen ej som fossila bränslen

Biobränslen är alltså till sin karaktär helt olika mot fossila bränslen. De nyskapas hela tiden – i oändlig tid – med solens hjälp och är en del av det naturliga kolkretsloppet. Fossila bränslen är däremot ändliga. När de förbränns är de förbrukade och kan inte återbildas i nutid. Kol förs från geosfären till atmosfären och bidrar till klimatförändringen.

Miljörörelsen gör ett stort misstag när man sprider påståenden om att biobränslen är ändliga och att förbränning av biobränslen kan jämställas med förbränning av fossila bränslen.

Skogsbruk och biobränslen kan alltså användas i oändlig tid framöver. Det betyder inte att vi kan använda oändliga mängder, åtminstone inte i kort perspektiv. Vi måste bedöma vad som kan tas ut på ett hållbart sätt. Det är därför EU har formulerat hållbarhetskriterier, som alla användare av biobränslen måste följa.

Öka användningen av biobränslen

Men det går att öka användningen av biobränslen mycket kraftigt, även i närtid. Det gäller både i Sverige, i Europa och globalt. Det visar alla tillgängliga potentialberäkningar.

När vi nu har fungerande hållbarhetskriterier finns det ingen anledning att införa kvantitativa begränsningar av hur mycket biobränslen vi kan använda. Vi kan använda all den biomassa som klarar hållbarhetskraven. Det är därför ologiskt att införa tak för användningen av primära skogsbränslen, som EU-parlamentet nu föreslagit. Redan tidigare fanns ett lika ologiskt tak för användningen av biodrivmedel från åkergrödor.

De här taken begränsar användningen av hållbar förnybar energi och leder till fortsatt onödigt stora utsläpp av fossil koldioxid.

Det är oändligt dålig klimat- och energipolitik, som också gör EU fortsatt onödigt beroende av bränsleimport.

// Kjell Andersson

Läs Emma debattinlägg här.