Searchinger på krigsstigen igen, gör stor skada för klimatet

Denna gång med en rapport, som slogs upp stort i New York Times, där han varnar för alla biobränslen. Searchinger är den forskare som för några år sedan på allvar startade debatten om ILUC, indirekt förändrad markanvändning. Hans teorier om att odling av grödor för bioenergi tränger undan annan odling och i slutändan orsakar avskogning och uppodling av orörda gräsmarker har fått starkt fäste och påverkat bland andra EU-kommissionen och EU-parlamentet att föreslå restriktioner för biobränslen. Till skada för klimatet.

Tim Searchinger argumenterar numera inte bara mot biodrivmedel utan mot biobränslen generellt, både från åker och från skog. Hans huvudargument är att den mark som används för att producera bioenergi skulle ha haft växtlighet ändå, och att denna växtlighet skulle ha utnyttjas för andra ändamål: livsmedel, trävaror, kollagring eller ekosystemtjänster. Han menar att man bara kan räkna positiv klimateffekt för bioenergi om den kommer från ett tillskott utöver den produktion som ändå skulle ha skett.

Han varnar också för att all ökad användning av bioenergi från åkermark kommer att tränga undan produktion av livsmedel. Hans beräkning är att även om man använde all biomassa som idag skördas jorden runt skulle det bara räcka till att klara 20 procent av energiförsörjningen 2050.

Tim Searchingers rekommendation till politikerna är att inte bara avbryta utbyggnaden av bioenergianvändning, utom för begränsad användning av avfall och biprodukter, utan att också lägga ner den produktionen av biodrivmedel från jordbruksgrödor som redan sker.

Bakom Tim Searchingers beräkningar ligger en statisk och pessimistisk syn på möjligheterna att odla och utnyttja jordbruks- och skogsmark. Han tycks också utgå från att mark som lämnas orörd långsiktigt lagrar upp kol i sin biomassa, och att detta kol kan jämställas med fossilt kol i berggrunden. Han tycks inte heller räkna med att det mesta av den biomassa som växtligheten skapar relativt snabbt bryts ner så att koldioxiden frigörs, vare sig det sker genom nedbrytning i naturen eller genom förbränning i pannor och motorer.

När det gäller Searchingers ILUC-teorier har verkligheten hittills sedan han publicerade sina första uppsatser 2008-2009 snarast visat att han hade fel. Avskogningen har inte ökat, utan minskat. Efter en ökning av livsmedelspriserna i samband med oljeprisuppgången kring 2008 har matpriserna återigen sjunkit och världens matproduktion är större än någonsin, trots produktion av grödor för biodrivmedel. Skördarna har ökat främst genom ökad avkastning på befintlig odlingsmark, inte genom ökade arealer (läs: avskogning och uppodling av orörda savanner), vilket Iowa State University nyligen visat i en analys.

Men politikerna, exempelvis i EU-parlamentet dessa dagar, reagerar och agera som om Searchingers ILUC-teori är oantastlig vetenskap. Och många är övertygade om att ökad odling av energigrödor med automatik ger mindre livsmedel.

Tim Searchinger har haft mycket stort inflytande, på andra forskare, miljöorganisationer, politiker och media. Är han expert på det han skriver om? Nej. Han är inte expert på vare sig odling, biologiska system eller global handel. Hans egen bakgrund är som jurist och advokat. Idag är han verksam som forskare vid det ansedda Princeton-universitetets Woodrow Wilson School of Public and International Affairs. Han är också knuten till World Resources Institute i Washington, där han publicerat det ”Working Paper” som är grunden för den senaste publiciteten i New York Times och på andra håll. Han har alltså positioner på ett par prestigefyllda institutioner, vilket ger honom trovärdighet, även när han skriver om saker som han egentligen inte är expert på. I Bryssel har hans teorier fått fullt genomslag bland miljöorganisationerna, som nu aktivt motarbetar bioenergi.

Searchinger står inte oemotsagd. En rad andra forskare, politiker och företrädare för bioenergibranschen har bemött hans förenklade argument. New York Times publicerade några veckor senare en artikel, där också motargument kom fram, bland annat från den holländske professorn Andre Faaij, som faktiskt är expert på global bioenergiproduktion. Och häromdagen kom ett debattinlägg från två guvernörer på New York Times debattsida med rubriken ”America’s Farmers Help Meet our Energy Needs”. Guvernör Ted Branstad i Iowa, republikan, och guvernör Jay Nixon i Missouri, demokrat, skriver att de har motsatt uppfattning mot Searchinger, baserat på fakta och erfarenhet från verkligheten. De skriver om en starkt växande bioenergiindustri, som en del av en bioekonomi, där livsmedelsproduktion och energiproduktion samverkar och gynnar varandra.

Tim Searchinger nämner faktiskt Sverige i sin egen rapport. Han medger att vi klarar att använda stora mängder bioenergi, och har till och med Svebios bok ”Bioenergy – the Swedish Experience” med som källa! Men han anser att Sverige är ett unikt undantag, eftersom vi har stor skogssektor och liten befolkning. Det gäller för oss att visa att det vi gjort och gör i Sverige är fullt möjligt i många andra länder – att använda skogen och åkern som resurs och samtidigt bibehålla eller öka lagren av biogent kol i naturen. Precis som för guvernörerna i Mellanvästern är verkligheten det bästa argumentet i debatten.

/Kjell