Tillbaka

Så borde Löfven-regeringens energipolitik se ut

På ett område har Stefan Löfven goda förutsättningar att träffa en blocköverskridande överenskommelse: energipolitiken. Det finns en bred majoritet i riksdagen som vill ha en fortsatt omställning till ett förnybart energisystem, där bioenergin spelar en ledande roll.

Stefan Löfven kan få stöd för en sådan linje av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Tillsammans med det egna Socialdemokratiska partiet har en sådan grön energikoalition en bekväm majoritet på180 mandat av riksdagens 349. Man ska inte utesluta att även Kristdemokraterna skulle kunna ge sitt stöd.

En överenskommelse skulle kunna bestå av de här komponenterna:

  • Nya mål energi- och klimatmål för 2020, 2030 och 2050. Nästa år, 2015, är det meningen att man ska genomföra en kontrollstation kopplat till Alliansens energibeslut 2015 och EU-målen för 2020. Eftersom Sverige redan överskridit 2020-målen för förnybar energi, både totalt och för transportsektorn, och dessutom med god marginal kommer att överskrida målet för reduktion av klimatgasutsläpp, måste man anta nya högre mål för 2020, t ex 60 procent förnybar energi och 25 procent förnybart i transportsektorn, ett mål som är realistiskt om man tillämpar EU:s dubbelräkning för el och andra generationens biodrivmedel. Man kan sedan lägga sig på nivån 70 procent förnybart 2030, som Centerpartiet förde fram i sitt valmanifest, och gemensamt anta det mål på 80 procent klimatutsläppsreduktion i transportsektorn som FFF-utredningen föreslagit. Det bör inte vara något problem för Miljöpartiet att köpa Centerpartiets mål, även om man inte uppnår 100 procent förnybart eller helt fossilfri fordonsflotta 2030. Som mål 2050 gäller förstås Alliansens tidigare mål om ett klimatneutralt Sverige, där man inte ska räkna med LULUCF (skog och markanvändning).
  • Omställning av transportsektorn. Det här är den mest angelägna frågan aktörerna behöver få besked om vilka styrmedel som ska gälla under de närmaste 10 – 15 åren. Löfven och Miljöpartiet kan köpa Alliansens förslag om stöd till elfordon och laddstolpar, liksom ett bonus/malus-system för nya bilar, även om det senare kan behöva modifieras. Dessutom bör man genomföra den miljölastbilspremie som Centerpartiet föreslog i sitt valmanifest. Man måste också göra något för att få fart på E85-marknaden. Miljöpartiet har ett intresse av att visa att pumplagen inte var en bortkastad reform, och Centerpartiet behöver signaler om att också åkerbaserade biodrivmedel har en plats i systemet. Man måste också dra tillbaka eller minimera den skatt på biodiesel som EU-kommissionen tvingat på Sverige. För att klarlägga villkoren på längre sikt behövs ett robust skattesystem som premierar de mest klimatsmarta drivmedlen, men som är teknikneutralt och ger plats både för första och andra generationens biodrivmedel, liksom för viss elektrifiering. Ett separat stöd för att få till stånd investeringar i cellulosabaserade biodrivmedel kan också behövas. Frågan väcktes ju också valrörelsen av Socialdemokraterna, som av industripolitiska skäl är angelägna om att den svenska skogsindustrin hittar nya produktionsinriktningar.
  • Obalansen på elmarknaden. Den dubbla politiken med bibehållen kärnkraft med investeringar i höjd effekt tillsammans med elcertifikatsystemet som pumpar in mycket ny förnybar el, har gett en obalans som ger konstlat låga elpriser. Många producenter sitter i kläm, inte minst kommunala energibolag som investerat i biokraftvärme. Något måste göras, och det mest naturliga är att avveckla ett par kärnkraftsreaktorer. OKG har redan inlett en avvecklingsprocess för Sveriges äldsta och minsta reaktor, den 42-åriga Oskarshamn 1. Men ytterligare att par reaktorer borde tas ur drift för att skapa balans på marknaden. Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg säger att detta kommer att ske även utan politiska beslut. Ändå vore det bra om en ny regering kunde åstadkomma en frivillig överenskommelse med de stora kraftbolagen. Staten behöver inte betala ut miljardbelopp i kompensation, som man gjorde med Barsebäck, och avvecklingslagen behöver inte återinföras.

För Centerpartiets del finns det ingen anledning att blockera denna del i ett energibeslut. Den gamla kärnkraftslinjen är förstås viktigare för partiet än Alliansöverenskommelsen. Beslut om nya reaktorer ligger under alla omständigheter längre fram än 2018. Vattenfalls ledning säger att inga sådana beslut behöver tas under de närmaste 8 – 10 åren.

Först om man är överens om att avveckla en del kärnkraft bör man ta beslut om att öka på elcertifikatsystemet efter 2020. Det är visserligen angeläget för investerare i förnybar elproduktion att snart nog få klart besked om vad som gäller efter 2020. Men att ensidigt höja elcertifikatsnivån, som Miljöpartiet och Socialdemokraterna tycks vara inne på, skapar en omöjlig situation på elmarknaden, med ökande överskottskapacitet och pressade priser. Vi är övertygade om att det finns en lång rad S-kommunalråd som får signaler från sina energibolag om att detta är en omöjlig politik.

Alternativet för Stefan Löfven är att försöka hänskjuta alla knäckfrågor till en stor energikommission för att försöka få med sig även Moderaterna. Men frågan är om Miljöpartiet nöjer sig med den lösningen. Miljöpartiet har knappast väntat i trettio år på att få komma med i en regering för att sedan inte få något genomslag i sin hjärtefråga – energi- och klimatpolitiken.

Vad ska då Socialdemokraterna få ut av en uppgörelse? Man kan med Centerpartiets hjälp blockera en del förslag från Miljöpartiet som är kortsiktigt skadliga för näringslivet, t ex kilometerskatt, flygskatt och en omläggning av skogspolitiken som hotar råvaruförsörjningen till skogsindustrin.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer