Rapport från Cottbus mitt i brunkolet

Vattenångan steg som vita moln mot himlen. Om ett par årtionden ska Schwarze Pumpe vara stängt, liksom de andra stora brunkolskraftverken – Jänschwalde och Boxberg. Slutdatum är satt till 2038 för den tyska kolanvändningen.

De gigantiska dagbrotten av brunkol ligger mellan Cottbus och Hoyerswerda. Kollagren ligger 35 – 120 meter under marken. Brunkolet bildades för 15 – 20 miljoner år sedan och har lägre energivärde och högre ask- och svavelhalt än stenkol. Miljöpåverkan av dagbrotten och kraftverken har varit massiv. På sin tid hörde kraftverken till de största utsläpparna av det svavel som gav försurning av regnen och de svenska sjöarna, 60- och 70-talens stora miljöutmaning.

Brunkolet har också gett jobb, som mest omkring 25 000 arbetstillfällen, och var en viktig ryggrad i den östtyska DDR-planekonomin. Kolavvecklingen handlar lika mycket om regionalpolitik som om klimatpolitik för Tyskland. Därför har de presenterade planerna inte så mycket handlat om vilken energi som ska komma istället för kolet, utan mer om vilka arbetsplatser och företag som kan skapas för att ersätta kolnäringen.

Skälet till att jag var i Cottbus var att Handelskammaren i staden bjudit in Svebio för att diskutera just den frågan: hur ska man kunna hitta ny innovativ energiindustri som ersätter kolnäringen? Och hur kan man öka samarbetet med svenska företag kring detta?

Jag skulle prata om värmeproduktion från biobränslen. Jag passade också på att slänga in argument kring koldioxidskatt, eftersom Tyskland nu ska introducera ett pris på koldioxidutsläpp. Det blir inte en koldioxidskatt av vår typ, utan koldioxidcertifikat. Men i praktiken blir det samma sak. Det blir dyrare att bränna fossila bränslen och släppa ut koldioxid.

Mötet hölls i ett vackert gammalt hus i Cottbus gamla stad, i skuggan av slottet. Visserligen finns det delar av Cottbus som för tanken till den kommunistiska folkrepubliken, t ex kongresshuset vid Berlinerplatz. Men gamla stan är vacker. Där åt jag också en god fläskstek med surkål och semmelknödel.

Jag pratade alltså om biobränslen för värme. Ingen visade något större intresse. Deltagarna ville hellre diskutera vätgas och artificiell intelligens, två ämnen som är väldigt mycket inne just nu på kontinenten. Att elda flis och pellets i pannor och industrier verkar vara alldeles för jordnära och gammaldags. Och träden ska hellre stå och lagra kol än skördas och användas, det verkar vara den allmänna tyska meningen.

Jag har skrivit om den tyska inställningen förut, och då gällde det Vattenfalls planer i Berlin. Där vill stadens politiker i praktiken ersätta fossilt med fossilt och gå från kol till naturgas. Tyskarna gör sig hellre beroende av gas från Putin än av biobränslen, som kan skördas lokalt i Brandenburg med också köpas från en lång rad länder, inte minst från Baltikum, Vitryssland och Ukraina. Tågresan mellan Cottbus och Berlin gick till stor del genom tät, ogallrad skog. Där finns det gott om biobränsle.

Den tyska regeringen presenterade häromdagen nya förslag om hur kolavvecklingen ska genomföras. Ett av förslagen handlar om en bonus till förnybar värme, men där har man inte tagit med biobränslen. Varken trädbränslen eller biogas har inkluderats! De tyska bioenergiorganisationerna protesterar. Politiken är obegriplig.

Den tyska kolavvecklingen är en del av en utveckling som nu ses i hela EU. Elproduktion med kolkraft avvecklas i land efter land. Mellan 2018 och 2019 har utvecklingen varit dramatisk, vilket framgår av en nyligen publicerad rapport av det tyska energiinstitutet Agora Energiewende och brittiska Sandbag, som särskilt följer utvecklingen för utsläppshandeln. Rapporten heter ”The European Power Sector in 2019”. Den visar följande:

• Elproduktionen från kol i EU minskade med 24 procent mellan 2018 och 2019. Nedgången för stenkol var hela 32 procent och för brunkol 16 procent. De flesta länder i EU har, liksom Tyskland, fattat beslut om att avveckla kolkraften. Under 2019 fattades sådana beslut också av Grekland och Ungern.
• Utvecklingen drivs av de högre priserna på utsläppsrätter. Till hälften ersattes kolet av naturgas, till hälften av förnybara energikällor, främst vind- och solkraft. Reformeringen av utsläppshandeln ETS får nu resultat, och här kan inte minst Sveriges politiker ta åt sig äran, vilket Peter Alestig noterade i Svenska Dagbladet 5 februari.
• Koldioxidutsläppen från elproduktionen minskade med 120 miljoner ton (mer än dubbelt så mycket som de totala svenska utsläppen av växthusgaser). Utsläppen från industrisektorn minskade bara med 1 procent. Inom utsläppshandeln totalt minskade utsläppen med 7,6 procent, mycket snabbare än enligt den fastställda reduktionskurvan.
• Elanvändningen i EU har sjunkit med 4 procent sedan 2010, trots att EU:s reala BNP stigit med 14 procent.

De europeiska trenderna liknar de tyska. Vind och sol växer snabbt. Men kolavvecklingen leder också till ökad användning av fossil gas. Användningen av naturgas för elproduktion har ökat med mer än 50 procent sedan 2014. Fram till dess sjönk användningen av gaskraft.

Utvecklingen för biokraft var snabb mellan 2010 och 2015, men sedan har utvecklingen varit långsammare. Mellan 2018 och 2019 ökade produktionen av biokraft bara med 1 TWh. Biokraften gav 199 TWh förra året, att jämföra med vindkraftens 432 TWh och solcellernas produktion på 137 TWh.

Den mest spektakulära utvecklingen har vi sett i Storbritannien. Kolkondens stod 1990 för 75 procent av den brittiska elproduktionen. Förra året var den andelen nere i 2,1 procent. Det framgår av National Grids pressmeddelande 1 januari.

Kolkraften vara helt avvecklad 2025 i Storbritannien. Tretton år tidigare än i Tyskland. Kolet har också i U.K. ersatts av naturgas och en stor andel vindkraft. Men också en ökning av biobaserad kraft från 0 till 8,2 procent. Det handlar främst om att träpellets ersatt kol i Drax stora kraftverk. Storbritannien är det land där biokraften ökat mest, vilket även noteras i Agora-rapporten. En tredubbling sedan 2010.

Resten av Europa, och inte minst Tyskland, måste också satsa på biobränslen istället för fossil naturgas. Annars kommer man inte att klara klimatmålen.

Även i Cottbus och övriga Brandenburg kan bioenergin skapa nya jobb.

/Kjell Andersson