Övervikt, sockersjuka och EU:s förbud att använda socker för drivmedel

Samtidigt diskuterar man i EU den slutliga utformningen av Förnybartdirektivet för perioden 2020 – 2030, där en av huvudpunkterna är att sätta tak för eller till och med fasa ut all användning av så kallade ”mat-baserade” biodrivmedel. Dit räknas allt som görs av socker, stärkelse och vegetabilisk olja. Målet för politiken borde istället vara att begränsa den mänskliga överkonsumtionen av främst socker, men också andra kolhydrater och fetter. Då skulle folk må bättre och man skulle kunna tillverka mer biobränslen för att ersätta fossila bränslen.

I senaste numret av the Guardian finns en artikel om diabetesepidemin. Vid en vetenskaplig diabeteskonferens i Wien nyligen presenterades en global studie och prognos. Förra året var 14 procent av världsbefolkningen kraftigt överviktig (på engelska ”obese”) och 9 procent hade typ 2-diabetes, den typ av diabetes som direkt förknippas med övervikt och ohälsosam livsstil. Prognosen är att antalet kraftigt överviktiga kommer att öka till 22 procent av världsbefolkningen 2045, och att antalet typ 2-diabetiker kommer att öka till 14 procent. Var åttonde världsmedborgare kommer då att vara diabetiker orsakad av överkonsumtion av mat.

Kraftig övervikt (”obesity”) definieras som BMI (Body Mass Index) över 30. Om man exempelvis är 175 cm lång och väger 95 kg har man ett BMI på 31. Det finns också en kategori som kallas ”severe obesity” (allvarlig övervikt) när BMI ligger över 40. På traditionell svenska skulle man kunna tala om extrem fetma.

Diabetes orsakar stora problem och lidande för dem som drabbas. I yttersta fall kan den leda till amputationer och blindhet, och under alla förhållanden ständig medicinering och olike begränsningar i vardagslivet.

I Storbritannien, där 10,2 procent av befolkningen idag har diabetes, kostar sjukdomen 14 miljarder pund om året för den nationella sjukvården (NHS), vilket är 10 procent av utgifterna i sjukvården. I Storbritannien är idag 32 procent av befolkningen kraftig överviktig, en siffra som beräknas öka till 48 procent 2045. I USA är läget ännu värre. Redan idag är 39 procent kraftigt överviktiga, och den siffran beräknas öka till 55 procent 2045, samtidigt som antalet diabetiker beräknas öka från dagens 14 procent till 18 procent av befolkningen.

Tidigare var fetman ett problem främst för de rika industriländerna, men i takt med att välståndet sprids till allt fler länder sprids också fetman och diabetestalen ökar överallt. Latinamerikan och Kina är ett par exempel.

Övervikt beror generellt på obalans mellan kaloriintag och kaloriförbrukning. Folk äter och dricker för mycket socker, kolhydrater och fett, och rör sig för lite. Mindre fysiskt arbete och bilkörning är bidragande faktorer. Man behöver inte moralisera över folks beteende, bara konstatera de fakta som finns. Världens befolkning skulle må bättre av att äta och dricka mindre socker. Men också mindre kalorier generell och i genomsnitt.

De 14 procenten kraftigt överviktiga utgör en miljard människor. De 9 procenten diabetiker utgör 660 miljoner människor.

Det finns förstås också flera hundra miljoner människor som är undernärda. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO anger att det 2016 fanns 815 miljoner undernärda. De kraftig överviktiga är ändå fler än de hungrande idag.

FAO skriver också att det produceras tillräckligt med mat i världen för att föda alla. Problemet är orättvis fördelning och fattigdom. Hundratals miljoner människor har inte råd att köpa mat. Om de kunde köpa skulle det finnas mat, ofta producerad i deras närhet. Krig och konflikter, liksom dåliga kommunikationer är andra orsaker till onödig hunger.

Men överkonsumtionen är alltså ett lika stort problem som underkonsumtionen. Ohälsosamma matvanor med onödigt mycket socker och fett sprids också av globala företag, typ Coca-Cola och snabbmatsbolagen.

Det är i det här perspektivet man måste se EU:s destruktiva biodrivmedelspolitik. Just nu sitter man i Bryssel och förhandlar om att endera skära ner användningen av ”mat-baserade” biodrivmedel, som etanol och biodiesel, eller möjligen behålla det 7-procentiga tak som infördes 2015. Att öka användningen utöver 7 procent av drivmedelsanvändningen är det ingen som kämpar för.

Att producera etanol från sockerrör är det billigaste och mest klimatvänliga sättet att göra förnybara drivmedel från odlade grödor. Produktionen per hektar är mycket hög, omvandlingen till etanol är enkel och ger högt energiutbyte. Man utvecklar idag teknik där man också kan använda cellulosan i sockerrören, så att man kan göra etanol av hela sockerrörets biomassa.

Det finns ingen brist på socker på världsmarknaden. Tvärtom finns det, som rapporterna om övervikt och diabetes visar, en överkonsumtion av socker. Ändå har EU i en paragraf i Förnybartdirektivet en restriktion mot att göra biodrivmedel från socker (liksom från stärkelse och vegetabilisk olja).

Det måste vara bättre att använda en del av sockret till att göra drivmedel som ersätter bensin, än att producera sockerrika livsmedel som ger folk övervikt och sockersjuka. Dessutom finns det gott om plats att odla mer sockerrör till drivmedel i ett hundratal länder som har de rätta klimatförutsättningarna.

/Kjell