Obegriplig och missvisande beräkning av ekologiska fotavtryck
Världsnaturfonden fick i början av veckan stort mediagenomslag för sin Living Planet Report. Ingen ifrågasätter någonsin det en respektabel miljöorganisation som WWF gör. Men det här är både en obegriplig och missvisande rapport.
Enligt tidningarnas referat av rapporten har ”Sverige klättrat på världens värstinglista” (tidningen Metro), från 13:e plats bland världens länder till en 10:e plats. Före Sverige ligger bara oljeländer som Kuwait, Qatar, Förenade Arabemiraten, Bahrain och Trinidad, samt USA, Singapore, och underligt nog Danmark och Belgien.
Hur kan då Sverige hamna så högt på listan? Sverige ska, enligt WWF ha ett ekologiskt fotavtryck som är så stort att det skulle behövas 3,7 jordklot om alla levde som svenskarna.
Det här är underligt, med tanke på att:
- Sverige har bland de lägsta koldioxidutsläppen per capita av alla EU-länder (23:e plats bland 28).
- Sverige har mycket hög andel förnybar energi. Bland den högsta andelen bland OECD-länder. Bara Norge och Island ligger före.
- Sverige producerar stora mängder bioprodukter (trä, papper, papp) från skogen, och de svenska skogarna binder in mycket kol genom att de har bra tillväxt. Kolförrådet i skogen ökar stadigt, vilket häromdagen bekräftades av Riksskogstaxeringen.
- Svenska skogsprodukter hjälper till att hålla nere koldioxidutsläppen i många andra länder genom att ersätta andra byggmaterial, som betong, aluminium och stål.
Att vi på det här sättet utnyttjar förnybara resurser och binder solenergi får vi ingen bonus för av WWF. Istället belastas vi med ett mycket högt ”forest footprint”.
Danmark, som utnyttjar sin bioresurs åkermark för att förse många andra länder med livsmedel, belastas på liknande sätt med ett extremt högt ”cropland footprint”.
Det är mycket svårt att genomskåda metodiken. Den svenska sammanfattande rapporten ger ingen hjälp. Den bara presenterar det sammanfattande stapeldiagrammet utan förklaringar (det avbildades dessutom på DN:s debattsida helt utan förklaring.) Ingenstans finns någon förklaring till hur man fördelat påverkan mellan konsumtion och produktion. I de tidningstexter som baseras på rapporten tycks man utgå från att metoden speglar varje lands konsumtion. Men det kan inte stämma. Inte äter danskarna tre gånger så mycket som engelsmännen, så som deras ”cropland footprint” antyder!
På mig verkar det som om metodiken framför allt belastar all mänsklig aktivitet som går ut på att utnyttja förnybara naturresurser som åker, betesmarker, skogar och fiskevatten. Däremot ger inte uttömmande av naturresurser, som metaller, mineraler, kärnbränslen, naturgrus osv, upphov till något fotavtryck. De fossila bränslenas fotavtryck registreras bara som koldioxidutsläpp som ska bindas in av växande skog, men den utplåning av naturresursen som förbränningen av fossila bränslen innebär finns inte med.
Den här ensidiga belastningen av de gröna näringarna leder bland annat till att Uruguay och Mongoliet med sina betesmarker får plats bland ”värstingarna”, trots att de exempelvis har mycket små utsläpp. Jag undrar vad den uruguayanske presidenten José Murica säger om det, där han far fram i sin gamla Volkswagen på väg hem till sitt hus på landsbygden utanför Montevideo (DN lördag 30 augusti).
I WWF:s värld är mänskligheten en förorening, som främst genom sitt jordbruk, sitt skogsbruk och sitt fiske håller på att utarma jorden. ”Efterfrågan på förnybara resurser” framhålls som ett hot i texten! Vi tror istället att odlingarna och växtligheten är nyckeln till att skapa ett hållbart samhälle som kan ta vara på solenergin via växligheten.
Till sist. Man hittar mängder av andra underligheter i Living Planet Report:
På sidan 128 står det att nära 15 procent av all livsmedelsproduktion i världen sker i stadsodlingar. Utan referens. En helt orimlig uppgift.
På en annan plats står det att en restaurering av Östersjön skulle skapa förutsättningar för 550 000 jobb. Lika orimligt. Antalet levande, vilda djur ska enligt rapporten ha minskat med 52 procent sedan 1970. En orimlig uppgift med tanke på att den totala biomassan på land hela tiden ökar, vilket framgår av de globala kolbudgetarna. Om man tror på ekologins grunder och näringspyramiden är det väl inte troligt att djurmängden totalt minskat. Åtminstone inte så till den grad.
Antalet djur uppges ha minskat allra mest i Latinamerika (regionen kallas Neotropics), eller med hela 83 procent mellan 1970 och 2010. Det är också en orimlig uppgift med tanke på att regnskogen i Amazonas visserligen minskat en del, men i huvudsak är intakt.
Dessbättre tror WWF att antalet djur ökat med 10 procent i de rika länderna. För egen del är jag övertygad om att antalet vilda djur ökat mycket mer än så i Sverige. Det gäller i alla fall alla de stora djuren: älgar, björnar, vargar, hjortar, rådjur, vildsvin, bävrar, tranor, gäss och grävlingar.
I debattartikeln i DN skriver WWF att ”vi globalt hugger ned träden snabbare än skogen växer till”. Inte heller detta är rätt. Skogstillväxten globalt är mycket större än avskogningen, avverkningarna och skogsbränderna. Det bekräftas också av att det biogena kolförrådet hela tiden ökar. (Källa: Global Carbon Project)
/Kjell