Nej DN, Greta ska inte vara chefredaktör

Projektet att låta Greta Thunberg styra klimatrapporteringen i Dagens Nyheter 6 december undergräver Dagens Nyheters trovärdighet som oberoende granskare.

För etablerade stora media som DN och andra stora dagstidningar, liksom för Sveriges Radio och Sveriges Television är det idag viktigt att inte bara kritiskt granska makthavare inom politik och näringsliv. Den kritiska granskningen måste gälla alla delar av samhället, inklusive miljöorganisationer, vetenskapliga institutioner och forskare. Detta är nödvändigt om DN och andra media vill behålla förtroendet hos sina läsare, tittare och lyssnare.

Mot bakgrund av utvecklingen inom media och politik internationellt är det extra viktigt att hålla rollerna åtskilda: politik, opinionsbildning, journalistik och vetenskap. Alla är nödvändiga i ett fungerande demokratiskt samhälle. Men gränserna ska inte suddas ut.

Här är ett par internationella varningsexempel:

• Att följa den amerikanska valrörelsen har blivit allt mer olidligt för den som vill ha tillgång till oberoende journalistik. Politiseringen av medierna började för många år sedan med kabelkanalen Fox News som blivit en ren megafon för högerflygeln i amerikansk politik, och på senare år en del av Donald Trumps kampanjorganisation. De mer liberala kabelkanalerna, CNN och CNBC har dragit åt det andra hållet, och i år blivit allt mer ensidiga åt det andra hållet. Ensidigheten gäller inte bara politiken utan också hanteringen av coronaepidemin, där man inte längre kan tala om kritisk journalistik utan ren kampanj. Alex Schulman i Expressen beskriver situationen så här i en krönika 24 oktober:

”På CNN fortsätter vridningen till vänster, nu är kanalen i stort sett omöjlig att titta på utan att känna samma äckel som man tidigare känt för Fox News högervinklade journalistik. Nyhetsankarna sitter och gapar, blir känslosamma och himlar med ögonen när de intervjuar en republikan vars åsikter de inte håller med om.”

Schulman är i krönikan också mycket kritisk till DN:s beslut om att engagera Greta Thunberg som chefredaktör för en dag.

• Ett annat internationellt exempel är Australien. Där har man just lämnat in en petition till parlamentet med över 500 000 underskrifter med krav på en politisk granskning av Robert Murdochs dominerande inflytande över australiska media. Murdoch äger nästan alla stora tidningar och en ledande TV-kanal. Han har köpt upp lokaltidningar och lagt ner dem för att slippa undan konkurrens. Hans medier är hårt politisk styrda och har bland annat kraftigt spelat ner riskerna med klimatförändringar och fossila bränslen. Till saken hör att Murdoch också äger Fox News i USA och flera av Storbritanniens stora tidningar. De senare hade avgörande inflytande på opinionen inför Brexitomröstningen.

Den sammanblandning av politik och journalistik som drivits fram av Robert Murdoch är ingen ursäkt för att göra samma sak av etablerade liberala media.

Alex Schulman är inte ensam om att reagera bland journalister. I Hufvudstadsbladet, DN:s kollega i Helsingfors, undrar Lena Skogsberg, biträdande ansvarig utgivare: ”Hur ska DN granska Thunberg efter det här?”. Och Elisabet Höglund kallar på Expressens debattsida DNs beslut ”en journalistisk skandal, ett medialt haveri utan like”.

Elisabet Höglund noterar att Greta Thunberg sagt att tidningen inte ska publicera åsikter utan bara redovisa vetenskapliga fakta. Det är Greta Thunbergs huvudargument: beslutsfattarna måste lyssna på vetenskapen.

Men, som Elisabet Höglund påpekar, vetenskapen är inte fri från åsikter. Och mycket av det som Greta Thunberg för fram är inte vetenskap utan slutsatser om hur vi måste agera, som i högsta grad är resultat av hennes egna politiska värderingar.

När Greta Thunberg och olika miljöorganisationer och debattörer går från att förmedla vetenskapen kring hur vårt klimat förändras och vad som är orsakerna bakom förändringarna till att föreslå motåtgärder blir det alltid mer problematiskt. Verklighetsbeskrivningen borde i stort sett kunna vara fri från politik, men åtgärdsförslagen blir med automatik politiska.

För oss som jobbar med bioenergi finns det många exempel på detta. När Greta Thunberg hade sitt Sommar-program brännmärkte hon skogsavverkning och hennes beskrivningar av skog, skogsbruk och biobränslen ligger på samma linje som Greenpeace. Dessutom avfärdade hon helt möjligheterna att tillämpa koldioxidlagring och hennes recept var istället att lämna naturskogarna ifred för att lagra kol. Hon underkände all svensk klimatpolitik till dags dato. Det vi gjort inom bioenergisektorn för att ersätta två tredjedelar av den svenska oljeimporten har hon inte noterat.

Greta Thunberg gör en beundransvärd insats för att för att sätta fokus på klimatfrågan och för att hävda att vårt agerande måste bygga på vetenskapens grund. Jag är den första att erkänna det.

Men också Greta Thunberg och hennes argument måste kunna granskas. Som journalist kan man inte utgå från att en miljöaktivist sitter inne med hela sanningen. Jag skrev om detta med anledning av ett Klotet-reportage för några veckor sedan. Ett program där man lyfte fram miljöaktivister i Irland och Nederländerna utan att ställa en enda kritisk fråga till dem.

Lika lite kan man utgå från att vetenskapen alltid har hela sanningen. Forskare har värderingar som påverkar deras forskning, exempelvis när det gäller hur man ställer frågor och hur man gör systemavgränsningar. Det finns också en ökande tendens att forskare missbrukar sina professorstitlar till att uttala sig om sådant som de inte är experter på.

Allt måste granskas med ett kritiskt öga. Journalistiken måste stå fri, så långt det går.

/Kjell Andersson