När Svensk Fjärrvärme gör miljövärdering straffar de ut salixodlingarna i Grästorp

Svensk Fjärrvärme har utformat ett system med miljövärdering av fjärrvärme, där man gör skillnad på ”sekundär bioenergi” som anses vara bättre, och ”primär bioenergi” som anses vara sämre ur miljösynpunkt. Till den första gruppen hör exempelvis returträ och biprodukter från skogsindustri och skogbruk, sådant som bark, spån och grot. Till den senare gruppen hör energigrödor, som salix, hampa och rörflen.

Det här är ett kineseri i miljöförklädnad, som leder till märkliga slutsatser, och Svensk Fjärrvärme borde sluta med detta sätt att dela in biobränslen och annan förnybar energi.

Syftet med miljövärderingen av fjärrvärme beskrivs så här på Svensk Fjärrvärmes hemsida:

”Miljövärdena underlättar för kunder, media och andra som är intresserade av fjärrvärmens miljöpåverkan. Beräkningarna görs med utgångspunkt från förhållandena föregående år och utgår från en överenskommelse mellan Svensk Fjärrvärme och företrädare för fjärrvärmekunderna.”

Det man värderar är ”resurseffektivitet, koldioxidutsläpp och andel fossil energi”. 

Vilka värden och schabloner som använts och metoden i övrigt framgår av ett dokument som finns tillgängligt på Svensk Fjärrvärmes hemsida. Det är en överenskommelse som gjorts inom Värmemarknadskommittén och som undertecknats av vd i Svensk Fjärrvärme och cheferna för en rad organisationer som representerar fjärrvärmekunderna: Fastighetsägarna, HSB, Hyresgästföreningen, Riksbyggen och SABO.

Resurseffektiviteten, en av de tre aspekterna, mäts som ”ianspråktagen primärenergi i förhållande till levererad energi till slutkund”. Vad menas då med primärenergi? Det är självklart att olja, kol och naturgas som tagits upp ur marken är primärenergi. Detsamma gäller alla typer av förnybar energi som särskilt framställs för att ge energi.

Med sekundärenergi menar man å andra sidan sådan energi som man får som en biprodukt eller restprodukt från annan verksamhet.
Det är en sak att göra en beskrivning och kategorisering. En annan sak att göra en ”värdering”. I det senare fallet bestämmer man att något är bättre, och något annat sämre. I Svensk Fjärrvärmes miljövärdering görs det med siffervärden.

För eldningsolja är värdet på resurseffektivitet 1,11. Den olja som eldas upp utgör värdet 1, men dessutom har det gått åt 0,11 enheter olja för framställning, transport av oljan mm, vilket betyder att primärenergiåtgången för att elda 1 enhet olja är 1,11 enheter primärenergi. Beräkningen bygger på livscykelanalys, ända från oljekällan.

För avfallsprodukter sätter man ett värde nära 0. Teorin är att avfallet bildas under alla omständigheter; om det används eller ej påverkar inte primärenergiförbrukningen. Bara den förbrukning som gått åt för att återvinna och transportera bränslet tas med. Så får exempelvis RT-flis (returträ) värdet 0,05 och hushållsavfall 0,04.

Men hur har man då gjort med biobränslen i övrigt? Jo, det är här problemet uppstår. Man delar nämligen in biobränslena i primära och sekundära biobränslen. Gränsdragningen är inte självklar. I Miljöfaktaboken, som är grunden för beräkningarna, har experterna på IVL angett att man när det gäller grot (avverkningsrester från slutavverkningar och gallringar) kan räkna endera enbart insatsen av hjälpenergi, och då blir värdet 0,05, eller räkna med hela energiinnehållet som primärenergi, och då blir faktorn 1,05. Svensk Fjärrvärme har valt att betrakta groten som sekundärenergi, tillsammans med restprodukter från skogsindustrin (bark, spån mm). Det ger väldigt bra primärenergifaktorer för de flesta värme- och kraftvärmeverk.

Men det placerar å andra sidan vissa andra bränslen i strykklass, nämligen de som odlas på åkermark: salix, rörflen och hampa.

Följden blir att ett fjärrvärmeföretag som Grästorps Energi, som använder 22 procent energiskog/salix i sin panna, därför får en dålig primärenergiförbrukning på 0,44, medan grannen Lidköping, som använder 91 procent avfall får mycket bättre värde: 0,17. Och Nyköping (Vattenfall Värme), som använder 59 procent RT-flis och 21 procent sekundärt biobränsle (grot) får en förbrukning på bara 0,07.

Det är svårt att förstå varför Grästorps lokala odling av salix ska anses vara dålig resurshushållning jämfört med att elda sopor eller returträ, som delvis är importerade. Är det inte bra att man utnyttjar odlingsmarken istället för att låta den ligga i träda?

Om man hade använt mekaniska solfångare i Grästorp istället för snabbväxande busksolfångare, hade man fått ett bättre värde på resurseffektivitet, eftersom solstrålningen till solfångaren i det fallet hade räknats som primärenergin noll, medan buskarna anses förbruka primära resurser.

Förutom att leda fel när det gäller olika typer av biobränslen och förnybar energi öppnar modellen för resurseffektivitet för en reglering enligt kaskadprincipen, ett krav som håller på att segla upp som den stora konfliktfrågan kring bioenergi i EU.

Mitt råd: skippa kineseriet kring resurseffektivitet, och koncentrera informationen till klimatpåverkan, dvs utsläpp av koldioxid.

/Kjell