När regeringen slaktar biodrivmedlen sviker akademien

Kungliga Tekniska Högskolan. Foto: Kjell Andersson

Man kunde förvänta sig att alla remissinstanser samfällt avvisar förslaget. Åtminstone alla remissinstanser som tycker att klimatfrågan är en av vår tids största politiska frågor. De allra flesta har också varit mycket kritiska till förslaget.

Man kunde särskilt förvänta sig att akademien skulle agera samfällt och påpeka att det inte duger att ta tio steg tillbaka i klimatpolitiken om vi ska ta vetenskapen på allvar.

Men så är det inte. Två av de tekniska högskolor som fått förslaget på remiss har valt att avstå från att yttra sig och en tredje har inte hört av sig alls till departementet. En fjärde högskola, det gröna SLU, skyller på att remissen kommit när det är semester. Man lämnar walk-over i samtidens kanske viktigaste vetenskapliga fråga. Vilken förklaring har de på KTH och Luleå tekniska universitet? Är det också semestern som spökar, som på SLU? Och varför skickar inte Chalmers in ett svar innan remisstiden gått ut? Handlar det om interna motsättningar i synen på biodrivmedel?

Remisshanteringen är central

Remissförfarandet är en central del av den svenska beslutsprocessen. Regeringen skickar ut sina förslag till olika berörda myndigheter, expertinstanser, intresseorganisationer och andra berörda för att få in synpunkter på förslagen. Man gör på samma sätt med statliga utredningar. Man väljer för det mesta ut några universitet och högskolor som har vetenskaplig expertis inom det område som berörs av förslagen.

När det gäller reduktionsplikten skickades förslaget, en 26-sidig promemoria, ut till följande vetenskapliga institutioner: Chalmers tekniska högskola, IVL Svenska miljöinstitutet, Kungliga Tekniska Högskolan, Luleå tekniska universitet, Lunds universitet/tekniska högskolan, RISE – Research Institute of Sweden, Sveriges Lantbruksuniversitet och Totalförsvarets forskningsinstitut. Dessutom Tillväxtanalys, Trafikanalys och Konjunkturinstitutet, som väl också kan sägas vara vetenskapliga instanser. Urvalet verkar utgå från högskolor och institut som man tror sysslar främst med teknik, transporter, biobränslen och fordon. Man skickade inte remissen till universitet som forskar mer övergripande kring klimatfrågor, som Uppsala universitet, Linköpings universitet eller Stockholms universitet. Inte heller SMHI. Klimat- och näringslivsdepartementet tycker uppenbarligen inte att ett förslag om tioprocentig ökning av våra klimatutsläpp behöver stämmas av med klimatforskarna. Märkligt.

Man har inte heller skickat remissen till Kungliga vetenskapsakademien, till IVA, Ingenjörsvetenskapsakademien eller till KSLA – Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.

Hej, vi avstår

Men Kungliga Tekniska högskolan fick alltså remissen. Eftersom KTH är att betrakta som en myndighet underställd regeringen är högskolan skyldig att svara.

Så här står det i alla remisskrivelser som skickas ut från departementen:

”Myndigheter under regeringen är skyldiga att svara på remissen. En myndighet avgör dock på eget ansvar om den har några synpunkter att redovisa i ett svar. Om myndigheten inte har några synpunkter räcker det att svaret ger besked om detta.”

Så här svarade KTH:

”Hej, KTH avstår från att svara på denna remiss”, undertecknat av Åsa Gustafson, utredare.

Det är hela svaret från KTH.

Kungliga Tekniska Högskolan. Foto: Kjell Andersson

Luleå tekniska universitets svar lyder så här, också in extenso:

”Luleå tekniska universitet avstår från att lämna yttrande avseende promemorian Sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel. I detta ärende har rektor Birgitta Bergvall-Kåreborn beslutat. Handläggare Eva Ronström har föredragit.”

Ingen av högskolorna ger något skäl för varför man avstår från att yttra sig i ärendet.

Båda högskolorna har omfattande forskning kring energiteknik. Särskilt Luleå har ledande forskare inom produktion av avancerade biodrivmedel, som vi på Svebio har haft mycket kontakter med. KTH har ett ”sustainability office” som regelbundet skickar mig nyhetsbrev om den forskning man bedriver kring klimat och miljö.

Men båda högskolorna ansåg att man inte hade något relevant att säga i frågan.

Chalmers tekniska högskola är inte formellt underställd regeringen och har därför ingen skyldighet att svara. Det har man inte heller gjort. Åtminstone hade det inte inkommit något svar inom remisstiden. Chalmers är kanske den högskola som har allra mest kompetens inom bioenergiteknik, möjligen tillsammans med Luleå tekniska universitet. Och Chalmers professorer intervjuas ständigt som ledande experter inom energiteknik. Men de drar inte alltid åt samma håll när det gäller biobränslen. På senare år har Stefan Wirsenius på Chalmers blivit en uttalad motståndare mot i stort sett all användning av bioenergi, och har gjort upprepade uttalanden om att reduktionsplikten ger ökade utsläpp och leder till avskogning i tropikerna.

Man får skruva på vetenskapen om man ska komma fram till att användning av HVO-diesel från restprodukter eller olja från odlad raps får den effekten. Men kanske är det här förklaringen till att Chalmers inte brytt sig om att svara; motsättningarna inom högskolan är kanske så stora att man inte kan enas om ett svar.

Lyssna på vetenskapen, brukar Greta Thunberg säga. Men om vetenskapen inte vill ge tydliga svar eller ens ger ett sammanfattande svar i remissbehandlingen, vad ska vi lyssna på då?

Förklaringen till varför KTH, tekniska universitetet i Luleå eller Chalmers kanske är enklare än vad jag antytt. Forskarna kanske var på väg på sommarlov när remisskrivelsen damp ner den 27 juni. Sveriges Lantbruksuniversitet medger öppet att det är så. Så här skriver SLU i sitt yttrande undertecknat av prorektor Per Forslund:

”Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) avstår från att lämna specifika synpunkter på rubricerade remiss. Ett viktigt skäl till detta är att remisstiden olyckligtvis har förlagts till semesterperioden vilket omöjliggjort att engagera den ämnesmässiga expertis som finns inom universitet. ”

Slutsats: Det finns ingen möjlighet att få arbete av experter utfört på SLU mellan 27 juni och 25 augusti. Ska vi köpa det argumentet? Och vad säger alla de forskare på SLU som jobbar med biobränslen om ledningens attityd?

Att remisstiden inföll under sommaren hindrade inte den långa raden av andra remissinstanser att svara. Remissinstanser som insett att ett kommande riksdagsbeslut enligt promemorians förslag kommer att få allvarliga följder för Sveriges klimatpolitik.

Det ska också noteras att några akademiska institutioner har skickat in relevanta och vetenskapligt underbyggda remissvar. Lunds universitet/tekniska högskolan är ett exempel och där är det professorerna Pål Börjesson och Lovisa Björnsson som hållit i pennan. Forskningsinstitutet RISE har också gjort ett fylligt och sakligt remissvar framtaget av Erik Furusjö, Markus Norström och Patrik Klintbom. Även IVL:s remissvar är utförligt och tydligt och inleds med orden ”IVL avstyrker promemorians förslag”. Det är undertecknat av experterna Anders Roth, Julia Hansson och Tobias Gustavsson. Alla de här experterna tog sig tid att läsa de 26 sidorna, dra vetenskapligt grundade slutsatser och ge sin mening till känna till regeringen.

//Kjell Andersson