När Polen ska byta bort sitt kol behövs biobränslen

Att det står illa till framgår av en artikel i Svenska Dagbladet häromdagen (”Svarta guldets hemland”, 14/11). Med tanke på klimatfrågan och de växande kraven på åtgärder som koldioxidutsläppen, både inom EU och globalt, borde de polska politikerna börja se om sitt kolhus. Men just nu är det tvärtom.

Den regering som tillträtt i Warszawa slår tvärtom vakt om den gamla olönsamma kolindustrin. Dessutom är den nya regeringen från det nationalkonservativa partiet Lag & Rättvisa befolkad av ministrar som inte tror på klimathotet, och framför allt inte att det har något att göra med utsläpp från det polska kolet. Det är signifikativt att den nya premiärministern Beata Szydlo är gruvarbetardotter och före detta borgmästare från en kolgruvekommun, Brzeszcze strax söder om Katowice.

Den bild som ges i Svenska Dagbladets reportage är att det handlar om en dödsdömd näring, som de polska politikerna försöker hålla under armarna. Nedgången har pågått under lång tid. Sedan 1979 har årsproduktionen sjunkit från 200 miljoner ton till 140 miljoner ton. 300 000 jobb har försvunnit. Förra året gick det statliga kolbolaget Kompanie Weglowa med en förlust på 5,7 miljarder kronor, och i år har förlusterna ökat. Den polska staten har försökt genomföra krisplaner och lovat ökat stöd, men stoppas av EU:s statsstödsregler. Visserligen fortsätter EU att tillåta stöd till kolgruvor både i Tyskland, Spanien och Polen, men det finns gränser för vad som tillåts. Nu försöker man i Polen att förmå de polska energibolagen att gå in och stötta kolnäringen. Det kan leda till att också dessa bolag dras med i det ekonomiska slukhålet.

Kol är billigt på världsmarknaden. Exportörer från USA, som förlorat leveranser på hemmamarknaden när kraftbolagen gått över från kol till billig skiffergas, har flödat den europeiska marknaden. Med priser strax över 50 dollar/ton går i stort sett alla producenter med förlust. De låga kolpriserna har inte varit lika uppmärksammade som de låga oljepriserna, men de har också sjunkit med 50 procent på ett år. På marknaden för utsläppsrätter i EU stiger dock priserna, och på sikt kommer klimatstyrmedlen att sätta ytterligare press på kolnäringen, både i Polen och på andra håll.

Vad ska då polackerna göra? En viktig strategi måste förstås vara att steg för steg minska kolberoendet. Kol stod fortfarande 2013 för 88 procent av elförsörjningen och fyra miljoner hushåll eldar fortfarande med kol och koks i enskilda pannor. Luften är därefter, och i Krakow försöker man nu förbjuda enskild koleldning. En naturlig åtgärd är att ersätta enskilda pannor med effektiv fjärrvärme, och här finns en tradition att bygga på. Men då måste man också byta bränsle i fjärrvärmeverken.

Det finns några få exempel på investeringar i nya kraftvärmeverk. Fortum byggde för några år sedan en ny anläggning i Czestochowa. Den använder 35 procent biobränsle. Fortum presenterade i våras planer på att bygga ett nytt kraftvärmeverk i Zabrze där man ska elda med utsorterat avfall (RDF-bränsle) och kol, men med möjlighet att senare växla över till biobränsle. Det är en investering på 200 miljoner euro, och ska försörja 70 000 hushåll i Zabrze och Bytom med värme. Anläggningen ska ge 145 MW värme och 75 MW el. Båda de här anläggningarna ligger i Slask (Schlesien) i södra Polen. Samma område där kolgruvorna finns och premiärminister Szydlo kommer från.

Fortum finns alltså på plats. För några år sedan investerade Rindi, som idag är ett dotterbolag till Solör, i ett par mindre biobränsleeldade fjärrvärmeverk i Chojnice i norra Polen och i Hajnowka nära gränsen till Vitryssland. Sekab investerade 2005 i etanolfabriken Bioagra i södra Polen, men har sålt sin andel av projektet. Fler borde intressera sig för Polen som marknad för bioenergi.

Polen har stora resurser inom bioenergi – nio miljoner hektar skog och mycket åker där det går att odla biobränslen, och en hel del nedlagd och dåligt utnyttjad odlingsmark. Det finns mängder av städer där biobaserad fjärrvärme borde vara det självklara alternativet.

Men för att detta ska kunna komma igång krävs en politisk vilja från regeringen och styrmedel som gör investeringarna lönsamma. Istället för att lägga resurserna på att rädda en kolindustri utan framtid borde den polska regeringen satsa på de förnybara alternativen, inte minst på bioenergin. Och man borde nu införa skatt på koldioxidutsläppen i de delar av ekonomin som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter. Att komma bort från koleldningen är bra både för klimatet och för hälsan.

/Kjell