När kylan biter är det bra med trygg värme

Det är skönt att ha en fungerande värme inomhus när den kalla vinden viner runt knutarna. De flesta svenskar tar värmen och varmvattnet för givet. Något som alltid finns där. Långt över hälften av hushållen får numera värmen från fjärrvärmenäten. De flesta har mycket vaga begrepp om hur den värmen produceras. Jag har en ung välutbildad släkting som trodde att han får sin värme i ett hyreshus i Stockholm från kärnkraft. Att en stor del av värmen kommer från skogen var han helt omedveten om.

Vi gör varje år sedan några år tillbaka en Biovärmekarta som vi publicerar i tidningen Bioenergi.

Årets karta kommer som bilaga till nummer ett, ute hos läsarna endera dagen. På kartan har vi märkt ut 520 fjärrvärme- och närvärmenät, som ger hushållen på respektive ort biovärme från sina värmeverk och kraftvärmeverk. Alltifrån Sveriges största biovärmepanna vid Värtaverket i Stockholm, som numera inte heter Fortum utan Stockholm Exergi, till det minsta flisvärmeverket i Vretstorp i Närke. Nästan varje ort i Sverige har biobränsle- eller avfallseldade värmeverk och kraftvärmeverk. De senare kan också göra el förutom att leverera fjärrvärme.

Malmö, en stad som ofta får miljöpriser och positiva omnämnanden, kör fortfarande sin värme på en kombination av fossil gas och avfall. Men om några år kanske det kommer en stor biobränslepanna också i Malmö.

Vilken är stad är bäst på biovärme?

Det är omöjligt att säga, eftersom det finns så många som är lika bra.

Det finns fortfarande några vita fläcka på kartan, men de blir allt färre, inte minst med hjälp av Klimatklivet, som generöst delar ut pengar till värmeprojekt.

Småindustribygderna i västra Jönköpings län har länge sackat efter när det gäller utbyggnad av fjärrvärme. Förvånande med tanke på att tätorterna ligger mitt bland skogar och torvmossar.

Men nu pågår det utbyggnad i Gislaved, Anderstorp och Smålandsstenar. Värnamo har fått pengar till värmeverk i flera av sina småorter. Också i Gnosjö kommun, som hittills helt saknat fjärrvärme, funderar man nu på att bygga nät.

Längs Västkusten finns det flera kommuner och tätorter som saknar fjärrvärme. I Laholm har ett företag fått pengar från Klimatklivet för att bygga nät, men kommunens politiker och bostadsbolag verkar svårflörtade. Vi får se vad som händer. Pengar har också anslagits för att förse Kävlinge med fjärrvärme.

Längst i söder finns Vellinge kommun, en av Sveriges rikaste kommuner och en bastion för individualism där man fortfarande inte har ett enda värmeverk. Längst i norr längs Västkusten finns Strömstad, som i stort sett saknar fjärrvärme. Kommuner som Sotenäs och Öckerö, liksom många samhällen längs kusten, har topografiska problem. Det är inte så lätt att lägga ner fjärrvärmerör när marken mest består av klippor. Båstad är en annan kommun utan fjärrvärme.

Jag har en teori om den låga andelen fjärrvärme längs Västkusten. Det är den enda del av Sverige där det finns gasledning, en konkurrent till fjärrvärme som inte finns på andra håll.

I Stockholm har en del förortsområde också saknat fjärrvärmenät. Men nu sker en omfattande utbyggnad särskilt i de nordöstra delarna, exempelvis i Täby kommun. Ekerö kommun i västra Storstockholm har också tilldelats pengar från Klimatklivet för att bygga ett närvärmesystem i sitt kommuncentrum.

På årets Biovärmekarta har vi en nyhet. Vi har tagit med alla orter med biovärme från biobaserade industrier. Städer som Piteå, Karlshamn, Gävle och Varberg får all eller en stor del av sin fjärrvärme från intilliggande massabruk. Men också mindre orter som Iggesund, Grums och Skärblacka hör till den här gruppen. På några orter finns samarbete mellan sågverk och lokal värmeförsörjning, exempelvis Dalstorp i södra Västergötland och Insjön i Dalarna. Då kommer energin från biprodukter på sågen.

Det finns alltså hundratals orter i Sverige som får huvuddelen av sin värme från skogen. Vedeldning i modern form, med höggradig rening av utsläppen genom skorstenarna. Förnybar energi, i grunden solenergi som fångats upp av de växande träden.

Många av de större städerna använder avfall som bränsle. Det är ett bra sätt att ta vara på avfall som inte kan materialåtervinnas. Omkring 60 procent av avfallet har dessutom biogent ursprung, främst papper och papp i förpackningar, men också matrester, trädgårdsavfall, textilier, biobaserad plast och mycket annat. En stor energikälla är också returträ, alltså trä som redan använts i samhället och som till sist kan bli energi.

Den finns miljontals svenskar som, precis som min unga i övrigt välutbildade släkting, som inte har en aning om att de får sin värme från biobränslen. Det bekräftas också i det senaste numret av tidningen Bioenergi, som för nionde året i rad har kollat svenska folkets kunskaper om bioenergi genom en opinionsmätning.

Kunskapen om bioenergin är fortfarande låg i svenska folket, även om den blivit något bättre de senaste tio åren. På små orter är kunskapen ofta bättre än i storstaden. Där ser man värmeverket, flisbilarna och rishögarna ute i skogen.

/Kjell