Tillbaka

Mindre sannolikt att USA tar klimatansvar

Det republikanska partiet vann en storseger i mellanvalet i tisdags. Republikanerna tog kontroll över Senaten och förstärkte sin majoritet i Representanthuset. Det blir inte lätt för Barack Obama att driva progressiv politik med det motståndet. Det är särskilt illavarslande för möjligheterna att komma framåt i klimatfrågan.

Nästa år hålls ett avgörande klimatmöte i Paris, COP21. Förhoppningen har fram till nu varit att man där skulle kunna samla världens ledare bakom ett nytt klimatavtal. Det man inte lyckades med i Köpenhamn 2009 måste man klara av i Paris 2015. Klimatpanelen IPCC:s slutrapport, som publicerades i söndags, understryker allvaret.

Efter det amerikanska valet ser det politiska läget genast mörkare ut. Avtal med främmande makt och anslutning till internationella konventioner måste i USA godkännas, ratificeras, av Senaten för att bli bindande.

USA gick aldrig med på det tidigare klimatavtalet, Kyotoprotokollet, trots att vicepresident Al Gore var en av avtalets huvudförhandlare och trots att det undertecknades av president Clinton i november 1998. Redan året innan hade Senaten antagit den så kallade Byrd-Hagel-resolutionen med röstsiffrorna 95 -0 (Senaten har 100 ledamöter). Enligt denna resolution kunde USA inte ställa sig bakom ett klimatavtal eftersom detta inte ledde till åtaganden för utvecklingsländerna (t ex Kina) och dessutom ”allvarligt skadade USA:s ekonomi”. Både de republikanska och de demokratiska senatorerna underkände alltså Kyoto, ingen röstade ju emot resolutionen. Clinton och Gore fick acceptera att USA släppte ledarskapet i klimatfrågan.

När Barack Obama försökta återta initiativet i Köpenhamn hade han ett bagage av en splittrad hemmaopinion och skeptiska politiker i Kongressen. Under senare år har republikanerna allt mer profilerat sig med att ifrågasätta hela vetenskapen kring ”Global warming”. Det är en bekväm politisk ståndpunkt eftersom de egna väljarna hatar allt som gör deras bilresande, uppvärmning och el dyrare.

Så länge republikanerna ha majoritet måste man tyvärr räkna med att ett nytt klimatavtal inte har en chans i Senaten. Inte ens med en demokratisk dominans kan man vara säker på att få ett godkännande. Senatorerna har alltid varit skeptiska till överstatliga överenskommelser. USA är till exempel nästan ensamt om att inte ha ratificerat FN:s barnkonvention; i sällskap bara med Somalia och Sydsudan.

Hur ska man då kunna komma vidare om det inte blir ett globalt avtal som godkänns av USA? Debatten inför Paris 2015 börjar ta fart. Kanske ska vi inte ens önska oss ett nytt klimatavtal typ Kyoto? 

I Dagens Nyheter i söndags argumenterade tre ekonomiprofessorer, John Hassler, Per Krusell och Jonas Nycander, för ett helt annat upplägg. Hassler och Krusell skrev för ett år sedan en mycket bra rapport för SNS om koldioxidskatt globalt. I DN-artikeln skriver de att Kyotoavtalet har gett falskt hopp. Koldioxidutsläppen fortsätter att öka. Handeln med utsläpp enligt Kyotoprotokollet har varit verkningslös. Istället för att komma överens om ett nytt och sannolikt lika verkningslöst avtal borde man arbeta med att införa koldioxidskatter, med en gemensam lägsta global nivå. Att fortsätta med kvantitativa begränsningar och handel med utsläppen kommer inte att lyckas, tror forskarna. De tror inte att vare sig USA eller utvecklingsländerna kommer att gå med på verkningsfulla kvoter. En särskild svårighet är att det är svårt att anta bindande mål för snabbt växande ekonomier. Det är också svårt att skapa rättvisa mellan länder som redan gjort stora insatser och länder som slösar och inte gjort något. En skatt slår lika för alla.

Professorerna lyfter fram alla de fördelar som vi själva i Svebio framhåller när vi ofta pratar om fördelarna med koldioxidskatt i internationella sammanhang. Skatten är lätt att administrera och det är svårt att fuska. Den ger intäkter till statskassorna. Den är teknikneutral. Sverige har visat att det går alldeles utmärkt att styra utsläppen med koldioxidskatt, och det har skett utan några negativa effekter på vår ekonomiska utveckling.

Det är nog inte så lätt att övertyga amerikanska politiker om att lägga på en ny skatt, en klimatskatt. Men även republikanerna måste så småningom se till att få balans i sin statsbudget. Med egen majoritet i Kongressens båda kamrar måste de nu ta ett helhetsansvar.

Koldioxidskatten behöver inte vara hög i ett inledningsskede, och den kan växlas med sänkning av andra skatter. Koldioxidskatten måste inte vara identiskt hög i alla länder. En del länder kan gå före, som Sverige gjort. De länder som vågar gå före kommer också få ett tekniskt försprång och inte ligga kvar med gamla, klimatskadliga lösningar.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer