Min spaning: miljöorganisationerna gör självmål efter självmål

Effekten av kampanjen är att utvecklingen fördröjs och att det blir onödigt stora utsläpp av fossil koldioxid till förfång för klimatet. Kort sagt: miljörörelsen gör självmål efter självmål. Det som förvånar mest är att inte fler kloka miljöengagerade debattörer går in i debatten och korrigerar tokigheterna.

Precis som Spanarna gör i Sveriges radio ska jag ge tre exempel som stöd för min tes:
Mitt första exempel är ett utspel på Europanivå om användning av sekunda stamved, där man inte ens brytt sig om att kontakta de berörda företagen. Mitt andra exempel är ett generalangrepp på Vattenfall för att bolaget använder biobränslen och det tredje exemplet är demonstrationerna i Lysekil mot att Preem vill tillverka ökade volymer biodrivmedel.

• Först den europeiska rapporten. Den heter Future on fire – how EU burns trees in the name of renewable energy och har getts ut av Forest Defenders Alliance, en grupp miljöorganisationer som motsätter sig skogsbruk och på senare tid allt mer inriktat sig på att stoppa bioenergi från skogsbränslen. Rapportens syfte är att brännmärka bioenergisektorn för att man använder stamved för att tillverka pellets och som bränsle i kraftvärmeverk. Att använda stamved anses skapa en kolskuld och dessutom anser man att all grov död ved bör lämnas i skogen för biodiversitet. När man demonstrerar på gator och torg förenklas budskapet till ”don’t burn trees”.

Som bevis för sin kritik har man använt satellitbilder av 43 olika anläggningar runt om i EU-länderna. Fyra av exemplen är från Sverige: Scandbios pelletsfabriker i Norberg och Ulricehamn, Laxå Pellets och Bristaverket i Märsta, Stockholm Exergis stora kraftvärmeverk som använder både avfalls- och skogsbränslen. I alla tre fallen har man kunnat identifiera stora travar med helved på sina flygbilder. Därmed är bevisningen och skuldfrågan klar. Ingen av rapportförfattarna, Mary S Booth, Luke Chamberlain och Céline Grommerch från Partnership for Policy Integrity, har brytt sig om att kontakta de berörda svenska företagen för att få information om vad det är för ved som ligger i travarna.

Det gjorde däremot jag. Det visar sig följande: all veden är sekunda ved som inte duger som industriell råvara. Det handlar om rötskadad ved, för klena dimensioner, och inte minst stora volymer som angripits av granbarkborrarna. I ett av fallen tillhör inte ens veden det utpekade företaget – Laxå pellets har bara hyrt ut marken till E.on som lagrar barkborreved i väntan på flisning och användning i kraftvärmeverket i Örebro. I Norberg och Ulricehamn används den undermåliga veden till att torka spån som ska bli pellets och dessutom producera fjärrvärme för respektive tätort, ett mycket energieffektivt upplägg. I Future on fire utgår man från att stamveden blir pellets och påstår att företagen far med osanning när de påstår att de bara använder spån för pelletsproduktionen. Ett par telefonsamtal hade kunnat ge den sanna bilden. Men den är man inte intresserad av.

• Så attacken på Vattenfall. Den sker i form av ett öppet brev som bland annat publicerats på Aftonbladets debattsida. Där inleder man med kritik mot att det statliga svenska bolaget köper rysk kol och gas, men övergår därefter till att i huvudsak kritisera Vattenfall för att bolaget använder biobränslen i sina anläggningar. Rubriken ”Nu måste Vattenfall sluta elda upp skogen” illustrerar nivån på argumentationen och hur onyanserad kritiken är. Kraven på Vattenfall är att företaget ska avbryta alla planer på att använda biobränslen i Nederländerna (Diemen) och i Berlin, att man inte ska öka mängden trädbränslen som används i befintliga anläggningar och att man ska upphöra med all handel med flis och pellets. Det öppna brevet från 13 april är undertecknat av 16 europeiska miljöorganisationer, och debattartikeln i Aftonbladet har signerats av Fenna Swart, Comite Schone Lucht, Nederländerna, Lina Burnelius, Skydda skogen, Almuth Ernsting, Biofuelwatch, UK och Anton Foley, Fridays for future, Sverige.

Det är signifikativt att en holländare är förstanamn. I Nederländerna driver miljöorganisationerna sedan länge kampanj mot all typ av bioenergi, och resultatet är att Nederländerna fortfarande har ett 90-procentigt beroende av fossil energi och mycket låg användning av förnybar energi. Andelen av fossil gas är mycket stort, och Nederländerna har aktivt motarbetat införandet av EU-sanktioner mot rysk naturgas.

Vattenfall har förstås svarat på angreppet.

• Mitt tredje spaning gäller alltså Lysekil och Preems planer på en stor utbyggnad av produktionen av förnybara biodrivmedel. Preem fick häromdagen besked om att man får statliga kreditgarantier som är en viktig del av regeringens politik för grön omställning. Beskedet till Preem gäller lån på 3 miljarder kronor. Preem ska bygga om sin Synsat-anläggning för att öka produktionen av biodrivmedel med 950 000 kubikmeter årligen vilket ger en reduktion av koldioxidutsläppen med 1,7 miljoner ton i användarledet. Det handlar alltså om en av de största klimatinvesteringarna i landet som ska minska de svenska klimatutsläppen kraftigt.

Samtidigt med beskedet om den statliga lånegarantin inleddes förhandlingar om Preems miljötillstånd för utbyggnaden med mark- och miljödomstolen i Oscars societetshus i Lysekil. Utanför Oscars demonstrerade, enligt tidningen Bohusläningen, ”både ditresta och Lysekilsbor från Nätverket Stoppa Preemraff, Jordens vänner, Fridays for future, Naturskyddsföreningen, Skydda skogen och Greenpeace.” Tidningen gör intervjuer med de protesterande om vilka argument de har mot att producera biodrivmedel vid raffinaderiet. Monica Boman från Nätverket Stoppa Preemraff och Jordens vänner är överygad om att biodrivmedel ger lika mycket utsläpp som råolja och Carl Schlyter från Greenpeace (tidigare EU-parlamentariker) säger att man ”inte ska hålla liv i den gamla förbränningsmotorflottan”. Han tycker också att man ska använda tallolja och andra avfall till andra produkter än biobränslen. ”Skogsavfall kan till exempel bli textilier”, säger han enligt Bohusläningens referat.

Miljörörelsens mångåriga kampanj mot bioenergi har varit relativt framgångsrik. Man har redan fått stopp för utbyggnad av biodrivmedelsproduktion från åkergrödor i EU. Man motarbetar i de flesta länder investeringar i avfallsbaserad energiproduktion, som ju till stor del kommer från biogena källor (Mary S Booth har varit mycket aktiv i den kampanjen). Nu är siktet inställt på att stoppa all användning av skogsbränslen. Kampanjen har redan fått till effekt att många företag och finansiärer tvekar om investeringar och lyfter sällan fram bioenergi som ett positivt begrepp. Som ett utslag av kampanjen har man redan fått restriktiva kriterier inom taxonomin för hållbara investeringar, både när det gäller skogsbruk och bioenergi.

Slutresultatet är att utvecklingen bromsas och att bioenergiresurserna blir otillräckligt utnyttjade. Den fossila användningen fortsätter i onödigt hög grad, och därmed beroendet av importerade fossila bränslen. Vi ser den direkt politiska effekten av detta idag. Utsläppen av fossil koldioxid blir också onödigt stora under lång tid på grund av miljörörelsens beteende. Grunden för kampanjen är bristande kunskap och dålig vetenskap. Om man vill ha en god vetenskaplig grund för bioenergins klimatnytta kan man läsa kapitel 7 i IPCC:s senaste rapport som kom 5 april. Där lyfter forskarna också fram det aktiva skogsbrukets klimatnytta, både för substitution och för upptag och inlagring av kol.

//Kjell