Tillbaka

Lena Ek ska förstås sitta kvar i Riksdagen – där behövs hon

Förra miljöministern Lena Ek har utsetts till ordförande i Södras styrelse. Det har föranlett politiska kommentatorer, som Expressens Eric Enfors, att kräva att hon ska avgå som riksdagsledamot. Det är ett dumt förslag.

Problemet med den svenska Riksdagen är inte att det finns för många ledamöter med stark förankring i näringslivet, utan att alltför få har dessa direkta kontakter. Lena Ek har dessutom unik kompetens och unika erfarenheter från EU-parlamentet och från regeringsarbetet som Riksdagen har nytta av. Inte minst för bioenergibranschen är det viktigt att ha personer i Rikdagen av hennes kaliber.

Eric Enfors skriver så här i sin krönika 20 maj:

”Före detta miljöministern Lena Ek (C) tillhör nu skogslobbyn i egenskap av nyvald styrelseordförande för skogsägarna i Södra. Skogsbranschen är förstås alltid nervös för vad miljöpolitikerna ska hitta på.

Men är det verkligen förenligt att sitta kvar i riksdagen och samtidigt maximera en skogsjättes – 17 miljarder i omsättning – kommersiella intressen? Jag tycker inte det; Ek borde lämna in sitt riksdagskort.”

Vi tycker precis tvärtom:

  • Det Eric Enfors kallar ”skogslobbyn” skulle vi vilja kalla ”skogsnäringen”. Det är viktigt att skogsnäringens och skogsbrukets synpunkter och erfarenheter kommer fram i politiken. Skogsnäringen är fortfarande en ryggrad i svenskt näringsliv, och står för en mycket stor del av Sveriges exportnetto.
  • Skogsnäringen påverkas starkt av vad ”miljöpolitikerna hittar på”. Det har Eric Enfors rätt i. Just därför måste det finnas politiker som kan göra en klok avvägning mellan miljöhänsyn och utnyttjande av den gröna produktionskapaciteten i skogen. Användningen av skogens biomassa är en huvudförklaring till att Sverige både har reducerat utsläppen av växthusgaser och dessutom kan exportera stora mängder biobaserade produkter som ersätter produkter med hög klimatpåverkan.
  • Södra är en ”skogsjätte”, det är sant. Men Södra är inte en skogsjätte som alla andra. Södra är en ekonomisk förening som består av drygt 50 000 enskilda skogsägare i södra Sverige, som har ett långsiktigt intresse av att vårda och använda sin skog. Fös oss i Svebio är Södra dessutom en föregångare när det gäller att minska klimatpåverkan och utnyttja sina bioenergiresurser optimalt. Om Lena Ek stannar i Riksdagen kan hon vara en tydlig ambassadör för Södras gröna vision i det avseendet.
  • Södra har naturligtvis ”kommersiella intressen”, men det är märkligt att den borgerliga tidningen Expressen misstänkliggör just detta. Södra vill förstås tjäna pengar åt sina medlemmar, skogsägarna, och det är utmärkt.

Lena Ek har suttit i Södra styrelse i tio år. Det har hittills inte ansetts vara ett problem. Att vara ordförande kommer förstås att kräva mer tid. Därför kommer Lena Ek säkert att släppa en del andra uppdrag. Men hon bör inte släppa riksdagsplatsen.

Lena Ek har inte bara varit miljöminister (som sådan hade hon unik insyn i klimatförhandlingarna och spelade en aktiv roll under ett antal stora klimatmöten).

Hon har också suttit i EU-parlamentet och i dess mäktiga industri- och energiutskott. Hon var där bland annat förhandlare i utsläppshandelsfrågan, en central komponent i EU:s klimatpolitik.

Skogsbruket och bioenergin från skogen ifrågasätts allt mer av de europeiska miljöorganisationerna och av många politiker på EU-nivå. Vi måste räkna med att behöva ta en hård debatt kring dessa frågor och förklara och försvara vår modell för ett multifunktionellt skogsbruk och omfattande användning av biomassa för energiändamål. I den debatten och opinionsbildningen behöver vi företrädare med breda kontakter i EU och kunskap om beslutsprocesserna.

Egentligen handlar inte denna blogg främst om personen Lena Ek, utan om synen på politik och politiker. Frågan är: vill vi ha politiker i Riksdagen som bara är ”rena politiker”, eller vill vi ha riksdagsledamöter som har breda kontakter i samhället och andra roller utanför riksdagshuset? Vill vi ha politiker med direkta erfarenheter från näringslivet? Det är trots allt stor skillnad på att sitta i en företagsstyrelse och ta ekonomiska risker mot att sitta i ett utskott eller en utredning och fatta beslut som har stora ekonomiska konsekvenser främst för andra.

Min uppfattning är att det är alldeles för få människor som är verksamma i näringslivet som också sitter i de politiska församlingarna, både i Riksdagen och i kommunerna. Det gäller inte bara företagare, företagsledare och styrelseledamöter i bolag, utan också och lika mycket anställda i industrin och andra delar av näringslivet.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer