Klimatministern i Skutskär, men vart tog bioekonomin vägen?

Framför allt saknar jag en vision om bioenergin och bioekonomin. Beror det på de två DN-journalisterna som skrivit texten, eller beror det på ministern och Fossilfritt Sverige-samordnaren Svante Axelsson, som var med vid besöket, eller beror det på företaget Stora Enso?

Ingenstans i texten får DN-läsarna veta att bruket redan idag i stort sett helt drivs med förnybar bioenergi och ingen pratar om möjligheterna att växla upp energidelen av bruket och leverera mer bioenergiprodukter till det omgivande samhället. Här kan ju Skutskärs bruk, liksom hela den svenska skogsindustrin, bidra till att göra omvärlden fossilfri. Inte bara ha en bra energibalans och låga utsläpp på den egna fabriken.

Först lite om det som är mycket bra redan idag.

Under rubriken ”I Skutskär är utsläppen nära noll” beskrivs hur bruket minskat sina utsläpp kraftigt under senare år, ”från 120 000 ton till nära 0 på 20 år”. Vi får förutsätta att det handlar om koldioxidutsläppen, även om det inte finns någon sort angiven i texten. Det är förstås utmärkt, även om det inte är riktigt sant. Om man kollar i Naturvårdsverkets rapportering av utsläppen i utsläppsrättshandeln framgår det att Stora Enso Skutskär släppte ut 8 400 ton CO₂ under 2015. Det är bara en femtedel av brukets tilldelning av utsläppsrätter, som var 42 078 stycken. Varje utsläppsrätt berättigar till att släppa ut ett ton CO₂. Stora Enso Skutskär fick alltså ett överskott på 33 678 utsläppsrätter. De var inte så mycket värda under 2015, men om vi räknar med ett snittpris på 5 euro, så kunde de ändå säljas för drygt 1,5 miljon kronor.

Nollutsläpp har man alltså inte i Skutskär ännu, men man har minskat utsläppen av CO₂ mycket kraftigt, i likhet med hela skogsindustrin. Förklaringen är att man bytt ut fossila bränslen, främst olja, mot biobränslen som bark, flis, pellets och tallbeckolja. Det har man gjort för att det har lönat sig och för att man haft tillgång till egna bränslen (se Svebios diagram). Utsläppsrätterna har haft liten betydelse. Däremot har elcertifikaten varit viktiga och gjort det mycket lönsamt att producera biokraft.

I DN-artikeln skriver man om ”mottryckskraft” som innebär att man ”är till fyra femtedelar självförsörjande när det gäller energi”. Jag gissar att det ska vara el, inte energi. För den oinvigde DN-läsaren är det omöjligt att förstå att detta är förnybar biokraft, som klarar en stor del av fabrikens elbehov. Värmebehovet, processenergin, klarar man nog nästan helt med eget biobränsle, t ex svartlut och bark. Men lite fossilt används, och det ger utsläppet på 8 400 ton CO₂. Är det olja, eller är det gasol? Och skulle det kunna ersättas med t ex bioolja?

Förklaringen i DN-texten till den framgångsrika minskningen av utsläppen är inte användningen av bioenergi, utan ”målmedveten energikartläggning, energimål per avdelning och energiutbildning för de anställda” (bland annat nämns att alla truckförare gått en kurs i ecodriving).

Ett modernt massabruk är en fabrik som tar in ved (biomassa, lagrad solenergi) och förvandlar den till pappersmassa, producerar sin egen energi av biprodukterna och levererar överskottsvärme till en näraliggande stad eller tätort. DN-artikeln berättar att Skutskär har en förstudie på gång om att leverera spillvärme till Älvkarleby, Gävle och Sandviken. I vissa fall får man överskott av el som kan exporteras ut på nätet. Om man har ett kombinat med både massabruk och pappersbruk behöver man all sin el och lite därtill. Man kan också ha kombinat ihop med ett sågverk, och använda värmeöverskottet för att torka pellets eller andra biobränslen.

I framtiden kommer kombinaten att utvecklas än mer. Man kommer att kunna göra olika typer av biodrivmedel eller baskemikalier av ligninet i svartluten, som idag bara är en restprodukt som bränns för energiåtervinning. Man kommer att effektivisera processerna och leverera mer energi i olika former till marknaden. Den här visionen av den framtida skogsindustrin i den utvecklade bioekonomin skulle man gärna ha velat läsa om i DN. Men det kanske blir en annan gång.

Stora Ensos representant är bekymrad över energin till bolagets transporter. Texten berättar om 34 000 lastbilar som fraktar virket till bruket. Det borde stå ”lastbilstransporter”. Jag vet inte hur många vändor en massavedsbil hinner med i veckan. Inte heller hur långt medelavståndet är för transporterna till Skutskär och hur mycket diesel varje lastbil förbrukar. Men jag är alldeles säker på att det inte skulle vara någon stor svårighet att konvertera lastbilarna från fossil diesel till biodiesel, HVO100 eller B100, eller till etanolbränslet ED95. Det kan ske redan idag. Och i framtiden kan Stora Enso tillverka bränslet själva. Hela produktionskedjan kan göras fossilfri. De svenska skogsföretagen skulle kunna gå ut på världsmarknaden och sälja sitt papper och sin pappersmassa som helt och hållet biobaserad och därmed förnybar.

En annan sak som är förbryllande med DN-artikeln är att Nina Ekelund från Hagainitiativet efterlyser en skatteväxling med höjd koldioxidskatt och sänkning av andra skatter. Men detta är ju precis vad som sker! Det som efterfrågas är redan på gång.

Vi håller just på att höja koldioxidskatterna för de svenska företagen – inte minst för de företag som är med i Hagainitiativet. Deras koldioxidskatt har höjts i omgångar 2011, 2015 och 2016 och kommer att höjas igen 2018. Då kommer all industri utanför utsläppsrättshandeln att ha full koldioxidskatt, samma som för servicenäringarna och uppvärmning av bostäder och lokaler. Denna koldioxidskatt är den särklassigt högsta i världen. Skattehöjningen har redan lett till omfattande konvertering från fossila bränslen till biobränslen i bryggerier, i asfaltverk, i mejerier, i kemiföretag, i verkstadsföretag, osv. Denna skatteskärpning talar ingen om, varken regeringen eller de politiska partierna. Och Hagainitiativet tycks inte känna till den.

Vad vi däremot borde göra är att få upp priset inom utsläppsrättshandeln. Det skulle gynna företag som ligger i framkant och har överskott av utsläppsrätter, som Stora Enso. Och det skulle sätta press på företag i den tunga industrin som fortfarande släpper ut mycket koldioxid. Om Stora Enso fick 50 euro för en utsläppsrätt skulle det betyda 15 miljoner om året i extra vinst.

Vi kommer att diskutera detta med Svante Axelsson på Svebios höstkonferens nästa vecka. Hoppas att vi ses där!

/Kjell