Tillbaka

Kanadas svar på Parisavtalet: koldioxidpris i alla provinser

Under de senaste dagarna har det blivit klart att klimatavtalet från Paris träder i kraft efter mindre än ett år, före det kommande klimatmötet i Marrakesh i november. Många säger nu att det bara är en pappersprodukt, och att det nu är upp till bevis för alla de länder som ratificerat avtalet.

En tydlig nationell signal kom från Kanade i måndags: premiärminister Justin Trudeau meddelade då att hela Kanada inom två år, 2018, ska ha ett lägsta pris på koldioxidutsläpp på 10 dollar per ton. Därefter ska priset upp till 50 dollar 2022. En Kanada-dollar kostar idag 6,52 kronor. Det betyder att det kanadensiska koldioxidpriset blir 6,5 öre/kg, men att priset på utsläppen ska öka till omkring 32 öre/kg om sex år. Det kan jämföras med den svenska koldioxidskatten som idag ligger kring 115 öre/kg. Det kan också jämföras med att Sverige vid införandet av koldioxidskatt 1991 satte ett pris på 25 öre/kg.

Trudeau använder begreppet ”carbon pricing”, inte koldioxidskatt, och när han talade i parlamentet ett par dagar senare råkade han använda ordet ”carbon tax” och blev utbuad. Skatt är ett nästan lika omöjligt ord i Kanada som i USA.

Men i praktiken blir det koldioxidskatt, eller utsläppshandel som ibland liknar koldixodskatt. De tio kanadensiska provinserna får själva fatta beslut om på vilket sätt de vill tillämpa prissättningen på koldioxidutsläppen, och flera av dem har redan idag system på plats.

Kanada har drygt 36 miljoner invånare och nästan två tredjedelar av dem bor i två av provinserna, Ontario och Quebec. Vad Kanada gör har stor betydelse, inte bara för de egna utsläppen, utan genom att det påverkar de mer liberala delstaterna i USA. Kanada är också en stor producent av fossila bränslen. Det är därför en bedrift att man lyckats introducera ”carbon pricing”.

Den 5 oktober kunde FN:s klimatkonferens UNFCCC stolt meddela att Parisavtalet nu kan träda i kraft genom att målet uppnåtts, att det ratificerats av minst 55 länder med minst 55 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Genom EU:s ratificering detta datum kunde man räkna in 74 länder (parties) med sammanlagda utsläpp på 58,82 procent av utsläppen. Avtalet träder i kraft 30 dagar efter detta, den 4 november, bara några dagar innan klimatmötet startar i Marrakesh. Där kan man nu samla till det möte som kallas CMA, avtalets beslutsförsamling. Genom att EU lyckades genomföra sin snabba behandling av ratificeringen får nu EU också vara med i denna församling.

Tillsammans med EU kunde också Frankrike, Tyskland, Österrike, Portugal, Malta, Ungern och Slovakien ratificera redan 5 oktober genom man förberett besluten hemma i sina parlament. Lite snöpligt för Sverige att hamna på efterkälken, men Riksdagen ska behandla frågan i nästa vecka.

Kanada ratificerade också den 5 oktober, samtidigt som EU.

Hur ser det då ut i de kanadensiska provinserna? CBC News, den kanadensiska motsvarigheten till BBC, gjorde en sammanfattning:

  • British Columbia, allmänt kallat BC, införde som första provins prissättning av koldioxidutsläpp redan 2008, den gången med en koldioxidskatt på alla fossila bränslen på 10 dollar/ton CO2-utsläpp. Sedan dess har priset höjts till 30 dollar. BC planerar inte att höja ytterligare nu, utan vill vänta på att de andra provinserna kommer ikapp. BC genomförde koldioxidbeskattningen som en skatteväxling med samtidig sänkning av andra skatter.
  • Alberta, öster om BC, är den provins som producerar mest fossila bränslen. Där finns den stora utvinningen av oljesand. Ändå har provinsens liberala premiärminister, Rachel Notley, under hösten lagt förslag om att införa en bred koldioxidskatt på 20 dollar/ton den 1 januari 2017, som ska höjas till 30 dollar 1 januari 2018. De tre miljarder dollar som tas in ska oavkortat gå till investeringar i klimatvänlig teknik.
  • Manitoba och Saskatchewan i mitten av landet är mer konservativa och jordbruksdominerade. Manitoba har diskuterat pris på koldioxid, men premiärministern avfärdar utsläppshandel, men håller öppet för en skatt. I Saskatchewan har jordbrukarna satt igång ett upprop mot ”carbon pricing” om den ger dyrare diesel. Argumentet är att man konkurrerar direkt med andra länders odlare, som inte har skatt (läs: USA), och att man ändå genomplogfritt jordbruk binder kol i marken. Bägge provinserna måste förstås miniminivå.
  • Ontario, den folkrikaste provinsen, inför utsläppshandel vid årsskiftet. Målet är att minska utsläppen från förväntade 146 miljoner ton koldioxid 2017 till 125 miljoner ton 2020, en minskning med 14 procent. Samtidigt ska man satsa 8,3 miljarder på klimatvänlig teknik. Till skillnad från utsläppshandeln i EU är uppvärmningen med i hndelssystemet genom att naturgasleverantörerna måste ha utsläppsrätter för den gas som levereras till hushållen.
  • Quebec, den näst största provinsen, har redan utsläppshandel och räknar, liksom Ontario, med att priset kommer att ligga på 19,4 dollar/ton 2020. Quebec samarbetar redan med Kalifornien i ett gemensamt handelssystem, och Ontario ska koppla på detta samarbete.
  • Nova Scotia längst i öst har redan minskat sina utsläpp kraftigt genom att dra ner på sin användning av kolkraft, med 30 procent sedan 2005. Premiärministern lämnade mötet med Trudeau i protest, men man måste nu införa en minimiskatt. Provinsen Newfoundland och Labrador har av budgetskäl nyligen tvingats höja bensinskatten kraftigt. Om de andra små provinserna, New Brunswick och Prince Edward Island, och de tre glesbebyggda territorierna i norr, Yukon, Northwest och Nunavut, finns det ingen information.

Sammanfattningsvis: hela Kanada får nu koldioxidskatt eller utsläppshandel med ett pris på koldioxidutsläppen, så småningom på samma nivå som när den infördes i Sverige. Miniminivån ligger strax över priset inom utsläppsrättshandeln i EU idag (cirka 5,5 euro/ton). Det är ingen hög nivå, men det visar på en ambition att följa Parisavtalet och minska utsläppen med generella styrmedel. När ”carbon pricing” väl är på plats är det lättare att höja nivån.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer