Kan man tillverka etanol av vete när Ukrainas veteexport styps?

Köparna av vetet finns bland annat i Mellanöstern. Dessutom är Ryssland en av världens största exportörer av konstgödsel, som behövs för odling av spannmål, inte minst i Västeuropa. Båda länderna producerar också vegetabiliska oljor från raps och solrosor.

Ett antal organisationer med Transport & Environment i spetsen kräver som ett brev på posten att EU måste ”sluta bränna bröd” i bilarna, dvs att man omedelbart ska sluta tillverka etanol av spannmål i Europa. Men skulle situationen bli bättre om Lantmännen Agroetanol i Norrköping slutade tillverka sin etanol? Låt oss diskutera för och emot –”problematisera”, som det heter när man behöver tänka bortom de förenklade slagorden.

Det finns flera grundläggande förhållanden som vi måste beakta:

•  EU är fortfarande till 75 procent beroende av fossila bränslen för sin energiförsörjning, trots ett årtionde av ”klimatpolitik” med ett, som man tyckte 2009, ambitiöst förnybartdirektiv.
• Särskilt stort är oljeberoendet i transportsektorn – över 90 procent av trafiken i EU går fortfarande på bensin och diesel.
• 90 procent av oljan importeras till EU. Det är lika illa som för gasen. Man diskuterar importen av rysk gas dessa dagar, men oljeimporten är ett lika stort problem för EU. En stor del av oljan och gasen kommer från Ryssland.
•  Elektrifiering i all ära, men om man vill göra något snabbt för att minska oljeberoendet i trafiken så måste man använda förnybara drivmedel i stor skala. Elektrifiering tar lång tid, och att byta ut alla fordon till dyrare elfordon eller fordon som kan gå på vätgas är en mycket stor kostnad. Dessutom stöter man på andra beroenden, för metaller som kobolt, nickel, litium och diverse jordartsmetaller.

Skördetröska

Transport & Environment känner förstås till detta. Organisationen är dessutom medskyldig till att det höga fossilbränsleberoendet består i EU eftersom man under ett par årtionden motarbetat biodrivmedel genom sina kampanjer i Bryssel. Man har fått genomslag, bland annat i form av restriktioner i det gällande förnybartdirektivet: inget land ska få använda mer än 7 procent biodrivmedel från ”livsmedels- eller fodergrödor”, för de flesta länder gäller ännu striktare begränsningar. EU-politiken har effektivt stoppat alla nyinvesteringar i etanolfabriker runtom i EU.

Transport & Environments aktuella utspel syftar till att få bort också de befintliga etanolfabrikerna. Kommer hungrande människor i Mellanöstern som äter bröd av ukrainskt vete att få billigare mat av en sådan åtgärd? Kommer kriget att påverkas? Och vad blir klimateffekten när man tvingas använda mer fossil bensin och diesel?

Ta Lantmännen Agroetanol som ett exempel. Det är en av de anläggningar som Transport & Environment anser ”bränner bröd”, tillsammans med sina kunder, de bilister som använder Agroetanols bränsle. Lantmännen köper varje år in 600 000 ton vete och tillverkar 250 000 kubikmeter etanol. Men man tillverkar dessutom 200 000 ton högvärdigt proteinfoder som ett utbyte av processen. Dessutom återvinns 100 000 ton förnybar koldioxid som säljs till livsmedelsindustrin, främst som kolsyra i läskedrycker och öl.

Lantmännen Agroetanol har under de senaste åren också börjat använda brödavfall som råvara. Man planerar också att tillverka ”proteinfoder för människor”, vegetabiliskt protein som kan användas i många livsmedel. Just nu sker en investering på 800 miljoner kronor för att kunna producera detta glutenprotein. I framtiden kan det komma ytterligare produkter.

Klimatnyttan med etanolen från Lantmännen Agroetanol ligger på ”upp mot 98 procent” jämfört med bensin, enligt bolagets egna beräkningar.

Etanolfabriken i Norrköping är alltså inte en fabrik som ”bränner mat”, utan ett bioraffinaderi som omvandlar spannmål till en lång rad olika produkter, gör biobränsle som ersätter fossila bränslen, men också mycket stora volymer ”foder och livsmedel”.

Man kan naturligtvis tänka sig att anläggningen i Norrköping under en tid låter bli att göra etanol och att vetet istället exporteras till Mellanöstern, som inte får sitt vete från Ukraina. En av följderna blir dock att Sverige måste importera mer sojaprotein som foder, troligen från Latinamerika. Och koldioxiden till läskedryckerna får tas från fossil tillverkning, från naturgas.

Ett bättre alternativ skulle vara att odla mer spannmål i Sverige. Det är fullt möjligt. Det finns mycket odlingsbar mark som utnyttjas dåligt eller ligger i träda. Detsamma gäller hela Västeuropa. EU har under många år bedrivit en jordbrukspolitik som går ut på att hålla tillbaka skördeökningarna och avsätta mark för icke-odling. Det kallas ibland ekologiska fokusarealer, men handlar i praktiken om träda, dvs att låta marken ligga oanvänd. Den EU-politiken inleddes 1992 med obligatorisk träda på 10 procent av arealen, för att får bort EU:s stora spannmålsöverskott.

Men det är klart: i en akut situation kan man använda etanolfabrikerna som dragspel. Det har hänt förr. När torkan slog till i Mellanvästern i USA för några år sedan styrde man om majs från etanolfabrikerna till foderfabrikerna för att få tillräckligt med foder till kor, grisar och höns.

Transport & Environments argumentation är fördummande. Man visar högar med bröd och skriver att Europa varje dag bränner 15 miljoner limpor. Lika dumt som när DN för många år sedan visade en bil fylld med limpor, en bild som fick pris och som därefter snurrat runt i många trycksaker.

Debatten om energigrödor måste kunna föras med mer avancerade argument än så. Vi måste kunna föra en intelligent diskussion om tillgång på odlingsbar mark i Europa och hur den används för att ge klimatnytta, hur avkastningen kommer att utvecklas, hur efterfrågan på livsmedel och foder kommer att utvecklas, möjliga synergieffekter, sysselsättningseffekter och försörjningstrygghet.

Miljörörelsens sätt att argumentera karaktäriseras av slagord, är medvetet vilseledande och ger inget utrymme för dialog.

De som skriver under på Transport & Environments öppna brev om biodrivmedel från åkergrödor är samma organisationer som ordnar demonstrationer mot att ”bränna träd”. Man har lyckats stoppa ökad biobränsleproduktion från jordbruket, och nu står skogsbruket i tur. Den stora vinnaren på detta är producenterna av olja och gas, vare sig de finns i Ryssland, kring Persiska viken eller i Texas.

Transport & Environment har skrivit ett och annat om att minska beroendet av rysk gas och olja under de senaste veckorna. Men råden om hur Europa ska bli mindre beroende av den ryska energin är halvdana. Elektrifiering, cykling, hastighetsbegränsningar och kollektivtrafik är godkända åtgärder, men biodrivmedel är totalt frånvarande i organisationens pressmeddelanden. Sverige, som redan ersatt nära en fjärdedel av oljebränslena bensin och diesel, nämns aldrig i Transport & Environments pressmeddelanden. För T & E är vi snarare ett varnande exempel än en förebild, eftersom vi använder så mycket biodrivmedel.

En fråga i marginalen: Varför hör Stockholm Environment Institut till Transport & Environments tio stödorganisationer? Tycker SEI att Transport & Environments linje kring biodrivmedel är bra för klimatet och miljön? Att norska biståndsmyndigheten Norad är en av de största finansiärerna bakom T & E kan man lättare förstå. Svenska Gröna bilister lämnade T & E för många år sedan då organisationen började kampanja mot biodrivmedel, vilket hedrar Gröna bilister, men Naturskyddsföreningen är fortfarande medlem. / Kjell