Tillbaka

Journalister ser ofta bara det de vill se och resultatet blir ”fake news”

Den ansedda globala tidningen the Guardian hade i veckan en artikel om Köpenhamns ambitioner att bli den första klimatneutrala storstaden. Det är en i långa stycken mycket bra artikel som visar på de ambitioner som finns här i norra Europa att ta klimatkrisen på allvar och genomföra radikala förändringar av energiförsörjning och samhällsplanering.

Amager Bakke

Foto: ARC

Artikeln skulle lika gärna ha kunnat handla om Stockholm, men Köpenhamn har varit bättre på att marknadsföra sin gröna profil än vår egen huvudstad.

Det som slog mig när jag läste the Guardians artikel var emellertid inte den övergripande inriktningen och reporterns entusiasm utan urvalet av fakta, både de som valts ut och de som valts bort. Artikeln bekräftar en allmän sanning som gäller oss alla. Vi är alla offer för selektiv perception och väljer ”sanningen” utifrån vad vi redan från början tror är sant. Även journalister är offer för denna mentala process, och resultatet kan bli att beskrivningen av verkligheter blir ofullständig, och att news blir fake news.

Artikeln i the Guardian har rubriken ”Inside Copenhagen’s race to become the first carbon-neutral city”, och är skriven av journalisten Derek Robertson. Den tar sin utgångspunkt i invigningen av Köpenhamns nya avfallskraftvärmeverk, Amager Bakke vid Amager Ressource Center (ARC) en imponerande anläggning som har kostat fem miljarder danska kronor att bygga. Det märkligaste är arkitekturen. Amager Bakke är utformad som en kombination av kraftvärmeverk och skidbacke. På det sluttande taket kan man ta skidliften upp till toppen för att sedan ta pisten tillbaka ner. Under skidbacken finns mottagningsfickor för avfall, panna, turbin och reningsutrustning och på kortsidan finns skorstenen.

I the Guardians artikel beskriver man mycket detaljerat Amager Bakkes skidanläggning, löparbanor, gym och ”världens högsta klättervägg”, liksom den fantastiska arkitekturen i stort, men energimässigt beskrivs anläggningen bara som en ”incinerator” (förbränningsanläggning). Ingenting om att den producerar både förnybar el och förnybar fjärrvärme. En koll på ARC:s hemsida visar att ARC förra året producerade inte mindre än 1090 GWh fjärrvärme och 169 GWh el. Amager Bakke har en värmeeffekt på 247 MW och en eleffekt på 63 MW.

The Guardian skriver om hur Köpenhamns mål är att bli en ”grön, smart, koldioxidneutral stad” redan 2025. Det ska ske med en ”climate action plan” där åtgärderna beskrivs så här av tidningen:

100 nya vindturbiner, 20% minskad värme- och elförbrukning, 75% av alla resor ska ske med cykel, gångtrafik eller kollektivtransporter, biogas-ifiering av allt organiskt avfall, 60 000 kvadratmeter solpaneler, 100% av stadens värmebehov ska klaras med förnybar energi” (vår egen översättning).

Lägg märke till att sol, vind och biogas lyfts fram, men däremot ingen precisering av på vilket sätt värmen ska vara förnybar och inget omnämnande av avfallet som energikälla. Vi vet genom vår egen bevakning på Svebio och tidningen Bioenergi att Köpenhamns fjärrvärmebolag Hofor, Hovedstadsområdets Forsyningsselskab, genomför mycket stora investeringar för biokraftvärme. Man har redan en stor panna vid Amagerverket som konverterats från kol till träpellets, och har precis byggt en mycket stor ny anläggning, Bio4, som bara ska eldas med träflis. Den är på 400 MW värme och 150 MW el och ligger i hamnen inte långt från Köpenhamns centrum. Förbrukningen kommer att bli 1,2 miljoner ton träflis om året. Anläggningen är ungefär lika stor som Stockholm Exergis biobränslepanna i Värtan, den ger lite mindre värme, men lite mer el. Också denna anläggning har spektakulär arkitektur – i trä.

Köpenhamn har förr använt mycket kol. Fjärrvärmen ska nu komma från biobränslen – flis, pellets och biogent avfall. Precis som i de flesta större städer i Norden. Fjärrvärmen står naturligtvis för en mycket stor del av energiförsörjningen i Köpenhamn, och omläggningen av fjärrvärmen är självklart en stor del av planen för att göra Köpenhamn klimatneutralt 2025. Det framgår också av Hofors hemsida.

Men the Guardians läsare får varken veta något om fjärrvärme eller om att denna värmeförsörjning sker med biobränslen. Istället skriver tidningen allmänt om ”förnybart” för värmen, och lyfter fram solceller och vindkraftverk. Det är sant att Hofor också har ett investeringsprogram för vindkraft, som 2025 ska ge 460 MW installerad effekt. Det ger en betydande elproduktion, som behöver balansering. I texten om Amager Bakke får vi veta att turbinen delvis kommer att användas för att balansera produktionen av sol- och vindel.

The Guardian berättar också att koldioxidutsläppen i Köpenhamn minskat med 42 procent sedan 2005, men utan att nämna att det kan finnas ett samband med den redan genomförda övergången från kol till pellets. Man skriver några rader om utmaningar, och nämner batterier och koldioxidavskiljning och lagring.

I slutet av artikeln upprepas lite siffror, exempelvis att 51% av all värme och el redan idag kommer från ”förnybart”. Återigen anonymiserat språkbruk när det faktiskt mest handlar om bioenergi.

För egen del tror jag att Köpenhamns framgångssaga när det gäller att reducera utsläppen av fossil koldioxid beror på bränslebyte i fjärrvärmen, biobaserad kraftvärme och utnyttjande av avfall för el- och värmeproduktion, samt utbyggnaden av den nya tunnelbanan, ett projekt som Köpenhamn genomför sent jämfört med andra storstäder. Denna tunnelbana har säkert större betydelse än nya cykelleder.

För en brittisk journalist är inte fjärrvärme, biobränsle och energi från avfall centrala eller ens önskvärda komponenter i klimatpolitiken. Då blir också rapporteringen därefter. Såg han inte, eller ville han inte se? Eller fick han bara veta en del av sanningen av de danskar han intervjuade? Hur som helst, den samlade bilden blev så ofullständig att det gränsar till ”fake news”.

Många, däribland politiker i Stockholm, skulle nog också ifrågasätta slutsatsen:

There’s still not a climate project anywhere else in the world that comes close.

Till sista ska det förstås sägas att the Guardian på många sätt är en beundransvärd tidning, som inte minst på klimatområdet gjort stora insatser för att informera den brittiska och globala opinionen.

/Kjell Andersson

Vi använder oss av cookies. Läs mer